VM-premiär och Bronshjältarna – TBT

Fotbolls-VM är igång! Premiären mellan Brasilen och Kroatien spelas i detta nu. Vilken inramning, vilket tryck, vilken känsla, vilken premiär! Att få se och höra allt detta under Brassarnas nationalsång var mäktigt, det gav rysningar. Förstå hur det borde kännas att få vara på plats!

I detta nu glömmer man allt vad skandalbyggen etc heter och man njuter bara av det underbara som fotbollen ger. Man borde kanske inte glömma det, men det gör man, och jag tycker det är ok. Självklart ska dessa skandalbyggen uppmärksammas och har också gjorts, men låt oss nu bara njuta av fotbollen!

Som uppladdning för matchen och premiären passade jag på att se del två av SVT:s dokumentär ”bronshjältarna – sommaren vi aldrig glömmer”. Ni hittar den här och har du inte sett den, gör det! Den är helt underbar!

När man sitter och tittar på dokumentären och blir nervös under kvartsfinalen, får puls under straffarna. Ja, då vet man att det betydde någonting då, och gör fortfarande nu. Vist, det var ”bara” ett brons men vilken resa det laget gjorde.

När Ingesson pratar om sin cancer, att han accepterat att cancern kommer att vinna över honom. Inte idag, men någon gång. Han tänker inte sluta fajtas men han har insett att cancern kommer vinna. Ja, då kommer tårarna och jag känner bara ”fuck cancer”!! Vilken vidrig sjukdom det är! Vad den gör mot ens kropp! Medicinerna vi har idag, vilka skador DE gör på din kropp! Det är då man inser (igen och igen och igen) hur mycket mer forskning som behövs för att VI ska kunna VINNA över cancern! Och gärna på ett mindre smärtsamt sätt!

Men igen, -94, vilken sommar det var! Jag var bara 9 år men jag minns det som igår! Jag kan namnge fler spelare i den truppen en vad jag kan göra i dagens landslag. Vilket sjukt bra lag vi hade, det är helt sjukt när man tänker på det! Inte bara att vi hade en bra startelva, vi hade en bra bänk också! Alla spelarna höjde sig dessutom till sitt absoluta max under den turneringen! Jag tänkte skriva över sin förmåga men så kom jag på hur mycket jag stör mig på uttrycket. Man kan inte höja sig över sin förmåga, för då besitter man den förmågan! Men man kan höja sig till en ny nivå, sitt absoluta max, ta ett par steg extra i sin utveckling, det gjorde ALLA spelarna i Sverige just där, just då, det var magiskt!

Ska man ge någon form av kritik mot dokumentären så är det väl att backarna fick så extremt lite utrymme. Den enda som egentligen var med och över huvud taget nämndes var Roland Nilsson. Tråkigt för vi hade minst lika bra backar som övriga laget. Skulle vi ha närheten av den nivån på backar idag så skulle vi kunna vara med i nya turneringar framöver! Men hela laget, wow! Jag menar, vi hade:

Tomas Ravelli
Roland Nillson
Patrik ”Bjerred” Andersson
Joachim Björklund
Pontus Kåmark
Jesper Blomqvist
Stefan Rehn
Stefan Schwarz
Jonas Thern
Klas Ingesson
Anders Limpar
Tomas Brolin
Kenneth Andersson
Martin Dalin
Henke Larsson

Detta är inte ens hela truppen men det är fler namn än vad som får plats i en startelva, helt sjukt vilka namn! Hela truppen kan du hitta här!

Eftersom det är Throwback Thursday idag så tycker jag det räckte med mina minnen från sommaren -94 och dokumentären från fotbolls-VM. Sen ska vi inte glömma att vi även tog OS-guld i hockey -94 med den idag klassiska Foppa-straffen och sist men inte minst, -94 föddes min lillasyster, världens bästa Paulina! Jag älskar dig syster! Vilket år det var 94!

Må väl och njut av en massa fotboll! / Simon Nyman – Sharing is Caring

Annonser

Vad tycker du? Dela gärna dina tankar här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s