ibland är livet tufft

Jag blir så trött på mig själv ibland. Hur jag bara kör på utan att känna efter, eller tänka efter. Folk frågar hur man mår, ni vet den där slentrianmässiga frågan som kommer efter hej, den där frågan som de flesta inte har tid att lyssna till de riktiga svaret på. Det skrivs spaltmeter i ämnet, att man måste ta sig tid att lyssna, att ställa frågan på riktigt och så där.

Jag blir trött på mig själv för jag gör tvärt om. Jag tar mig inte tiden att svara på frågan. Livet är ganska tufft mellanåt och jag saknar min son förbannat mycket varenda vecka som han inte är hos mig. Det är helt ok när jag är ute och jobbar men när jag kommer hem och ser hans rum och hans saker, det är skitjobbigt på riktigt. Jag trodde det skulle bli lättare med tiden men så verkar det helt enkelt inte fungera!

Jag vet att jag får träffa honom snart igen men det spelar ingen roll, han är mitt hjärta och jag vill tillbringa varje sekund med honom. Jag vet att det finns massor av människor som har det värre än vad jag har, men vad spelar det för roll? Jag mår inte bättre bara för att andra mår sämre! Och en helg som denna när man mest går hemma, då känns livet rätt tungt! Saknaden av Charlie och längtan till torsdag är enorm! Alla ni andra som lever ett liv som separerad, ett liv med era barn var annan vecka, hur gör ni!?

Så träffar man någon eller pratar med någon i telefon och personen frågar hur man mår, en chans att kunna prata lite, men jag svara bara glatt, ”jo tack, de är fint!”. Inte egentligen av respekt för att den som frågar troligen inte har tid att lyssna, utan snarare för att jag inte har tid att berätta, tar mig tid att berätta, orkar berätta, vad finns egentligen att berätta? Men när det går så långt att jag ibland (eller ganska ofta) när mina vänner ringer inte ens orkar svara, troligen för jag orkar inte med frågan (insåg jag precis), då är det dags att ta tag i det. Detta blir mitt sätt att svara på den frågan helt enkelt, att ta tag i skiten och rycka upp mig själv lite grann!

Så jag vill egentligen bara be om ursäkt till mina vänner. Att jag inte hör av mig, att jag ibland inte svarar när ni ringer. Det beror inte på att jag har fullt upp och inte hinner med er, det beror bara på att jag inte vill erkänna för mig själv att jag inte har det så bra som jag vill ha det! Att mitt liv inte är där jag hade planerat att det skulle vara. Jag tycker inte om att tycka synd om mig själv och än mindre att andra tycker synd om mig, för det är inte synd om mig. Livet är bara lite tufft ibland!

/ Simon

Annonser

Vad tycker du? Dela gärna dina tankar här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s