Jag känner mig rädd

För ett år sedan den här dagen tog jag ställning, drev en debatt och förde fram mina åsikter om vikten med en internationell mansdag! Den är idag. För ett år sedan drev jag på hårt i Movember och min insamling MoSpeedway, i år har jag inte puschat så jättemycket för den, det känns liksom inte riktigt som högprioriterat. Vid den här tidpunkten förra året hade vi nått 10 000 insamlade kronor (slutade på 12 000kr) och i år ligger vi på knappt 3000kr.

Självklart tror jag att alla insamlingar till Darcy är en orsak inom speedwayvärlden men jag tror också att folks fokus ligger mer globalt just nu än på mäns hälsa. Internationella mansdagen är annars ett ypperligt tillfälle att väcka frågor och puscha för Movember, i år nöjer jag mig med att säga, vill du skänka pengar till min insamling, gå in på moteam.co/MoSpeedway. Vill du ändå grotta in dig mer i mansdagen kan du läsa mitt inlägg från förra året här!

Nej, just nu är jag mer rädd, rädd för vart vår värld är på väg. Jag har varit rädd för att tillräckligt tydligt säga vad jag tycker om IS och om Sveriges hantering av det, rädd för att då bli stämplad som rasist. Rädd för vilka konsekvenser mins åsikter skulle kunna ge för mig och min familj, så jag har hållit ganska tyst, en ganska mild framförhållning (jämfört med Markus Birro till exempel).

Jag är rädd för vilken värld min son ska få växa upp i. Rädd för vilken människosyn han kommer få eller kommer behöva ha. Rädd för hur hans liv kommer se ut? Vad kommer yttrandefrihet vara? Hur trygg kommer han kunna vara när han går på stan?

Sista tiden har jag ändå ganska tydligt tagit ställning, äntligen har vissa partier tagit tag i migrationspolitiken. Jag tycker självklart vi ska ta hit invandrare, ta emot dem med öppna armar, men jag tycker också att om man inte sköter sig så ska alla papper rivas, då har man förbrukat sin rätt. Jag har tidigt kritiserat vissa politikers uttalanden om att välkomna tillbaka IS-krigare till Sverige efter ”utfört arbete” – läs mer här

20150620_205224588_iOSNu står vi mitt i en enorm kris. Flyktingtillströmningen eskalerar lavinartat och vi har inte reurser att ta emot alla. IS-terroriserar och hotar värre än någonsin och även i Sverige börjar det märkas vilket är enormt obehagligt – det gör mig rädd! Mitt i detta står vi med svensk historias sämsta ledare, Statsminister Stefan Löfven. Jag säger inte att Aliansen hade hanterat situationen bättre, det vet vi inget om, men jag hade känt mig betydligt mycket tryggare med Reinfeldt som ledare för mitt land i en sån här kritisk situation. Nu står vi istället med en passagerare till ledare, en mytoman. Det enda han är bra på är efterhandskonstruktioner.

Förra veckan stängde han gränserna. 2 timmar före detta sa han att det gäller att arbeta långsamt och noggrant, inte ta några förhastade beslut, inte slänga ur sig förslag på löpande band som övriga partier gör. 2 timmar senare anser han att vi har en kritisk situation där drastiska åtgärder krävs. Idag höll han en presskonferens där han säger: ”Sverige har varit för naiva”. För allt jag rabblat upp hittills om vad jag är rädd för, så är det nu jag blir rädd på riktigt. När jag såg presskonferensen höll jag på att bryta ihop, bryta ihop i tårar alltså. Det var det mesta skrämmande tal jag hört en ledare hålla, på alla plan!

Jag sympatiserar inte med SD, men ca 20% av befolkning gör det, dem har inte varit naiva. Det finns många fler som sagt tydligt vad dem tycker, de har blivit stämplade som rasister och SD-anhängare även om det tar kraftigt avstånd från detta, det har inte varit naiva. Sen finns det nog extremt många fler än jag som inte riktigt vågat säga rakt ut vad vi tycker, men vi har ändå sagt en del, vi har inte varit naiva. Så snälla Stefan Löfven, DU har varit naiv, politiker har varit naiva. Ja, till och med alianspartierna har varit för naiva.

