Vem uppfostrar dina barn?

Vart är världen på väg? Det är nog en fråga vi alla ställt en vän eller oss själva någon gång. Vi ser ungdomar slåss på stan, våldet blir värre och värre för varje år som går. Vi ser ungdomar ignorera, trotsa, till och med hota vuxna människor och vi frågar oss, vart är världen på väg? Så här var det inte förr! När vi var små fick vi lära oss visa respekt för äldre! Vart gick allt så fruktansvärt fel? Känner ni igen er?

2014-04-06Jag hämtade min son på dagis idag, han är 4 år gammal. Medan jag står och pratar med en pedagog så har jag en annan unge som sparkar mig på smalbenet. Vid första läget ignorerar jag det men en spark till kommer. Hårda sparkar. Jag säger åt barnet i fråga att så gör man inte! ”Det gör man visste” får jag till svar från en 4 åring, ”och du får inte komma in här, då sparkar vi ner dig”. Pedagogen jag står och pratar med reagerar inte ens, kanske blev hon lika förvånad som jag, kanske hörde hon bara inte, kanske har hon gett upp?

Jag går, som ni förstår, ändå in på min sons avdelning för att hämta några saker och ser där ett barn som har keps på sig inomhus. Och ja, det har jag också ibland hemma och min son säger åt mig om detta :) Och ja, jag gjorde någon revolt i gymnasiet och hade keps på mig i klassrummet och försökte vara häftig. Men åter igen, vi pratar om 4-5 åringar som tillåts ha keps på sig inne på förskolan. Kalla mig gammalmodig men för mig är detta oacceptabelt! Återigen säger pedagogen ingenting. Endera är det helt ok med keps inne på den här förskolan, eller så har hon kanske gett upp även här? Kanske har barnen på min sons dagis redan här slutat respektera vuxna?

När vi kommer hem och ska lägga oss (som jag skrivit tidigare är det då han pratar min son) så får jag höra om hur de andra barnen svär på dagis och hur ”fröknarna inte säger något”. Åter igen, jag må vara gammalmodig men jag lär min son att det inte är OK att svära. Jag tycker inte det är ord en 4 åring ska behöva kunna. En 4 åring borde ha fullt upp med att lära sig ”vettiga” ord. Men han får höra dessa ord på dagis, testar dem hemma och jag säger att nej, ”fyfan” är inget fint ord att säga. Så ikväll berättade han för mig hur de andra barnen svär, och jag får försöka förklara att det inte är fint att göra så. Hur gör ni som föräldrar, svär ni inför era barn? Tycker ni det är ok att era barn svär? Är det bara jag som reagerar på detta!?

Jag vill absolut inte påstå att min son är felfri på något sätt! Han har rivits och knuffats och så han med, inget snack om det, det är väl sånt 4 åringar gör tänker jag! Och nej, jag tänker inte dra allt för stora växlar av detta men om vi ändå återgår till första stycket en stund, ”vart är världen på väg?”. Hur hamnade vi i den här situationen? Nog finner vi några ledtrådar i det jag har varit med om idag.

Jag tror helt enkelt att vi är så upptagna av oss själva, vår ”egentid”, vår karriär etc etc så att vi glömmer att uppfostra våra egna barn. Vi lägger allt ansvar på pedagogerna på dagis och tror att det är där våra barn blir uppfostrade. Men nej, det är inte så! Där lär dem sig en hel del förberedande saker inför skolgången, fint så, men det är vi som föräldrar som har ansvaret att uppfostra våra barn! Att forma våra barn till människor med sunda värderingar! Det är vi som föräldrar som har ansvaret för att våra barn får en bra uppfostran, inte pedagogerna på dagis!

När vi sedan är hemma och”leker” med våra barn har vi mer koll på jobbmail och sociala medier än på våra barn! Ja, jag tar åt mig själv också! Men hur ska våra barn känna sig bra nog, älskade nog, när det konkurerar om vår uppmärksamhet med en telefon? De har inte längre en blekaste aning vad de ska göra för att få vår uppmärksamhet och framför allt, visar vi inte våra barn respekt, hur ska de då kunna lärsa sig att visa oss äldre respekt? Och sedan undrar vi hur allt gått så fel? Jag undrar snarare, vad låter vi våra barn vara med på? Vad låter vi dem se på TV? Hur beter vi oss själva mot mot våra barn och mot äldre? Vad säger vi för saker hemma?

