Det handlar om att bestämma sig!

Måndag igen tänkte jag skriva, ingen aning om varför jag fick den känslan, det är ju onsdag! Och vad har då onsdagen handlat om kan man ju fråga sig? Självklart en massa arbete eftersom det är vanlig arbetsdag, inget konstigt med det. En märklig maskin idag som verkligen fick mig att tänka ordentligt! Ett ”hemmabygge”, en blandning av fler märken och med konstiga problem. En hel del tänkande helt enkelt!

Dessutom tror jag att jag druckit extremt dåligt under dagen då en lätt huvudvärk kom sig smygande på slutet hos kunden (eller så var det bara brända hjärnceller kanske?) :). Började köra hem och huvudvärken blev värre och värre, övergående mot illamående! Detta är ju inte ok kan jag tycka, jag skulle ju dessutom köra ett rehabpass på vägen hem. Om jag löste det bra eller dåligt, det vet jag inte. Men jag bestämde mig, jag skulle träna och huvudvärken skulle bort, punkt! Stannade och drack en massa vatten, tog två ipren (det brukar lösa min huvudvärk) och körde vidare.

2015-03-31 16.20.04-1Lagom till Göteborg började huvudet kännas skapligt men jag var ändå inne på att det var enklare att åka hem och lägga mig istället. Men sen tänkte jag, jag ska åka skidor nästa vinter! Jag har opererat knät av just den anledningen! Jag kan inte skita i rehab då, då kunde jag skitit i operationen också! Och sedan svängde jag av mot gymmet! Vad glad jag är att jag tog det valet! Dels släppte huvudvärken innan jag kommit in till gymmet och dels känns allt så mycket skönare i kroppen så här efteråt! Jag fortsätter att ”lasta på” vikter. Löjligt vad tungt det är med några kilon just nu, men ändå känner jag mig starkare och starkare för varje pass, nu när jag börjar känna styrka och inte bara minskad smärta! En skön känsla, men kollar man på vikterna inser man att vägen fortfarande är lång!

Att målet är så långt bort kan verkligen ta död på inspirationen för vem som helst! Därför är jag så glad att jag kan se mina framsteg och bli peppad, samtidigt som jag också får fin feedback från min sjukgymnast! Att ni dessutom är fler läsare som på olika sätt tagit kontakt med mig och berättat om hur min rehab har inspirerat er i er rehab, det gör mig enormt glad! Att man kan hjälpa andra också, det är alltid roligt! Har ni funderingar inför en liknande skada så hör gärna av er! Jag kan inte svara på allt, jag är varken sjukgymnast, ortoped eller läkare. Men jag har mina egna erfarenheter!

Grundrådet till alla er som inte hör av er men ändå funderar, det handlar bara om att bestämma sig! Sätta upp ett mål dit du ska nå! Några delmål, kolla resultatet med jämna mellanrum. Lägg märke till förbättringarna och förvänta dig bakslag. Jag hade bara hört från alla vilken pest och pina rehaben är, hur sjukt tråkig den är men ändå hur viktig den är. Då bestämde jag mig, jag ska göra vad som krävs för att bli bra! Jag var inställd på att det skulle bli det tråkigaste jag gjort och jag lovar er. Med de tankarna i huvudet har det varit svårt at bestämma sig ändå, men nu kan jag också säga att jag förväntade mig enormt mycket tråkigare träning på förhand och det i sig gör att rehaben går ganska enkelt ändå! Men hade jag inte bestämt mig, hade jag inte haft ett tydligt mål, då hade jag skippat många pass! Av trötthet, slöhet, ”kanske sjukdom” och så vidare!

Det handlar bara om att bestämma sig! Så enkelt men ändå så svårt! Det gäller allt i livet så kör hårt!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Knät fick testa nya utmaningar

En lång och ganska trött dag börjar lida mot sitt slut. Att vara upp igång och ute till 4 på natten är inte riktigt något man är van med nu förtiden. Man är uppenbarligen inte 20 längre :) Men kul hade jag det med Eric igår, alltid trevligt att se nya ställen av stan och umgås med vänner. Absolut något som lär ske oftare fast man skulle ju kunna tänka sig att gå hem lite tidigare dock. Men å andra sidan, då missar man allt folk för i den här stan går man tydligen ut rätt sent och är kvar till stängning, jag har nog en del att lära som sagt! :)

Så idag har jag varit ganska trött och rehaben kördes igår så jag fick ju inte köra ett pass till idag och det var väl ganska passande. Men ändå måste jag ju göra någonting så jag tog mig faktiskt en promenad i solen och ganska snabbt kommer ju tävlingsmänniskan igång i mig. Gå lugnt och sakta är ju inte riktigt min grej så jag travade på lite snabbare.

