Åtalet mot Antonio nedlagt!

Idag känns det som en dag när jag måste ta mig tid att skriva igen. Jag har så mycket saker jag velat skriva om på slutet men energin finns helt enkelt inte riktigt, idag dock, ett ämne jag måste skriva om. För idag kom beskedet att åtalet mot Antonio Lindbäck läggs ner! Nu vill jag ha en offentlig ursäkt som minst!

CkIe2OmXAAIW0q4

Jag har vid ett tillfälle tidigare varit tydligt kritisk, när han blev häktad var jag tydlig med att inte ha någon åsikt mer än att alla är oskyldiga tills att domen fallit. Därför anser jag också nu att det är viktigt att lyfta fram detta, att åtalet är nedlagt, således är Antonio fortsatt oskyldig! Självklart kanske ni tycker nu men jag har stött på så många argument idag, dömande mellan raderna, att jag anser att detta måste skrivas. -”Du är oskyldig till dess att motsatsen har bevisats!”

Därför är hela den här historien så sjuk! Ända från gripandet har ALLT skötts illa av myndigheterna, till stor del även av media, och det känns som att den enda anledningen till det är Antonios tidigare domar och brokiga förflutna och det är fel! Han har gjort saker, han har dömts och han har avtjänat sina straff. Det ska med andra ord inte påverka någonting i denna situation, men det har det gjort!

Han greps inför media och åskådare på banan.
Inte bara av 2 poliser utan av ett 10-tal (!!) både civila och vanliga poliser, inklusive hundar, som om han vore farlig för allmänheten!
Åklagaren gör sedan en juholtare och säger att hon begärt ett diskret gripande!
Därpå får han sitta häktad i 3 dygn, det är väl det minst felaktiga ändå eftersom han ändå var misstänkt.
Media bröt sin egen codex och hängde ut honom med både namn och bild, vissa medier gick till och med ut med brottsmisstankarna.
Till råga på allt fick han vänta i 3 månader utan att höra någonting innan det lades ner, en tung börda att ha hängande över huvudet och alldeles för lång tid!

Detta har gjort att Antonio nu, trotts at åtalet är nedlagt och han således inte är dömd, i mångas ögon är dömd ändå! Folk tror, tycker och tänker och menar på att ”Bara för att inte bevis fanns betyder det ju inte att han är oskyldig” som någon så fint skrev. Och nej, det är absolut så, det är klart att han fortfarande skulle kunna vara skyldig. Men nu har vi inte ett sådan rättsväsende, han är inte dömd och är således inte skyldig! Allt annat är spekulationer och dömanden ÖVER rättsväsendets dom, sånt sysslar vi inte med i Sverige! Det kallas förtal och är i sig straffbart!

Om gripandet hade skötts snyggt, kanske i omklädningsrummet på banan och sedan väntat där tills dess att media och åskådare var borta, eller kanske följt efter med ett par civila bilar till dörren vid hans hem eller alla fall stoppat honom längs vägen hem någon stans, då hade uppståndelsen inte alls blivit lika stor! Kanske till och med obefintlig!

2015-04-22 14.08.42Hade sedan media gjort som man ALLTID gör annars, pixlat bilden och skrivit ”känd idrottsprofil”, ”Svensk idrottsstjärna” eller liknande. Ja, då hade inte heller alla dessa människor fortsatt att nu döma en oskyldig person! Jag tycker det är skamligt och förkastligt att allt detta genom både myndigheter och media blev offentligt! Självklart ska alla misstänkta gripas, självklart ska alla skyldiga dömas! Men om du vid gripandet kan ha att göra med en oskyldig person, då MÅSTE det ske diskret! Det gjordes inte i det här fallet och det kommer Antonio få lida för under lång tid fram över, kanske hela livet! Är det rätt?

Vad händer nu? Jag har ingen aning såklart men för att på något sätt få lite rättvisa i detta anser jag att man bör anmäla rättsväsendet. Skadestånd för all skada detta åsamkat, smutsig medial publicitet, vidriga rykten om både det ena och det andra, frihetsberövad i 3 dygn oskyldig och inte minst, förödmjukelsen som dessa poliser gjorde genom sitt fruktansvärda gripande!