Men kom inte och säg att Sverige har varit för naivt. Det är ni politiker som vägrat lyssna, vägrat samtala med SD, vägrat förstå att vissa delar av deras åsikter faktiskt inte är helt bakom flötet även om mycket är det. Ni har vägrat att ens ta i migrationspolitiken med tång, vägrat att stänga ute en enda människa, inte ens dem som krigat för IS. Det är NI som varit för naiva, inte Sverige. Detta är ett slag i magen på många av oss. Var vi inte rädda före så blev vi det nu.

Avslutningsvis vill jag dela Marcus Birros text, Talet statsministern BORDE hållit… från tidigare idag, enormt bra sammanfattat!

”Hej svenska folk. Jag, statsminister i Sverige, erkänner utan omsvep att både jag och samtliga etablerade partier totalt tappat kontrollen över vad som hänt och händer i vårt land. Vi är en krutdurk och jag är som jag varit ända sedan hösten 2014, absolut sist på bollen. Jag har varit ohjälpligt sist på exakt alla bollar under ett drygt år.

Jag ber urskillningslöst om ursäkt till alla de tappra, modiga jävlar som vågat lyfta blicken och höja rösten rörande det hot vi nu står inför. Förlåt till alla som jag och övriga etablissemang kallat rasister. Jag förstår nu att man inte alls är rasist för att man vågar berätta hur denna terror ser ut. Jag har gått på vänsterns brutala lögner om att man är rasist om man ser den militanta grenen av islam som ett faktiskt och verkligt hot.
Jag ber om ursäkt för det.

Jag erkänner också att jag och alla andra statsministrar vi haft sedan mitten av sjuttiotalet, tillsammans med media, statlig television, statlig radio och varenda liten murvel på Södermalm, hjälpts åt med att tysta ner problemen med radikalisering i svenska förorter. Vi har lagt locket på. Vi har jagat alla som vågat uttrycka sig i dessa frågor. Vi har gett dem sparken och försökt sno all heder och ära av dem.

Jag medger detta utan förbehåll. Förlåt Sverige. Jag inser att det var jag, och inte ni, som varit naiva. Jag är sist med att begripa detta. Ni är smartare än vad jag är. Förlåt mig. Nu drar jag mig undan och utlyser nyval. Var rädda om er”.

DET talet hade jag applåderat…”  – Saxat från marcusbirro.se på länken ovan texten.

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Annonser

Vad skänker vi pengar till?

Jag här länge funderat kring ämnet jag idag skriver om. Det har legat halvfärdigt länge och jag har inte vetat vad jag ska göra med det hela. Ska jag publicera det eller ska jag slänga det? Senaste dagarna har jag dock känt att jag vill skriva klart och publicera det. Jag ger mig alltså in på ett väldigt känsligt ämne, ett moraliskt dilemma. Det finns absolut inget rätt och fel i frågan men jag tror ändå det är viktigt att stanna upp och tänka i de här banorna ibland.

Så länge vi skänker pengar för en god sak, för något vi brinner för eller bryr oss om så måste det vara ok. Men att skänka pengar kan också innebära ett ansvar, ett ansvar långt större än vi kanske kan tänka oss eller är beredda på, ett ansvar vi kanske inte i slutändan kan axla, vad händer då?

snsvDarcy Ward kraschade riktigt olyckligt för en tid sedan på en speedwaybana i Polen. Så långt vi vet är han förlamad någonstans från midjan och ner men gör framsteg vilket är härligt att höra! Ganska snart efter hans olycka startade diverse hashtaggar på sociala medier där de vanligaste är #DW43 #GetWellDarcy #StayStrongDarcy. Man startade också en officiell insamling till Darcys rehabilitering och folk har skänkt pengar till den fonden som aldrig förr! Man har ordnat tävlingar där alla intäkter ska gå till Darcy, närmaste en i Motala under namnet #RideForDarcy. Det är en helt fantastisk uppbackning han har fått och fortfarande får! Jag har själv varit med och bidragit med en mindre slant för att jag tycker det är en väldigt tragisk händelse. Den moraliska frågan är dock, hur mycket ska vi skänka till en enskild individs rehabilitering?