Ja, jag är ungefär så här trött ;)

Ja, jag är ungefär så här trött idag också ;)

Jag måste ju se vad kroppen orkar, vad benen klarar av och självklart, hur bra är knät? Springa har jag inte fått OK för än så jag undvek den delen men överlag är jag imponerad av hur bra det gick! I en längre nedförsbacke började jag känna av knät lite grann och fick då sakta ner tempot lite men i övrigt kände jag ingenting av knät. Ingen svullnad efteråt heller så det var mycket positivt! Det jobbigast var faktiskt att känna hur klen benen fortfarande är men det kommer så småningom det med antar jag!

Jag hade runkeeper igång och när jag kom hem hade jag ändå promenerat 4.5km. Kanske var onödigt långt som test men när det kändes bra var det ju lika bra att ge det en liten bit. Tempot var långt från vad jag brukar kunna ha på mina tjockispromenader då jag brukar gå ca 7min/km och idag låg jag på ca 9min/km så en viss försiktighet fanns nog där i bakhuvudet ändå. Och självklart finns inte samma power i benen heller som sagt.

Jag avskyr att springa men av någon anledning, bara för att jag inte får, så var det de enda jag ville göra idag! Märkligt det där! I höstas hade jag en hel del intervaller med i mina tjockispromenader, rusher på 5 minuter varvat med promenad lika länge. En typ av löpning och konditionsträning som jag ändå känner passar mig ganska bra och jag kan hålla ut i lång distans. Annars, i ren löpning, har jag aldrig mäktat med några längre distanser. Men målet nu blir att kunna komma upp i milpromenaderna igen så snart som möjligt för att sedan lägga in intervallerna successivt i dem också. Ska bli spännande att se hur tidshorisonten för detta ser ut, måste ta det med sjukgymnasten nästa gång!

Nu ska jag nog ta och sova, imårn blir det ett rehab-pass på gymet igen och sen får vi se vad vädret bjuder på för något. Måste nog ut och lära mig min nya bil lite också! Den har sjukt mycket funktioner jag behöver sätta mig in i och för att nämna en, med farthållaren i behövde jag inte röra varken gas eller broms från att jag körde på motorvägen i Borås i fredags tills att jag svängde av densamma hemma i Göteborg, och detta genom rusningstrafiken också! Ganska skrämmande på ett sätt, hur den känner av avstånd, bromsar in och till och med stannar av sig själv om bilen framför gör samma sak! Samtidigt är det en enorm säkerhetsfunktion och det är väl framförallt så den ska användas och jag kan inte sluta tänka på det. Med den här bilen hade jag troligtvis inte krockat på motorvägen i höstas! Jag vet inte om det hunnit nita till stillastående men den hade alla fall börja bromsa tidigare än vad jag gjorde, någon som hade väckt min uppmärksamhet tidigare och jag hade troligen hunnit väja för den stillastående bilen. Som sagt, det finns mycket i den här bilen att sätta sig in i och lära sig att hantera, hur det fungerar osv, det kanske får bli ett pyssel för morgondagen.

Sov gott!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

När inspirationen tryter…

Idag är det en sån dag igen när jag verkligen inte finner någon som helst inspiration till att skriva what so ever. Efter 57 dagar i rad med minst ett inlägg om dagen är det väl troligen inte speciellt märkligt när man tänker efter. Men ska man skriva 100 dagar i rad så ska man och då är det ändå svårt när dagar om denna kommer!

Nya jobbet rullar på bra, jag börjar komma in i det lite mer och än så länge trivs jag bra! Ny Mac, ny iPhone, ny iPad och allt börjar vara igång på det sättet jag vill had det men att få ordning på allt nytt tar sin lilla tid! Inköp av verktyg, hitta rätt verktyg osv tar också mycket tid så här i början så innan jag är helt inne i nya jobbet har det väl gått någon vecka skulle jag tro! När jag ändå skriver om nytt, imårn bitti hämtar jag min nya bil! Ytterligare en sådan sak jag sett fram mot som nu blir verklighet!

2015-04-06 19.00.11I Måndags var jag för övrigt hos sjukgymnasten igen för er som undrar hur knät mår. Jag fick några nya tuffare övningar och fick lägga på lite mer belastning. Fortfarande många enormt tråkiga rehab-övningar att köra men jag har alla fall i programmet nu mer både framsida och baksida lår i maskin (benspark) samt benpress i maskin. Så åtminstone 3 ”riktiga” övningar! Har jag sagt att hon är grymt duktig, Sofia på Ortho Center Rehab? :)

Jag kan nu mer också gå bra nedför trappor om en med ganska skakiga ben, musklerna finns inte där än! Men tilliten kommer tillbaka mer och mer! Enda tråkiga i måndags var väl att jag inte fick samma beröm, samma stora framsteg hade inte kommit den här gången. Eller snarare, böj och sträck är där det ska och framstegen kan inte mätas på samma sätt – tråkigt!

