Sångtexter…

Tisdag på  ett hotell, vissa tycker det låter jätte lyxigt. Det skulle jag kanske inte hålla med om. Andra kallar det för hotelldöden, det håller jag nog med om än mindre. Men nej, jag hinner inte med (tar mig inte tid) att njuta av hotellfrukosten och faktiskt så är det så, det alla nämner som anledning till att det är lyxigt med hotell, det är att njuta av hotellfrukost. När man jobbar och inte tar sig tiden med den, ja då försvinner ju lyxen också! :) 

20150522_133438917_iOSDet jag i stället ser som fördelen med hotell jämfört med hemma, det är närheten. Jag kommer ”hem” efter en dag på jobbet, byter om och är på gymmet typ 5 minuter senare. Jag kan då ta mig tid att träna ett långt och ordentligt pass på gymmet utan att klockan eller magen skriker om att det börjar bli matdags. Och när jag väl tränat klart är jag duschad och klar för mat 15 minuter senare och maten är serverad när jag kommer ner, oavsett om jag tränade 15 minuter mer eller mindre, den finns där ändå, färdig! Den närheten gör att jag sedan har gått om tid till att slappa alla fall och detta då med gott samvete eftersom att jag redan har tränat! Motsvarande process hemma innebär minst 1 timme, troligen 1.5, i extra tid runt omkring i transport till och från gym, matlagning och så vidare, det är mycket lättare att skippa ett pass när jag är hemma, på hotell får jag dem alltid gjorda och det är så skönt efteråt!

När jag var på gymmet idag lyssnade jag på en sån jätteblandad låtlista. En sån lista där jag bara slänger in nya favoritlåtar jag hör men sällan rensar på gamla. Det första jag fastnar för i en låt är melodin och sångrösten, det är avgörande för om jag egentligen fortsätter lyssna. När jag sedan hört låten några gånger börjar jag ibland tänka på texten, innebörden, men långt från alltid. Ibland för att jag faktiskt har svårt att höra alla ord i texten och har svårt för att få ihop innebörden och ibland för att jag helt enkelt bara fastnat för låten som sådan.

Idag hörde jag då bland annat Passengers Let her go och jag har väl tänkt lite på texten förut men idag på gymmet började jag tänka lite mer på den.

”Well you only need the light when it’s burning low
Only miss the sun when it starts to snow
Only know you love her when you let her go
Only know you’ve been high when you’re feeling low
Only hate the road when you’re missing home
Only know you love her when you let her go
And you let her go”

Att det handlar om en förlorad kärlek är inte så svårt att räkna ut men jag tänkte faktiskt mer på de andra fraserna. Du saknar bara solen när det börjar snöa. Du vet bara att att du mått bra när du känner dig låg. Du hatar bara resan när du längtar hem och så vidare. Ingen superpoetisk översättning men det jag fastnade för är ändå just det. Vi har väldigt lätt för att sakna det vi inte har men framförallt väldigt svårt för att inse vad vi har, när vi har det. Det är inte förens det är förlorat som vi inser vad vi egentligen hade.

Jag kan känna igen mig mycket i det där, jag älskar att vara ute på vägarna, jobba och resa, jag har sällan problem med det. Men sen rätt som det är gillar jag det inte, det är när jag längtar hem av någon anledning. Men när jag väl är hemma, tänker jag på vad som är så bra med att vara hemma då, uppskattar jag det verkligen? Inte alltid.

Framförallt tänkte jag ändå på det här med att vara låg, det är nog alla människor ibland och man funderar varför man känner sig låg. Kan det helt enkelt vara så att vi blir låga ibland för att vi när vi mår bra, inte reflekterar över det tillräckligt mycket, inte uppskattar att vi mår bra när vi gör det. Att det då bara är en naturlig del av livet? Men sen när vi mår sämre, känner oss låga, då först inser vi hur bra vi mådde före? Kanske just därför det då bli än mer jobbigt att känna sig låg? Jag vet inte, men den frasen bearbetas i mitt huvud just nu. Behöver vi bli låga ibland för att veta att vi också har mått bra? Eller kan vi bli bättre på att också lägga märke till att vi mår bra när vi gör det? Och kan det i så fall göra att vi mer sällan blir låga? Kontentan blir kanske att leva mer i nuet och acceptera att det är naturligt att både må bra och vara låga och samtidigt bli bättre på att verkligen lägga märke till, och uppskatta de dagar där vi faktiskt mår bra?

Många frågeställningar och få svar men det här är det som snurrar i mitt huvud just nu alla fall. Må väl!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Annonser

3 reaktioner på ”Sångtexter…

  1. Ping: Tack! | Simon Nyman

  2. Jag tänker att det kan vara balansen mellan känslorna som håller oss med fötterna på jorden. Å är det någon som bara mår bra hela tiden och alltid är glad utan bekymmer, då tror jag inte det är en människa som är ärlig mot sig själv eller nån annan.
    Är vi empatiskt lagda, så kan vi förstå andra människors katastrofer och genom dem påminnas om att vara tacksamma för det vi har… Så vi behöver inte regelbundna personliga katastrofer 😁

    Liked by 2 people

    • Regelbundna katastrofer var kanske inte det jag syftade på utan mer att det är helt naturligt att känna sig låg ibland. Men att man ska öva på att även tänka på att man mår bra när man gör det så att det inte enbart blir så att du förstår att du har mått bra när du väl mår dåligt.. typ så.. :)

      Gilla

Vad tycker du? Dela gärna dina tankar här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s