Man pratar om att alla gåvor är värdefulla (självklart är dem det) och man pekar bland annat på att bara hans flygtransport från Polen till England kostade runt 50 000 pund om jag minns rätt. Nu får han vård på en av de bästa klinikerna som finns och självklart är inte heller det gratis, det är det vi hjälper honom med. Han har en fantastisk förmån i denna svåra stund, som har så många fans som bryr sig, reagerar och ställer upp!

Kontrasten kom till mig här om dagen när jag såg galan ”Hela Sverige Skramlar” på TV. Miljontals människor på flykt för sina liv. På flykt från krig och elände. Människor som sätter sig i en överfull gummibåt med sina barn och beger sig ut över havet då de ser risken värd att ta framför att stanna kvar i det dem har. Vissa kommer fram och hamnar i ett flyktingläger, de har tur. Många andra överlever inte ens resan. Vi skänkte ca 40 miljoner kronor till UNHCR under den här galan, pengar som ska hjälpa alla dessa miljontals flyktingar att få det lite drägligare OM det kommer fram till ett flyktingläger vid en landgräns någonstans på andra sidan ett hav, med hjälp av en gummibåt.

Det kanske inte ens går, det kanske inte är rätt, men ställer vi detta i proportion till Darcy Ward blir det lite skevt. Skulle vi inte skänka en enda krona till Darcys rehabiliteringsfond så skulle han fortfarande få vård, bra vård. Kanske inte den bästa i världen, men bra vård. Han skulle kanske ha det lite sämre, kanske vara kvar i Polen, men även där skulle han ha bra vård. Jag säger inte att han skulle ha det bra, för det är att förminska den tragedi han går igenom enormt mycket, men jag säger att han ändå skulle få bra vård. Dessutom har han troligen en försäkring som betalar ut ganska stora summor pengar när en sån här tragedi inträffar, pengar som ska täcka förlorad arbetsinkomst och sjukhuskostnader och så vidare. Han har sponsorer som har pumpat in relativt stora summor pengar i hans företag, i hans varumärke, de senaste åren, vissa kanske till och med fortfarande gör det.

Darcys olycka är en tragedi för speedwaysporten och inte minst för honom själv och det stöd han får är fantastiskt! Men även utan det stödet skulle han överleva ekonomiskt. Det ena utesluter dock inte det andra och många är vi nog som skänkt pengar till både Darcy och UNHCR senaste tiden. Jag tänker inte förminska någonting kring alla insamlingar till Darcy, speedwayfamiljen är fantastisk när den går samman! Jag ställer det bara i ett perspektiv, ett moraliskt dilemma, något jag själv funderat mycket kring! Det här är dock en extrem kontrast och alla gör vi det som känns bäst för oss själva i den här frågan!

Jag nämnde i början om att vi får ett ansvar, ett ansvar vi kanske inte är beredda på, ett ansvar vi kanske inte kan hantera. Här kommer kanske det svåraste i ämnet. Här kommer kanske det riktiga dilemmat. Igår kraschade Vitaly Belesouv riktigt illa i ryska Togliatti. Första rapporterna säger att han brutit ryggen och är förlamad, liknande skada som Darcy med andra ord. Frågan är nu, kommer speedwayvärlden gå samman på samma sätt för Vitaly? Kommer insamlingen bli lika stor? Kommer man köra ”RideForVitaly”? Och vad händer vid nästa olycka, för det kommer hända, gör vi samma sak då? Eller orkar vi bara med det den första gången? Blir det för mycket att köra samma sak för en kille till? För fem killar till?