Jag hoppas att det blir en mot-process av detta men jag har full förståelse för om Antonio bara vill lägga locket på också, låta det dö ut så gott det går! Genom den här processen kommer jag stötta dig Antonio och nu hoppas jag att du kan få njuta av säsongens andra halva och fortsätta leverera speedway på yttersta världsnivå, det är du värd!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Antonio, du ställer till det ordentligt – detta är till dig!

Antonio, först av allt – du är min bästa vän, du är som du brukar säga ”my brother from another mother”. Det kommer du alltid att vara, hur lite du än vill, hur lite du än förtjänar det! Du kanske kommer hata mig för all framtid efter det här, men om det kan bidra till att du på riktigt får ordning på ditt liv, då är det värt det! 

2014-07-13 15.49.32Att du har svårt för att stå mot alkoholen, det vet jag om. Att du jobbar hårt får att hantera det, det vet jag om. Att du haft bakslag, det vet jag om. Men att det skulle gå så här illa igen, det kunde jag aldrig tro! Inte ens i min mörkaste, värsta, mardröm kunde jag se detta hända! Inte nog med att du söp till det igen, Du satte dig bakom ratten också!

Och jag vet faktiskt inte vad som egentligen är värst? Att du utsätter andra människor för fara, att du utsätter dig själv för fara, att du sviker dig själv eller att du sviker alla som bryr sig om dig? Det jag dock vet är att jag är oerhört tacksam att inget värre hände samtidigt!

Vi träffades senast för en dryg vecka sedan och som jag skrev i ett mess till dig efteråt. Det var länge sedan jag såg dig så avslappnad, så välmående, så målmedveten så vältränad och så lugn. Du kunde sitta still och dricka kaffe i en och en halv timme, det har jag nog aldrig varit med om förr! Vi hade förbannat trevligt och jag var så glad efteråt, för din skull, för att du mådde så bra! Jag antar att du inte ens själv kan förklara varför du ändå gör så här mot dig själv, så jag ska inte fråga varför!

Jag kommer alltid älska dig som en bror! Jag kommer dock aldrig acceptera eller tolerera det du gjort. Jag har stått vid din sida som ditt stöd två gånger tidigare när du gått igenom det här, jag kommer tyvärr inte göra det en 3:e.

Inte för att jag inte vill, utan för att jag inte kan. Mitt eget välmående kommer bli alldeles för djupt nerdraget i ångest, en ångest som jag själv inte skulle kunna hantera. Mitt stöd, min hjälp, det jag möjligen skulle kunna ge dig, det räcker ändå inte den här gången! Du har en sjukdom, alkoholism är faktiskt en sjukdom, du tål helt enkelt inte alkohol. Du behöver gå igenom detta med hjälp av professionella människor, det finns fantastisk hjälp att få! Du måste ta den hjälpen! I den hjälpen har du sedan mitt stöd  – alla dagar i veckan!

Jag förstår att det du går igenom just nu är ett h*****e. Jag förstår ångesten, oron och sorgen, att du mår piss rent ut sagt. Det jag är mer osäker på är om du faktiskt förstår är hur vi runt om kring dig mår nu, vi som bryr oss om dig?

Ditt team som sliter häcken av sig för din skull, för att du ska nå framgångar. Som vänder ut och in på sig för att hjälpa dig att vara på rätt spår!

Dina föräldrar som stöttar dig och står upp för dig i vått och torrt, som älskar dig villkorslöst oavsett vad!

Dina barn som älskar dig över allt annat, som anser att just Du är världens bästa pappa, vilket jag vet att du också är! Men vad ska dom tro när de växer upp?

Eller mig och dina övriga vänner som har stöttat dig genom motgångarna och glatts med dig i medgången, som har trott att du haft allt under kontroll.

Förstår du verkligen hur många fler människor som mår dåligt idag på grund av dig, på grund av det du har gjort! Vi mår dåligt för din skull, för att vi älskar dig, för att vi vill ditt bästa! 

Personligen vet jag faktiskt inte riktigt vad jag känner ändå. Främst känner jag nog sorg för din skull. Samtidigt känner jag mig sviken av dig men jag känner mig också förbannad på dig!

Det här brevet är till dig, för att jag hoppas att du ska ta till dig av det. Det är också för mig, för att jag måste sortera ut alla mina tankar. Till sist är det också mitt ställningstagande i det drev som nu kommer starta inom speedway-sverige.