När en fyraåring använder uttrycket ”kommer du in här sparkar vi ner dig” då blir jag rädd på riktigt. En 4 åring ska inte ens känna till sätt att hota. En fyra åring ska inte ha en relation till någon form av sådan uttryck och en fyraåring ska framförallt visa full respekt för äldre människor! Jag blir faktiskt rädd på riktigt, jag blir ledsen! Svara mig någon, hur kan en fyra åring säga så!?

// Simon Nyman – Sharing is Caring

Annonser

Charlie ska sluta med napp

Ja, veckan med Charlie börjar lida mot sitt slut, tyvärr! Jag har haft underbara dagar, man bjuds på så mycket skratt, glädje och kärlek! Nu har ändå vädret varit dåligt och vi har inte kunnat vara ute så mycket, i nya lägenheten har det dock inte känts som något problem då vi har massor av plats att röra oss på vilket är helt underbart i sig!

Igår fick jag vara med Charlie på fotbollsskola, vilken rolig händelse! Se 8-10 treåringar skjuta och vara målvakt. Avslutningen med ”2-måls spel” var en riktig höjdpunkt! Bara att dela upp barnen i 2 lag var spännande, ”varför ska jag ha en sån här väst?” var en självklar fråga. När spelet sedan kom igång blev första målet ett självmål och sedan löpte det vidare i ”alla efter bollen” och alla-mot-alla… Passa bollen? Varför då? JAG ska ha bollen! ja, det var roligt att se på dem!

2014-05-11 16.14.29träna på att stå i kö

2014-05-11 16.14.24Snart Charlies tur…

2014-05-11 16.13.50Skott-dags

2014-05-11 16.18.39Och samling!

Jag måste säga att jag är imponerad över ledare för en grupp 3 åringar, starkt jobbat!

Efter fotbollen igår satt Charlie och pratade om att ge sina nappisar till Tomten. Han förberedde med en plastpåse som han la dem i för att kunna posta dem som idag på morgonen. Han påminde mig också om att jag måste sluta snusa nu när han ska sluta med nappen, jag har ju sagt det till honom vid tillfälle och det kommer han tyvärr ihåg! :P

Igår höll det dock inte så länge, men det roliga i sammanhanget var Charlies sätt att säga det på. ”Pappa, vet duuuuuuu, duuuuu, kaaaan, faaktiiiskt, fåååååå, haaaaa, snus” och sedan log han med hela ansiktet! :) när vi sedan la oss var det svårt att säga nej eftersom han ännu inte skickat iväg napparna så vi bestämde att efter dagis, som idag, så skulle vi lägga dem i ett kuvert och skicka dem till Tomten.

Sagt och gjort, idag efter dagis skrev Charlie själv (jag visade bredvid på ett papper, bokstav för bokstav, hur de ser ut) ”TILL TOMTEN” på ett kuvert, la i sina nappar där och sen gick vi ner och la dem i postlådan (av säkerhetsskäl la vi dem i våran postlåda). Riktigt mallig var han när han gick ut och resten av kvällen nämnde han dem inte över huvud taget, före vi la oss i sängen. Då kom frågorna! Precis som jag skrev igår, i huvudet på en treåring, så kommer alla tankar när man lägger sig.

Samtalet lät ungefär såhär:
C – Pappaaaaaaaaaaaaa, jaaaaaaag, saknaaaar, faktiiiiiiiskt, minaaaaa, nappissaaaaaaaaaaar…
S – Ja, jag saknar mitt snus också
C – Har du ditt snus kvar?
S – Nej, du hjälpte ju mig att slänga det?
C – Mmmh, Vart är mina nappisar nu?
S – Dom är nog i en postbil påväg till Tomten..
C – Jag tror att dom är i våran postlåda faktiskt…
S – Jasså? jag tror dom är i en postbil jag..
C – Nej… Jag tror du sa att nappisarna bara skulle ligga i postlådan en stund och bli lite kalla :)
S – Nej, du skrev ju ”Till Tomten” så dom är på väg dit nu…
C – Får jag tillbaka dom sen?
S – Nej, nu får tomten ta hand om dem
C – hmmm…
S – Ska jag sjunga lite för dig nu innan vi sover?
C – jaaaa