Vad avgör vilken förare vi ställer upp mer för och vem vi ställer upp mindre för? Hur känns det för Vitaly om inget ordnas för att hjälpa honom? Nu vet jag än inte hur det blir kring Vitaly men det tål att tänkas på. Självklart är det lättare att skänka en slant till en ung världsstjärna som Darcy, självklart berör det mer när en sådan kille förolyckas! Självklart får en sådan insamling större spridning, men är det ok egentligen? Jag får en knut i bröstet när jag tänker på detta. Kan vi verkligen hjälpa alla? Ska vi hjälpa alla på samma sätt? Vad skulle du svara Vitaly om han frågade, varför skänkte du en slant till Darcys rehabilitering men inte till mig? Frågan skulle givetvis aldrig ställas men tänk dig in i den situationen? Kanske skänker du en slant till en insamling för Vitaly också, men så sker ytterligare en tragisk olycka, vad gör vi då?

Det är inte lätt när man börjar tänka i moraliska banor, det blir dilemman. Kanske ska vi istället köra en välgörenhetstävling varje säsong där alla pengar går till en fond som i sin tur hjälper speedwayförare som är med om olyckor likt dessa? En fond som hjälper alla på samma sätt?

Jag har skänkt en slant till Darcy som jag nämnde, jag har skänkt en slant till UNHCR i veckan. Jag känner inte alls samma intresse för att skänka en slant till Vitaly om en fond dyker upp, men jag känner mig manad att göra det just nu, jag kommer göra det. Men Darcys olycka berör mer, får det vara så? Är det ok att känna så? Och hur många förare har inte drabbats tidigare, förare vars namn jag inte ens nämnt i den här texten! Varför nämner jag inte dem? Vad har vi gjort för dem?

Jag kanske är ensam i världen som känner de moraliska dilemmana här, då kan ni bara blinka och gå vidare nu, annars får ni gärna lämna en kommentar med era egna tankar och funderingar. Jag är öppen för inputs från alla håll, det finns inget rätt och fel i ämnet och jag vet varken in eller ut egentligen.

Avslutningsvis, Stay Strong Vitaly, Stay Strong Darcy!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Idag togs ett krafttag mot svensk speedways död!

Idag presenterade SVEMO regeländringarna för svensk speedway till nästa år, eller, man presenterade vägen mot svensk speedways undergång. Jag utvecklar mina tankar från förra veckan då jag snudda vid ämnet när rykten om detta kom ut från första början. En av de stora förändringar man gör är nämligen att sänka taksnittet från redan låga 10.25 till 9.5. Huvudsyftet ska vara att få in en till svensk med lågt snitt i varje lag för att minska kostnaderna.

140623-23-09

Det skulle absolut kunna vara en bra tanke, problemet är bara att det inte fungerar mer än en säsong. Vi har fortfarande 15 heat med samma poängfördelning vilket innebär samma mängd poäng att köra om varje match. När 2016 är slut kommer många av dessa lågsnittsförare kört upp sina snitt till att vara mellanförare, förare som då inte får plats i lagen 2017. Då lär man återigen ta in nya unga förare med lågt snitt som i sin tur kommer köra upp snittet. Någon måste ju alltid ta poängen i varje heat. Så kontentan av en sådan snittsänkning kommer bli att vi kommer sänka nivån på elitserien med ett snäpp för varje säsong som går!

Och visst, sänka snittet med 0,75 enheter låter kanske inte så farligt mycket, men vad innebär det i praktiken? Ett lagsnitt på 10,25 innebär att laget i teorin ska köra ihop 43,93 poäng per match. Redan där borde varningsklockorna ringa då ett lag som i snitt kör oavgjort i varje match kommer höja sitt snitt över snittaket. Men nu sänker alltså SVEMO snittet till 9,5 och det innebär 40,71 poäng per match! Du kan alltså förlora varje match nästa år men ändå köra upp snittet till över taksnittet för 2017!!

