en kort historia

Som jag skrev igår har det varit några omtumlande dagar med mycket fina kommentarer. Jag känner mig just nu lite tömd på inspiration och skriver idag enbart för att jag ”måste” :)

Jag åkte hem från sthlm idag, lämnade ett hem (Scandic) för ett annat, min lägenhet! Ganska skönt att alltid vara hemma faktiskt! Det har varit en bra arbetsvecka och jag är nu hemma och känner mig nöjd. Dessutom har Charlie kommit hem idag, vi var en sväng på fotbollsskola efter dagmamman innan vi åkte hem och myste lite med mat och barnprogram! Han var absolut inte trött sa han och munnen gick i ett, ämnen mellan himmel och jord, när han väl blev tyst i 10 sekunder, då somnade han och sover nu som en stock! Han var helt enkelt tvungen att prata för att hålla sig vaken och han ville nog bara inte riktigt att kvällen skulle ta slut. Han är min prins han!

20150604_153411071_iOS

Jag nämnde igår att det skulle bli speedwayskriverier idag men jag pausar den ett tag till! Imorgon ska jag alla fall sätta mig med körschemat för lördagens Lag-vm och det kommer ni sedan som vanligt hitta både hos mig och hos speedwaynyheter, så håll till godo där!

Jag har funderat på en sak förresten. Om man vill träffa någon men du redan har helt fullt upp i ditt liv. Så mycket att du känner att dygnets alla timmar inte riktigt räcker till, du känner en stor stress och får inte dagarna att gå ihop sig redan som det är. Kommer din hjärna då ens släppa fram någon form av känslor om du råkar träffar någon? Eller kommer den blockera dig från känslorna som ett skydd, du har redan för mycket och har definitivt inte tid med ytterligare en sak i ditt liv. Ett skydd för att inte gå in i väggen, bli helt sönderstressad av allt du vill hinna med på en dag. Eller kommer känslorna alltid släppas fram, oavsett om det finns tid för det eller ej? Hur hjärnan och kroppen fungerar är väldigt intressant tycker jag, så jag har funderat en del på det här. Vad tror ni?

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Annonser

3 reaktioner på ”en kort historia

  1. Jag tänker att det beror på vem du träffar.. Om du träffar nån som kan påverka dig positivt i sammanhanget, nån som fungerar i ditt stressade överfyllda sammanhang, så kan det nog också öppnas upp för känslor.
    Träffar du en lika upptagen person med ett annat mål med relationen än vad du har- så kanske det lättare känns omöjligt.
    Den som passar in i vårt sammanhang är ju oftast mer tilltalande för oss ☺️

    Jag tänker också att det beror på vad vi har fullt upp med. Är det svåra tankar och karriärfokus, begränsade tidsslukande saker så kanske det är svårare att släppa in någon och släppa ut känslor. Är det det vanliga familje/vardagspusslet så kanske det är lättare att släppa in någon… För vardagspusslet går ju hela tiden lite smidigare. Vi anpassar oss till en ny situation när vi vet att vi måste.

    Liked by 1 person

    • En annan person kan ju i rätt sammanhang faktiskt underlätta våra liv, så att det väger upp ”tiden” ett förhållande tar..
      Å har vi hopp om kärlek och vill ha en relation, då är vi nog benägna att omprioritera 😉

      Liked by 1 person

Vad tycker du? Dela gärna dina tankar här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s