10 sekunder senare, ZZzzzZZzzZzzzZz :D

20140512-225336.jpg

20140512-225345.jpg

20140512-225353.jpg

Ja, nu tänkte jag också ta och sova faktiskt! I morgon är det först lämna Charlie på dagis och sedan flyger jag till Luleå för några dagars jobb! Må väl och ta hand om er! // Simon Nyman

I huvudet på en treåring

Charlie är hos mig nu och vad underbart det är, vad frustrerande det kan vara! Han är 3 år, blir 4 i augusti. En underbar tid, en krävande tid!

Man funderar på vad som händer i huvudet på en treåring under en dag. När man lever med Charlie inser man också vikten av att lyssna. Jag inser vikten av att gå och lägga sig i tid, i tid för att hinna lyssna.

För det är då, när man ligger i sängen i lugn och ro, det är då han verkligen pratar. Det är då han tänker. Det är då han funderar, frågar, får svar, funderar igen och frågar igen.

Det är då, när man ligger där i sängen i lugn och ro, det är då som han bearbetar.  Bearbetar dagens händelser. Pratar om dem och frågar. Bearbetar igen och frågar igen. Går vidare i dagens händelseförlopp och bearbetar nästa händelse, frågar och funderar.

Det är även då, när man ligger där i sängen i lugn och ro som han berättar. Berättar vad som verkligen hänt på dagis idag. Det är då han berättar vad som varit roligt idag och vad som varit tråkigt. Det är då man får reda på om någon varit dum, om han har varit dum och även varför.

Jag inser vikten av att ge honom den tiden. Jag inser vikten av att ge mig den tiden. Den tiden är då han utvecklas. Den tiden är då han växer. Den tiden är då han mognar. Den tiden är då våra band blir starkare. Den tiden är då vi bygger en far och son relation som kommer vara.

Jag inser att ger jag honom inte den tiden nu, tiden att fundera, fråga, prata och berätta. Ger jag honom inte den tiden nu, att lära sig att vara öppen i allt som händer.

Om jag inte ger honom den tiden nu, hur ska jag då kunna förvänta mig att få den tiden senare? Hur ska jag då kunna förvänta mig att han ska vara öppen om saker när han är tonåring? Hur ska jag då kunna förvänta mig att han vet att Pappa alltid finns där för honom?

Därför har jag bestämt mig nu, jag har förvisso alltid gjort det hittills, men jag har bestämt mig nu. Jag ska ge honom den tiden varje kväll! Så långt fram i tiden han vill, hur gammal han än är, så ska jag ge honom den tiden!

För mig innebär det att jag alltid nattar Charlie. För mig innebär det att när vi pratat klart ligger jag kvar tills han somnat. För mig innebär det att ibland bara bita mig i läppen och lyssna utan att avbryta. För mig innebär det att jag ibland MÅSTE avbryta. För mig innebär det att hålla en struktur i kvällsrutinerna så att vi hinner med detta så ofta det bara går. Självklart kommer kvällar när han somnar framför TVn, igår kväll var en sådan kväll. De kvällarna bygger nått annat, det bygger minnen. Minnen att se tillbaka på.

För mig innebär det att bygga ett förtroende. För mig innebär det att bygga en grund för framtiden. För mig innebär det att ge mig och Charlie förutsättningarna, ge oss förutsättningarna till att ha en bra relation även när han blir äldre.

Givetvis finns inga garantier för framtiden. Men jag tror att ger jag honom detta. Ger jag honom tiden att bearbeta, fråga och berätta. Om jag ger honom den tiden så växer han mentalt varje dag. Då växer vår relation varje dag. Då växer vårt ömsesidiga förtroende varje dag. Då växer vi, både Charlie och jag, som människor varje dag.

