Fantastiskt roliga besked!

Ganska trött idag. Första arbetsdagen efter sjukskrivningen om än halvtid, och att somna igår kväll var aningen svårt. Att min mail är bortkopplad är en sak. Att den inte är återkopplad när jag börjar igen är mindre bra. Att han som kan lösa detta är på semester är ännu mindre bra. Sen fungerade varken växel eller office-paket och dessutom bytte vi it-system idag tydligen, som att mina egna it-problem inte var nog. Ja, en mjukare och lättare start kunde jag ha haft efter 6 veckors sjukskrivning :)

Men jag han med lite support och läsa in mig på lite vad som hänt medan jag varit borta så att saker i övrigt inte fungerade var ingen jättekatastrof. Men nog vore de lämpligt om mejlen kom tillbaka alla fall :) Men ja, det var egentligen inte det jag skulle skriva om, haha! utan att jag sedan åkte till sjukgymnasten! Först hade jag dock en trevlig lunch med Johan, en annan kollega som jag definitivt kallar för min vän! Alltid lika roligt att träffas även om vi gör det allt för sällan!

Jag är som ni kanske vet oerhört nöjd med Ortho center IFK kliniken som gjorde operationen, professionella människor rakt igenom. Jag är lika nöjd med Ortho Centers ”rehabklinik” inne i stan där det är exakt samma omdöme. Jag blir imponerad när man kan hitta så många kompetenta människor och samla dem på samma ställe, det blir gärna bra då!

Och givetvis inget undantag med ”min” sjukgymnast! Personligt engagerad, lyssnar av och patienten och individanpassar träningen, från träff till träff. Detta har lett till att jag har max-böj i knät 6 veckor postop och 0 grader i sträck, lite saknas dock där jämfört med högerbenet som går att ”översträcka”, men hon blev riktigt glad och jag bara tackade och tog emot! Det är tydligen ganska bra resultat så här långt!

Svårt att se framgången i den här övningen dock :P

Det svåra nu är att träningen innehåller lite mer belastning. Fortfarande väldigt låg belastning men för mina, nu extremt klena, ben innebär det tyngre träning. Jag måste helt plötsligt tänka på att vila varannan dag från träningen. Jag får fortfarande cykla varje dag så jag får helt enkelt börja lägga in ”vanlig” träning för överkroppen den andra dagen, se hur det går. Samtidigt passar det bra att inte känna sig tvingad att träna varje dag nu när jag börjar jobba. Som sjukskriven har ju det varit aktiviteten att göra varje dag så det känns även här som att jag tajmar det bra! :)

Så det roligaste idag var helt klart allt beröm jag fick från Sofia över hur bra jag sköter min träning, och hur bra jag gör övningarna! Att mina resultat fortsätter att förbättras så mycket från gång till gång är också riktigt roligt! Men framförallt, benpress med lite belastning är en ny övning, som jag längtat efter den nu! Nästa gång ska vi nog bevisa att det är dags för benspark och så vidare också! 

Med glädjen från detta vore det ju nästan som om dagen var fulländad. Men när jag då dessutom åkte från gymmet till dagmamman och hämtat Charlie och har fått mysa med honom resten av dagen, de höjde nivån på dagen 10 gånger till!!

vi bara gömmer oss lite ;)

vi bara gömmer oss lite ;)

Nu ska jag sova, blir nog ganska lätt idag! :)

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Annonser

Och hur mår knät?

Den vanligaste frågan jag får just nu är just den, Hur mår knät? som om det vore en egen individ ungefär. Men ja, jag frågar på samma sätt så det är väl så man gör tänker jag! Nu börjar jag ana att jag med andra ord inte ordentligt uppdaterat om statusen på knät på ett dag eftersom frågan blir vanligare. Jag faktiskt tänkt att skriva om det i måndags, men det blev speedway istället. Sen tänkte jag skriva om det igår, men telia fick ta platsen då. Idag skulle jag vilja skriva om telia igen. Jag skulle vilja skriva om speedway. Jag skulle vilja skriva om att Charlie kommer redan imårn igen och att vi ska åka till Stöten (bara han blir frisk) för att att fira påsk. Men ja, jag ska skriva om knät istället :)

2015-03-31 16.20.04-1

Jag träffade alltså Sofia, sjukgymnasten eller fysioterapeuten ska man väl kanske säga, för två veckor sedan. Kunde som jag skrev då böja benet till 110 grader och i sträck var jag 8 grader från rak. Detta var tillräckligt för att få börja cykla samt att jag fick en del övningar att göra. Jag körde på och redan på fredagen gick cyklandet oerhört mycket bättre om än extremt klen i låren nu mer. Jag tog en vilodag på lördagen för att sedan återigen köra på med minst ett pass om dagen på gymmet och ett hemma söndag – fredag. Nu i helgen tog jag paus och umgicks med Charlie på heltid, dock med promenader (samt lite bergsklättring) vilket i sig får ses som träning :)

2015-03-31 14.25.45

2015-03-31 14.26.00

Så i måndags körde jag ett pass på förmiddagen innan jag åter träffade Sofia på eftermiddagen! Hon skrattade mest åt att jag redan hade kört ett pass och påmindes väll igen om att jag snarare får bromsas än puchas, snarare sätta max sets och reps i stället för minimum och så vidare.