Men framsteg, eller resultat, kommer jag ändå få om drygt en vecka då jag ska göra de första riktiga styrketesterna efter operationen och det ska bli väldigt intressant att jämföra mot resultaten jag hade veckan före operationen! Man hade nu bara önskat att man även hade ett mätvärde från dagen före skadan att jämföra mot men så bra har nog inte många det :) Jag får väl dock gå resultatet för högerbenet före operationen då det var ”friskt” då.  Men som sagt, det här är verkligen en sak jag med spänning (och lite skräck) ser fram mot! Till dess är de bara fortsätta gneta på med rehab-övningarna och se till att bli så stark som möjligt!

Ja, det blev helt enkelt en liten uppdatering om livet, hoppas ni tyckte det var intressant ;) Må väl!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Sömn

Jag har gjort första arbetsdagen på PaperlinX. Mest en massa prat samt få igång all ny utrustning så egentligen inget märkvärdigt. Känns dock skönt att första dagen är klar då den alltid för min del innebär en massa onödig nervositet och oro kvällen före. Självklart var det samma sak igår kväll och natten innebar väl inte mycket mer än ett par timmars sömn.

2015-04-10 17.45.32-1När jag dessutom slarvat med sömnen ett tag är detta verkligen inte bra! Jag vet att jag inte får slarva med sömnen för mycket eller för många dagar på rad då jag lätt hamnar i en ond spiral där mindre välmående är kontentan i slutet på den spiralen. Jag har ju skrivit lite om ångest och stress tidigare och har man varit med om det en gång finns det alltid där i kroppen. Jag har lärt mig att hantera den på många sätt men om/när en sån känsla kommer är det ändå inte roligt. Så för att hålla detta borta handlar det för mig om att sköta min sömn.

Så ja, utan att gå in djupare på ämnet än så, jag mår bra men jag behöver sova nu för att fortsätta må bra! Därför blir det inte längre än så här ikväll! Återkommer med något nytt imårn! ;)

Må väl och sov gott!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Sista veckan!

Det har varit mycket speedway i bloggen senaste dagarna och jag känner att det är dags för en lite mer random post. Utan massa åsikter, utan massa analyser, bara en vanlig post! 

Ja, jag är ungefär så här trött ;)

Ja, jag är ungefär så här trött ;)

Måndag idag och min sista vecka på signcom har börjat. Samtidigt är det min första veckan som är (nästan) helt normal vardag igen. Bortsett från lite läkarbesök osv så ska jag faktiskt jobba heltid min sista vecka och jag vill göra allt så vanligt som möjligt, så vad passar då bättre än att åka ut och installera en maskin, bo på Scandic och lägga några mil i bilen? :) Precis, det är ju det som är min vardag och det jag mår bäst av! Kan dessutom i lugn och ro sköta min rehab på Scandic i Örebro med, inte bara när jag är hemma på Scadndic Crown, så det är väl inte mycket att klaga på.

Hem lagom till torsdag sen för att hämta Charlie och få ha lite kvalitetstid med honom. Fredag ska väl sedan allt avslutas, säga hej då till alla gamla kollegor, lämna in alla verktyg, dator, telefon och bil. Just ja, bilen ja… Jag måste ju lösa ett sätt att komma hem på fredag också! :) Men det blir säkert bra!

Läkaren idag som sagt och han var mer än nöjd med sitt arbete. Knät satt ihop stadigt med hjälp av det nya korsbandet, svullnaden är i stort sett borta och ärren läker fint. Förra veckan var det sjukgymnasten så gav mig positiva besked i form av statusen på mitt knä och idag var det läkaren som ställde in sig i samma positiva ordalag! Det är en LÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG bit kvar till ett helt och fungerande knä men det känns bra att höra att jag ligger så bra till jag bara kan så här långt efter operationen! Motivationen för att fortsätta nöta rehab stärks en del när man får bra resultat, bra svar tillbaka!

Försökte leta upp någon passande bild till inlägget och insåg att jag varit dålig på att fota på slutet! Blir ju ganska enformigt med selfies hela tiden, de ser ju lika dana ut liksom :) Samtidigt känns det ju ganska tjatigt att använda samma bilder om och om igen också! Jag ska helt enkelt försöka ta lite nya bilder nån gång när jag orkar! Kanske hittar något roligt i Örebro nu i veckan, vem vet! 

Jag insåg också att massor av människor jag känner bor just i Örebro. Jag brukar försöka träffa vänner när jag hamnar i deras städer men nu vet jag inte om jag ens kommer hinna med alla. Jag får helt enkelt prioritera lite, vilka kommer jag kunna träffa snart igen, de får nog vänta. Tänk om några av er kunde ta och bo i Göteborg i stället, lite fler vänner här nere skulle inte skada faktiskt! Även om jag trivs bra i stort så är det ju alltid lite jobbigt mellanåt i en ny stad. Men ja, det blir sommarens mission att få en umgängeskrets här nere också!

Nu ska jag ta och packa väskan innan jag blir allt för trött! Må väl och sov gott!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—