Ger man inte sitt barn den här tiden, då får man häller aldrig riktigt veta vad som finns i huvudet på sitt barn…

Må väl och ta hand om er och era barn, de är det mest värdefulla ni har! // Simon Nyman

 


Charlie Nyman, jag älskar dig av hela mitt hjärta! Jag är ingen felfri pappa, långt ifrån! Men jag kommer alltid göra allt med målet inställt på att det ska vara för ditt bästa, alltid! Om du någon gång i framtiden får egna barn, först då kommer du förstå hur mycket jag älskar dig. Först då kommer du förstå varför jag talar om det för dig flera gånger om dagen. Kärleken till sitt barn går inte att förklara, man måste uppleva den för att förstå.


 

Precis som vanligt, det är fritt fram att dela detta vidare. Knapparna finns som vanligt här nedan! - Sharing is Caring

 

Fördelen med att vara singel

Idag var en trött dag, en dag jag BORDE ha gjort en massa saker. Stannade hemma från träning för att jag BORDE göra massa saker. Men jag var ruskigt trött! En sån dag då allt bara känns lite jobbigt. En sån dag när det är hur skönt som helst att bara komma hem och lägga sig på sängen och inte göra någonting. En sån dag var det idag!

2014-05-06 19.00.05En sån dag är det en fördel att vara singel. Jag kan göra hur lite jag vill utan att det påverkar någon annan, utan att någon annan ska tycka att jag borde göra en massa saker. Jag tycker själv att jag borde göra en massa saker, det räcker så! Men när jag nu valde att bara lägga mig på sängen är det ändå skönt att veta att jag KAN göra det. Det påverkar INGEN annan. Det är en skön känsla mitt i en oskön dag!

Vill jag betala räkningarna imårn istället så gör jag det (företaget). Vill jag städa imårn istället så gör jag det. Vill jag diska, handla eller bara gå ut med soporna imårn istället så gör jag det! Ingen kommer säga något om det, ingen mer än jag själv! En sån oskön dag är inte kul, men den är mindre oskön när man är själv, när ingen annan också säger åt dig att göra dessa saker när du verkligen inte har lust!

Givetvis finns det väldigt många andra saker som är roligare med att inte leva ensam, självklart! Jag har inte valt att leva ensam, det har blivit så. Men en dag som denna är det ganska skönt! Men givetvis om jag kunde välja, då skulle jag nog välja att inte leva själv, fördelarna där är nog fler än fördelarna med att vara själv. Samtidigt som man också vänjer sig med att vara själv, vänjer sig med att kunna göra det man vill, när man vill.

Där är det tur att jag är Pappa, att jag har Charlie att ta hand om var ungefär annan vecka. Jag kan tillåta mig en sådan här dag ibland, EN! men sedan måste jag ha struktur på mitt liv igen. Jag vill att min lägenhet ska vara ett hem, ett hem där jag trivs, ett hem där Charlie trivs! Han ska känna att det känns roligt att komma hem! Ibland är det för skönt att vara trött och godkänna det, ibland blir man kanske trött bara för att det är skönt att skjuta upp saker? Men som sagt, vissa saker skjuter jag upp till en annan dag nu, andra var jag ändå tvungen att ta tag i efter en stund i sängen, Charlie kommer ju faktiskt imårn! Så även min syster för övrigt som ska hälsa på i helgen, det blir en riktigt rolig helg känner jag!

Så, nu har jag nog skrivit det konstigaste blogginlägget ever, fråga mig inte varför, det bara kändes bra att skriva detta innan jag kryper ner under täcket, ensam!

Det är skönt att leva ensam, men i den här stunden är det nog ändå trevligare att vara två. Någon gång framöver hoppas jag nog ändå att jag ska få dela mitt liv med någon igen. Någon vuxen, Charlie delar jag mitt liv med redan nu, och det är HELT UNDERBART!

imårn kommer det för övrigt ett ganska roligt Throwback Thursday inlägg vilket är en stående rubrik på torsdagar här på SimonNyman.com

Flum flum, tankar hit och tankar dit, sov gott! :) / Simon 

 

Självklart är det lika OK att dela det här inlägget som något annat, ni vet vart knapparna finns! dock kan ni ju undvika det om ni vill! ;) men ändå - Sharing is Caring

