Så var det dags igen

Vart tar tiden vägen? Jag är sjukskriven och trodde jag skulle avlida av tristess vid det här laget men dagarna bara flyger förbi!2015-03-15 14.30.44

Nu har jag förvisso njutit av min sons närvaro från onsdag till tisdag så det förklarar väl en hel del men ändå. Nyss skickade jag ut ett inlägg med en massa bilder från när jag var bebis fram till nu som en TBT. Det var med andra ord en vecka sedan, det var min 30-årsdag. Jag kan inte för mitt liv förstå att det var en vecka sedan! Med andra ord är det redan dags igen för en ny Throwback Thursday och de blir väl ett tema jag kommer återuppta mer frekvent nu när jag ska blogga 100 dagar i rad! :)

Innan jag kastar tillbaka något tänkte jag bara få jubla lite över att jag idag kört mitt första ”riktiga träningspass”! Jag satt på en testcykel i 25 minuter och bara njöt! Kan tro att jag inte njuter lika mycket av samma sak om någon vecka men idag gjorde jag det, jag njöt!

Det var ganska roligt faktiskt, när jag hoppade in på Scandic Crown i Göteborg på kryckor och bad om att få låna en nyckel till gymmet, de kollade en aningen snett på mig då! De funderade säkerligen över vad för fel jag hade, och då inte på den fysiska skadan! Och samma reaktion när jag sedan hoppade in på gymmet på kryckor, hjälp vad folk kollade! Ja, det var en rolig händelse den här dagen! Nu hoppas jag bara att den upptrappade träningen med cykel ger önskat resultat och inget bakslag, men det visar sig väl kanske mer i morgon! Ingen ökad svullnad idag alla fall så det verkar lovande! :)

Men åter till rubriken, det var dags igen för att kasta tillbaka lite. Jag har des värre inga bilder från sammanhanget men att göra saker efter skada kom jag att tänka på just idag.

Ibland kanske man inte har varit fullt lika smart som nu när jag faktiskt följer råden från en extremt kunnig sjukgymnast! Kort och gott efter att jag hade gått igenom mina proppar i lungorna med efterföljande kärloperation i båda benen och legat i en sjukhussäng i mer eller mindre konstant i 2-3 månader så kanske jag inte tänkte helt klart, men jag tyckte väl just du att jag var oerhört smart!

Jag hade alltså en helt ny ven insydd i mitt knäveck, en hastig maxsträckning kunde ju riskera att den kunde ”spricka i sömmen” har jag förstått i efterhand. Jag åt dessutom blodförtunnande som gjorde att ett smäll mot huvudet kunde ge inre blödningar – hjärnblödning och lika så en smäll mot magen kunde ge allvarliga följder.skidor Minsta lilla smäll gav enorma blåmärken. Självklart var jag heller inte speciellt stark i benen just då när jag blivit utskriven från sjukhuset.

MEN jag var ju faktiskt anmäld till en skidlärarutbildning torsdag-söndag och om jag minns rätt blev jag utskriven på tisdagen. Och eftersom jag var utskriven och hemma så var jag frisk och jag skulle dit och delta. Jag visste att jag inte fick åka skidor på det nyopererade benet, alla fall inte belasta det i sväng så jag bestämde att då åker jag väl helt enkelt på ett ben, för jag skulle vara med (man får ju inte vara dum, typ)! Hur jag lyckades övertala mina föräldrar att åka har jag faktiskt ingen aning om, men åkte gjorde jag! Och jag tog mig igenom utbildningen och jag kom hem igen. Men ja, så här i efterhand kan det nog ha varit ett av de mest korkade beslut jag tagit och jag ska nog bara vara glad och tacksam över att inget hände den gången!

Ett minne, en erfarenhet, förhoppningsvis blev jag lite klokare på kuppen! :) Sov gott!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Annonser

Vad tycker du? Dela gärna dina tankar här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s