Jag har en tydlig ståndpunkt vad gäller alkohol och framförandet av fordon och jag står för den oavsett om det är min bästa vän och bror som sjabblar till det eller om det är Darcy Ward. Jag förkastar beteendet oavsett vilket, hur mycket jag än älskar dig som person, som vän och som bror! Ta nu tag i ditt liv på riktigt, om inte för något annat, så för barnens skull, dom älskar dig över allt annat, ge dem en uppväxt med en närvarande pappa, en förebild! En uppväxt där du har noll-tolerans mot alkohol. Det är dem värda!

Du har mitt nummer, du vet vart jag finns när du bestämt dig för att ta tag i det här!

Simon Nyman

Jaga renar i pjäxor | #tbt

Jag försöker ju som ni kanske nu vet att blogga 100 dagar i rad, som en ren utmaning från Jonas Tackerudh. Idag tänkte jag skippa att skriva om knät mitt, inga större framsteg och eftersom det ändå är torsdag kör vi Throwback Thursday tema idag! Och som ni ser satte jag rubriken ”Jaga renar i pjäxor” och minnet dök upp nu under kvällen när jag såg Sandra (som jag brukar få lite speedwaybilder av) lägga ut en bild på just renar med beskrivande text om att det var en hel flock!

Läger -03 (Simon) 022

Vad gör man då om man ser dessa fina djur stå på vägen och slicka i sig salt? Det ät ju inte direkt så att de flyttar på sig. Det kan vara en aningen frustrerande och man kan bli väldigt sen dit man ska om man drabbas av renar på vägen, i vägen! Jag tror att vi backar bakåt till någonstans runt -98, idioterna nedan var på Mellansverige-Final i Fjätervålen i alpint, även kallad ChickyWorldCup! Vi var väl 13 år och hade bara allmänt ganska roligt. Detta är alltså långt före speedway, kändisskap, vuxenlivet, bloggandet och allt sånt ens fanns i tanken hos oss.

simon_anton_skidor

Grymma illustrationer av Monsterscollide!

Så en dag efter tävlingarna på väg tillbaka till stugan där vi bodde ihop med våra pappor så fick vi då en hel renflock på vägen, de var överallt verkligen! Först tittar man lite fascinerat på dem, hur de slickar i sig salt från vägbanan. Sen tutar man lite lätt och kör närmare men helt utan reaktion från renarna. Det är då tanken väcks, säkerligen från Anton som alltid var den lite mer galna av oss två, att gå ut och klappa renarna. Detta iförda fartdräkt och pjäxor fortfarande bara för att ni ska få hela bilden framför er.

När vi då kliver ur bilen börjar renarna så sakta reagera och drar sig å sidan lite gran. Vi följer efter dem av vägen ut i lössnön i den ganska öppna skogen och kommer då på tanken, ”vi skrämmer bort dem så kan vi köra hem sen”. Sagt och gjort så börjar vi springa mot dem, i djupsnö, i pjäxor, i fartdräkt och de delar sig som i två flockar. Jag springer efter den ena och Anton efter den andra. Ganska snabbt springer dem ifrån oss, ganska logiskt.

Vi har alltså skrämt upp två flockar med renar som springer ifrån oss ungefär som i ett V bortåt. Så långt var allt ganska roligt! Tills båda flockarna svänger mot varandra, bildar en stor flock igen och springer nu raka vägen mot oss! I det här laget är två 13 åringar, i pjäxor och fartdräkt, inte riktigt lika stöddiga längre!

Vi tar helt enkelt skydd bakom första bästa träd och ser sedan renflocken springa förbi oss på båda sidor. Vi är som mitt i en skenande flock med Renar! Nu vet jag inte om det egentligen var så farligt eller om de helt enkelt hade sprungit runt oss oavsett vilket. Men efter detta pulsar två 13 åriga killar, i fartdräkt och pjäxor, ganska snabbt tillbaka till bilen. Vägen var för övrigt nu fri från renar! Varje dag före detta hade vi sett renflockarna på båda sidor av vägen på väg till backen, men efter den här dagen såg vi inte en enda ren på resten av den veckan! :)

Detta kanske var en annorlunda Throwback Thursday, ganska få bilder. Men hoppas ni kan sätta er in i situationen och skrattar lika gott som jag gör när jag tänker tillbaka på det! :) Detta var alltså dag 4 av 100!

 

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—