Detta kommer ganska uppenbart leda till ännu mer av den pinsamma varan vi kallar snittsänkning. Många har i år varit galna på Vetlanda när de körde ner snitten i de sista matcherna för att man redan var klara seriesegrare. Tyvärr är det så enkelt att så länge vi har ett snittak så kommer vi alltid se sådana saker göras. Och att skälla på Vetlanda för det i år är faktiskt bara löjligt, alla lag hade gjort samma sak om chansen gavs! Problemet är i stället att vi har ett snitttak som gör att seriesegraren varje år kommer ha höjt sitt snitt så pass mycket att man inte kan behålla laget året efter, där ligger felet! Därför ser vi förare som kör ner sina snitt!

20150620_205224588_iOSSka vi då sänka snittaket med 0,75 poäng till istället, då behöver man inte vara hjärnforskare för att förstå hur slutet av säsongen 2016 kommer att se ut! Så jag hoppas verkligen att SVEMO snart går ut och säger att detta är en nödlösning, endast avsedd för säsongen 2016 för att drastiskt hjälpa de fattiga klubbarna att sänka sina kostnader! Men är detta en permanent lösning, då är det dödsstöten för svensk speedway!

Det kommer vara starten på en negativ spiral där ligan som sagt kommer bli försvagad för varje år som går och det kommer inte att dröja många säsonger innan vår liga står utan världstjärnor! Och eftersom våra svenska mellanförare kommer höja sina snitt väldigt mycket står vi snart utan dem också! Vilka ska då köra seriespeedway i Sverige i framtiden? Ska vi satsa en slant på att mellan- och lågklass förare från utlandet börjar fylla våra lag igen då, de som inte kört här på några år, för de är de enda förarna som kommer ha tillräckligt lågt snitt!

Det enda som skulle fungera, det är att på riktigt förstå sitt marknadsvärde. På riktigt sälja in reklamplatser med hjälp av kompetent personal så att klubbarna börjar tjäna pengar igen. Man kan inte ta vem som helst att jobba med reklam och sponsorer. Det är ett komplicerat arbete som kräver en viss typ av människa med vissa egenskaper! En duktig och intresserad säljare som brinner för att skapa kontakter, bygga relationer och givetvis älskar speedway! Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke, man måste satsa framåt och börja jobba på andra sätt. Snurra runt på samma sätt år efter år med sponsorarbetet och tro att något ska bli bättre, det är ganska löjligt! Så börja där, tjäna pengar!

Sedan inför vi ett flytande lagsnitt vilket skulle innebära att samtliga lag skulle kunna behålla samtliga förare till året efter! På så vis skulle klubbarna kunna jobba långsiktigt med sina förare. Skriva längre kontrakt som i sin tur skulle hjälpa till vid sponsorarbetet, man kan använda sina stjärnor som reklampelare på ett helt annat sätt! Publiken skulle lära känna sina förare och troligtvis skulle då även publiksnittet öka igen. Dessutom skulle mängden sign-on-bonusar minska. Det här är den ENDA vägen om vi vill få svensk speedway att överleva! Men SVEMO går alltså 180 grader i motsatt riktning!

Svensk Speedway, det har varit ett sant nöje att lära känna dig, att följa dig och det är med sorg jag ser det brytas ner och dö…

R.I.P

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Allt kan hända i Speedway

Sitter på hotellet i Stockholm efter en arbetsdag här uppe. Jag har precis sett Masarna fullkomligt krossa Västervik i första semifinalen i allsvenska och jag tänkte att det måste jag skriva lite om. Det var faktiskt en kross som till och med fick Dackarnas insats i tisdags att verka som en bra insatts i jämförelse och det går väl kort bara att konstatera, Masarna SKA köra elitserien 2016, allt annat vore märkligt och väldigt fel.

20150620_205224588_iOSDet här tänkte jag skriva lite mer om, nu är det dock speedway och där händer ju allt. Ett enligt mig, märkligt uttalande om snittsänkning till nästa år har jag läst idag och det kommer jag tillbaka till lite längre ner. För först måste jag gå in kort på matchen Griparna – Vargarna också. En match där Griparna tog ett litet övertag inför returen nästa vecka då man vann med 49-41 men det känns fullkomligt ointressant i sammanhanget! Det som hände i depån under matchen däremot, det ska vi gå in på!