Men Resultatet var riktigt bra! Jag kunde nu böja 135 grader och sträcka till 1-2 grader vilket tydligen var stora framsteg på så kort tid så det var riktigt kul. Jag kände ju själv att det blev skillnad efter några dagar på cykeln men sen blir det ju lite långsammare framsteg och lite motigare så detta var verkligen den positiva injektion jag behövde!

Jag fick så lite nyare övningar, lite tuffare, lite mer belastning men med det stora kravet, MAX 1 pass om dagen! Vissa övningar MAX varannat pass och så vidare! Och jag funderar, hur vågar hon lita på mig!? :) Men ja, det är mitt knä som ska bli bra så jag lär väl göra som hon säger! Det har gett bra resultat hittills så det vore väl klart dumt att inte fortsätta lita på henne.

Smärtan finns kvar till viss del, framförallt i sträckrörelser, det ihop med att jag tappat allt vad lårmuskler heter gör att jag skakar i rörelserna i filmen nedan, detta utan belastning. Känns faktiskt ganska sjukt hur man kan tappa så mycket muskler på så kort tid! (filmen är från träningen idag samt i solen hemma efteråt! Gäller att njuta också när man får chansen!

2015-04-01 16.28.22

Men hur mår då knät? Jo, tack! Det känns positivt, det går åt rätt håll men det är lååååångt kvar! Men målbilden finns kvar, skidor igen innan året är slut! Och vid motigare dagar tar jag fram någon skön skidbild jag gjort och drömmer mig tillbaka, drömmer mig framåt, sen kör jag på igen!

skidor

Simon Nyman —| Sharing is Caring |— 

Torsdag igen, måste utnyttjas!

Som ni säkert vet vid det här laget håller jag på med utmaningen blogg100. Det handlar ganska mycket om att hitta inspiration till att skriva och i en sådan utmaning är det självklart att man lär utnyttja Throwback Thursday till att skriva något roligt! Hur långt det blir vet jag inte riktigt, är fortfarande sjukt trött och sover dåligt men någon gång ska de väl återgå till det normala får jag tro!

Torsdag som sagt, en vecka kvar till påsk! För ett år sedan var jag och Charlie i stöten med mamma, pappa och Paulina (som jobbade där) och bara njöt av fantastisk skidåkning. Det var bättre skidåkning den veckan än vad det var på sportlovet förra året. Dagarna var blå himmel och sol, även nätterna var klara vilket gav flera minusgrader, backarna frös ihop helt fantastiskt och höll hur bra som helst varje dag! Mycket bättre piståkning kan man faktiskt inte ha! När man dessutom kan ta pauser i solen på det här sättet på balkongen, då är livet inte helt kasst! ;)

2014-04-14 17.00.09

 

Lagom till påsken sedan flyttade Charlie vidare till Hundfjället för några dagars skidåkning med sin mamma. Själv var jag kvar i stöten och bara njöt av fortsatt både fint väder och skön skidåkning! Solen värmde på ytterligare under dagarna och gjorde till och med offpisten mjuk och åkbar igen! Så ja, de typ 10 dagarna jag hade där uppe för ett år sedan, de var bland de skönaste dagarna i fjällen på väldigt länge!

20140420-134743.jpg 20140420-135155.jpg 2014-04-21 18.26.57 2014-04-22 00.06.00

 

Som ni ser på bilderna njöt man i backen på alla sätt! Solen tog styggt och kanten på understället var ganska tydlig! :) Sista bilden var hemresan och temperaturen ute var alltså 17,5 grader och det när jag passerade kläppen! Väl hemma var det shorts-varmt i några dagar!

Ja, det var alltså den här tiden för ett år sedan! Jag minns det för att vi såklart ska låta Charlie åka skidor i år igen, även om jag själv inte kan åka något i år. Vi åker därför bara upp över påsken och jag stannar inte något efter av förklarliga skäl. Men nog hoppas jag på lika fint väder i år, då kan min rehab göras utomhus medan Charlie får åka skidor med sin farmor och farfar, det skulle göra gott det!