Hen, ett ord som stör mig

Satt på lunchen idag och kollade igenom flödet på facebook och där dök det upp en gammal artikel från aftonbladet, skriven av Alf B Svensson. Han är en, i mina ögon, mycket bra föreläsare, framförallt i ämnet barn och familj.
För att läsa artikeln, gå till Aftonbladet här

Min åsikt, ordet ”hen” löser inga problem när det gäller klyftan mellan kvinnor och män, löneskillnader etc. Pojkar måste få vara pojkar lika väl som flickor måste få vara flickor, det kommer inte fungera annars! Jag kan möjligen köpa att ”hen” används som ett uttryck i text när man refererar till en icke bestäm person, att man istället för att skriva ”han/hon” kan skriva ”hen”, men i övrigt, NEJ!

Hur skulle världen bli om alla gick runt och var hen? Ska alla se lika dana ut också? tjejer och killar ska ha samma kläder, så att alla ser lika ut? eller förlåt, hen och hen ska ha lika kläder?

Nej bara tanken på detta skrämmer mig. Precis som Alf skriver i sin artikel finns det biologiska skillnader mellan kvinnor och män, kvinnor och män kommer alltid att vara olika och det handlar snarare om att förstå olikheterna och anpassa uppväxten MER efter olikheterna än att försöka göra uppväxten identisk för både killar och tjejer!

Vi ska inte göra våld på naturen och försöka skapa könsneutrala barn. Ska de utvecklas optimalt och inte hämmas av biologiska skillnader och stereotypa könsroller ska vi i stället behandla dem olika. Men inte på det traditionella sättet där pojkar att vara tuffa och coola och flickor söta, tysta och snälla.”

Ett klassiskt exempel är när ett barn ramlar och slår sig. Om det är en kille sägs det oftast något i stil med, ”upp igen, det är bara ett litet skrubbsår, ingen fara!” och om det istället är en tjej låter det mer ”oj, lilla vän, hur gick det, kom till pappa så ska du se att det går över” med lite mer gulligull-röst. I det sammanhanget ser jag gärna att man kan tona ner det lite med killar och kanske tuffa till sig lite som förälder till en tjej, inte för att göra dessa till ”hen” utan för att hjälpa killar att få en lite mer känslig sida och tjejer att bli lite tuffare. Självklart finns det känsliga killar och tuffa tjejer redan idag, men jag tror ni förstår min poäng.

Tjejer och killar utvecklar olika färdigheter i olika åldrar, om alla vore ”hen” hur ska man då förklara för sin ”hen” att ”hen” inte kan det och det lika bra som ”hen” kan eller att ”hen” gör si och så bara för att ”hen” är en ”hen” och inte en ”hen”..? det känns som det skulle kunna bli lite rörigt! :)

”Hjärnan utvecklas exempelvis olika hos pojkar och flickor. Flickors hjärna är störst när de är tio, elva år, medan pojkars hjärna blir det först senare. Kvinnor har fler förbindelser mellan vänster och höger hjärnhalva. Pojkar och män har mer av hormonet testosteron, en orsak till att de är mer aggressiva och har fler tillfälliga sexuella förbindelser.”

Priset togs nog ändå av förskolan i Stockholm, som sedan solsidan tog med i ett avsnitt, (ja, händelsen är hämtad från verkligheten) där förskolan skulle vara könsneutral. Man tog bort ALLA pojk- och flickleksaker och ersatte dem med ”könsneutrala” leksaker. Detsamma gällde böcker och till slut även sånger. Problemet var när man kom till julfirandet, fast då skrev man om sångerna så att de BLEV könsneutrala!! ”En sockerbagare här bor i staden, HEN bakar kakor…”

Nej nu ska jag sluta svamla och störa mig på detta! Min pojk är alla fall en pojke, han är född med snopp! Självklart vill han ibland sminka sig för så gör ju mamma, nagellack etc. och ibland vill han ha vax i håret lika som pappa och självklart får han då ha det! vill han leka med dockor får han göra det och vill han leka med bilar får han göra det, men det spelar ingen roll för hans kön, han är pojke och ingen ”hen”!

Avslutar med en bild på Charlie, min POJKE!

Bild