Jag försöker väva ihop info från lite olika folk som var på plats och det vi med all säkerhet kan konstatera, det är att Griparnas lagledare, Fredrik Edberg, är helt slut i huvudet! Ja, det är grovt uttryckt men det som hänt är så mycket värre! Han har alltså, efter ett heat där det varit lite turbulent på banan mellan Alexander Edberg och Rasmus Broberg, slagit nämnde Broberg, mordhotat Mats Boström samt kallat Vargarnas assisterande lagledare, Whilma, för fitta! Ja, ni läste rätt!

Ett sånt beteende har inte på en speedway-bana att göra, inte under några som helst omständigheter och jag utgår från att var och en av dessa handlingar skulle leda till avstängning. Med tre så grova handlingar förväntar jag mig att Svemo stänger av honom från all speedway i lång tid framöver, varför inte på livstid? Han borde inte ens få beträda en speedway-arena igen! Det är så lågt och så smutsigt så jag blir alldeles mörkrädd och orden är ganska svåra att hitta för att verkligen beskriva vad jag tycker om det här!

Ikväll läste jag också i UNT att man pratar om snittsänkning till nästa år igen. Och det är inte heller lite man pratar om. Micke vill gärna se en så stor sänkning som från 10.25 till 9.25 och enligt honom skulle man då troligen bli av med lite utländsk medelmåttor och köra med toppförare samt svenska lågsnittsförare.

Absolut är det en bra tanke, problemet är bara att det inte fungerar mer än en säsong. Vi har fortfarande 15 heat med samma poängfördelning vilket innebär samma mängd poäng att köra om varje match. När 2016 är slut kommer många av dessa lågsnittsförare kört upp sina snitt till att vara mellanförare, förare som då inte får plats i lagen 2017. Då lär man återigen ta in nya unga förare med lågt snitt som i sin tur kommer köra upp snittet. Någon måste ju alltid ta poängen i varje heat. Så kontentan av en sådan snittsänkning kommer bli att vi kommer sänka nivån på elitserien med ett snäpp för varje säsong som går!

Dessutom kommer vi få se ännu mer av den pinsamma varan vi kallar snittsänkning. Många har i år varit galna på Vetlanda när de körde ner snitten i de sista matcherna för att man redan var klara seriesegrare. Tyvärr är det så enkelt att så länge vi har ett snittak så kommer vi alltid se sådana saker göras. Och att skälla på Vetlanda för det i år är faktiskt bara löjligt, alla lag hade gjort samma sak om chansen gavs! Problemet är i stället att vi har ett snitttak som gör att seriesegarern varje år kommer ha höjt sitt snitt så pass mycket att man inte kan behålla laget året efter, där ligger felet! Därför ser vi förare som kör ner sina snitt!

Ska vi då sänka snittaket med en hel poäng till, då behöver man inte vara hjärnforskare för att förstå hur slutet av säsongen 2016 kommer att se ut! Jag har faktiskt ingen patentlösning för vad vi ska göra istället, men snittaket måste bort om vi ska bli av med ”läggmatcher” och förare som kör ner sitt snitt, inte sänkas ännu mer! Jag tycker nog ändå att segrande lags lagsnitt ska gälla som snittak för året efter.

Hur vi sedan kommer till rätta med de ekonomiska problemen är en helt annan sak. Där handlar det mer om att klubbarna 1. måste rätta lönerna efter ekonomin. Inte i någon situation, privat eller i företagande fungerar det att ta på sig högre kostnader än vad man har intäkter! och 2. man måste bli mycket bättre på att sälja sig till sponsorer och där handlar det om att anställa en kompetent säljare med bra lokalt kontaktnät som vet vad han gör samt marknadsföra sig på smarta sätt! Dessutom måste man göra en speedwaymatch till ett event med kringaktiviteter och happenings i pauserna som gör att publiken trivs, sånt som gör att fler än bara vi speedwaynördar kommer på match efter match. Se lite hur Masarna jobbade i början på 2000-talet! Ja, man hade stor hjälp av att Tony körde för klubben, men man gjorde mycket annat bra också!