Nästa år ska jag kunna åka skidor igen, kunna njuta av detta igen! Det är mitt mål, det är min inspiration när tiden på gymmet på testcykel och rehab-övningar känns som det tråkigaste i världen, som pest och pina! Då tänker jag på detta, drömmer mig tillbaka, siktar framåt!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Vart kom den färgen från?

 

 Märkligt, för 5 dagar sedan tigs kompresser och stygn bort. 5 dagar senare syns fortfarande vart kompresserna satt, varför syns det ens? Inte direkt solat med dem på ju? 😂 3 små ärr av 5 syns också för övrigt!

Men men, nu dags för gymmet, sen lunch å efter det ska Charlie få komma hem tidigare från dagmamman! Ska bli så underbart mysigt att få hem honom igen!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Så var det dags igen

Vart tar tiden vägen? Jag är sjukskriven och trodde jag skulle avlida av tristess vid det här laget men dagarna bara flyger förbi!2015-03-15 14.30.44

Nu har jag förvisso njutit av min sons närvaro från onsdag till tisdag så det förklarar väl en hel del men ändå. Nyss skickade jag ut ett inlägg med en massa bilder från när jag var bebis fram till nu som en TBT. Det var med andra ord en vecka sedan, det var min 30-årsdag. Jag kan inte för mitt liv förstå att det var en vecka sedan! Med andra ord är det redan dags igen för en ny Throwback Thursday och de blir väl ett tema jag kommer återuppta mer frekvent nu när jag ska blogga 100 dagar i rad! :)

Innan jag kastar tillbaka något tänkte jag bara få jubla lite över att jag idag kört mitt första ”riktiga träningspass”! Jag satt på en testcykel i 25 minuter och bara njöt! Kan tro att jag inte njuter lika mycket av samma sak om någon vecka men idag gjorde jag det, jag njöt!

Det var ganska roligt faktiskt, när jag hoppade in på Scandic Crown i Göteborg på kryckor och bad om att få låna en nyckel till gymmet, de kollade en aningen snett på mig då! De funderade säkerligen över vad för fel jag hade, och då inte på den fysiska skadan! Och samma reaktion när jag sedan hoppade in på gymmet på kryckor, hjälp vad folk kollade! Ja, det var en rolig händelse den här dagen! Nu hoppas jag bara att den upptrappade träningen med cykel ger önskat resultat och inget bakslag, men det visar sig väl kanske mer i morgon! Ingen ökad svullnad idag alla fall så det verkar lovande! :)

Men åter till rubriken, det var dags igen för att kasta tillbaka lite. Jag har des värre inga bilder från sammanhanget men att göra saker efter skada kom jag att tänka på just idag.

Ibland kanske man inte har varit fullt lika smart som nu när jag faktiskt följer råden från en extremt kunnig sjukgymnast! Kort och gott efter att jag hade gått igenom mina proppar i lungorna med efterföljande kärloperation i båda benen och legat i en sjukhussäng i mer eller mindre konstant i 2-3 månader så kanske jag inte tänkte helt klart, men jag tyckte väl just du att jag var oerhört smart!

Jag hade alltså en helt ny ven insydd i mitt knäveck, en hastig maxsträckning kunde ju riskera att den kunde ”spricka i sömmen” har jag förstått i efterhand. Jag åt dessutom blodförtunnande som gjorde att ett smäll mot huvudet kunde ge inre blödningar – hjärnblödning och lika så en smäll mot magen kunde ge allvarliga följder.skidor Minsta lilla smäll gav enorma blåmärken. Självklart var jag heller inte speciellt stark i benen just då när jag blivit utskriven från sjukhuset.

MEN jag var ju faktiskt anmäld till en skidlärarutbildning torsdag-söndag och om jag minns rätt blev jag utskriven på tisdagen. Och eftersom jag var utskriven och hemma så var jag frisk och jag skulle dit och delta. Jag visste att jag inte fick åka skidor på det nyopererade benet, alla fall inte belasta det i sväng så jag bestämde att då åker jag väl helt enkelt på ett ben, för jag skulle vara med (man får ju inte vara dum, typ)! Hur jag lyckades övertala mina föräldrar att åka har jag faktiskt ingen aning om, men åkte gjorde jag! Och jag tog mig igenom utbildningen och jag kom hem igen. Men ja, så här i efterhand kan det nog ha varit ett av de mest korkade beslut jag tagit och jag ska nog bara vara glad och tacksam över att inget hände den gången!

Ett minne, en erfarenhet, förhoppningsvis blev jag lite klokare på kuppen! :) Sov gott!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—