Så nej Micke Ternberg, din tanke om en rejäl snittsänkning tror jag inte kommer leda till något annat än kaos. Börja istället med att se till dig själv där du hellre tar in en finsk förare på svensk licens än att köra med en svensk talang. Men det kanske är så man värnar om ekonomi och svenska förare? Eller var det mellanskiktet på utländska förare som du ville få bort? Fast det är väl skillnad på utländsk och ”utländsk”?

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Feminismen avslöjar sig själv

Som ni säkert redan vet så är jag inte feminist. Jag är för jämställdhet och lika villkor, samma lön för samma arbete osv men jag kommer aldrig vara för kvotering. Jag kommer aldrig kräva att det alltid ska vara 50/50, jag kommer aldrig kräva att vårdnaden ska delas lika – vi har faktiskt olika gener med oss sedan urminnens tider.

Feministerna vill dock gärna se kvotering av roller i styrelser etc. Det måste komma in fler kvinnor så att det är lika många kvinnor som män i en styrelse heter det. Jag kan tycka det är fel att det bara sitter män i en styrelse, en kvinnas åsikt kan vara helt olik en mans och alla olika roller behövs. Men jag tycker fortfarande att kunskapen är viktigast, rätt person på rätt plats. Du ska få din roll efter dina kvalifikationer, inte utifrån ditt kön. Med detta sagt skriker feministerna att man inte kan ha de argumenten, att det är därför det finns styrelser med bara män.

Här börjar problematiken! Dels säger man själv då att kvinnor inte har samma kvalifikationer som män, vilket jag i sig inte köper. Många kvinnor har kvalifikationerna! Sen klagar man på att kvinnor har sämre kvalifikationer för att dem föder barn och är hemma med dem. Ja, vi kan ju faktiskt inte ändra på naturlagen. Män kommer aldrig att föda barn, tyvärr! Men varför tar jag då upp detta?

Jag läste en artikel här om dagen – Ny jämställdhetsgrupp i stadshuset består enbart av kvinnor – och man kan bland annat läsa följande:

Annika Hjelm svarar på kritiken:

– Jag har varit medveten om frågan. Även om det inte är allt, så är det klart att representation har betydelse. Det har funnits väldigt mycket kompetens bland de sökande som inte valts ut. En massiv majoritet av de sökande har varit kvinnor och jag har nog intervjuat fler män än kvinnor i relation till hur många som har sökt.

Hjelm berättar att hon har haft hjälp av en HR-konsult vid rekryteringen och menar att hon har följt stadens modell för kompetensbaserad rekrytering.

– Det är klart att det hade varit bra om det fanns män i gruppen. I alla grupper är det bra med könsblandning, men jag är övertygad om att jag har anställt de personer som kommer att vara bäst för det jobb vi ska göra, säger hon.”

IMG_4473Annika Hjelm representerar MP, är feminist och ska jobba med jämställdhetsfrågor. Jag tycker citatet här talar för sig självt. Hade det varit en grupp med enbart män och dem hade gjort samma sak och använt samma argument, att man är övertygad om att man anställt de personer som kommer vara bäst för jobbet, då hade det varit ramaskri från varenda feminist, precis som jag nämnde här ovan. Men tvärt om, då är det helt plötsligt ok?

Det jag vill säga med detta är egentligen bara att jag kommer aldrig som förespråkare för ett mer jämställt samhälle kunna kalla mig feminist. För en feminist idag är en ganska extrem grupp människor som vill att kvinnor ska fram, män ska bort, män är skit och inget att ha. Det är inte vad feminismen stod för från början, det var inte dess syfte, men dit har vi kommit!

Jag vill ha ett mycket mer jämställt samhälle men jag anser också att visa könsroller faktiskt har med vårt kön att göra, våra gener och vårt arv. Allt går inte att göra jämställt, men mycket kan bli bättre.

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—