Saxarna Speedway – Sanningen

6 månader är det sedan jag skrev här senast, när nästa inlägg kommer har jag ingen aning om heller. Men att det kommer ett just nu är tragiskt nog så illa tvunget. Jag kan inte stå och se på längre, folk ljuger och snackar skit, lyfter sig själva och sin förening med hjälp av rena lögner, de slår sig för bröstet som om de själva vore ofelbara. Jag tänker inte hålla tyst längre. 

Jag har sedan i slutet av förra säsongen hoppat av styrelsearbetet i saxarna speedway, men jag har deras fulla stöd att skriva detta. Det föll sig givetvis naturligt att samtidigt hoppa av styrelsearbetet (som aldrig blev något) i Örnarna Speedway där jag satt med tack vare det samarbete som det var tänkt och bestämt att Saxarna och Örnarna skulle ha! Det är detta så kallade samarbete jag tänker skriva om efter att ha läst följande artikel i Borås Tidning här om dagen:

Här säger alltså örnarnas starke man, Bernt-Åke Eriksson följande. –”Problemet var att det inte var något samarbete. Avtalet inför säsongen var att vi skulle dela lika, både ekonomiskt och på allt arbete runtomkring. Saxarna visade över huvudtaget inget intresse för laget, det var ingen som betalade och det var ingen på plats för att hjälpa till under matcherna.” 

Vidare kläcker karln ur sig –”Vi hade bara två egna förare i laget. Vi hade ju räknat med att förare från Saxarna skulle vara på plats. Nu fick vi låna in förare inför varje match men et var ett jäkla jobb att få ihop det där.”

Med tanke på dessa brutala lögner tänker jag visa på några stridigheter som var och vad som sagts. Faktum är att redan från dag ett var Bernt-Åke motstridig till samarbetet men Örnarnas ordförande, Nicklas Skeppar, var den som tog kontakt med Saxarna och ville göra detta samarbetet. Under det första mötet bestämdes en hel del saker (se avtalet här under), bland annat att laget skulle heta Saxarna/Örnarna. Det första Bernt-Åke gör är att anmäla laget som Örnarna/Saxarna. Vid nästa möte när vi ifrågasatte detta hånlog han och sa ”Det blev visst fel”.

Första matchen var nere i Malmö och jag var beredd att åka ner dit som assisterande lagledare för Saxarnas räkning. Det blev istället WO då vi inte hade några förare. Under första mötet sade Bern-Åke att förare är det minsta problemet, att Örnarna har 6 förare att gå runt på. Därför beslutades också, som går att se i avtalet, att Saxarna har rätt till 2 platser i laget OM Saxarna hade fått tag på egna förare redan år ett, något som självklart är en utopi. Efter denna WO lades skulden helt på Saxarna från herr Eriksson och sedan den dagen fanns inte längre någon samarbetsvilja från Örnarnas sida, bortsett från deras Ordförande Skeppar. Nedan kommer några urklipp från konversationer som ägt rum på facebook kring detta.

 

 

 

 

Så efter detta extremt tydliga uttalande från Örnarnas ordförande kunde man ju tro att det skulle vara lugnt, men icke. Sedan den dagen fick undertecknad inte ett enda svar från Bernt-Åke.

Att Bernt-Åke därför säger det han gör till BT.se (första bilden) det är för mig en gåta och jag funderar verkligen på hur karln tänker? Jag fundera på om han själv tror på alla sina lögner och jag funderar på om inte så många övertramp är fog nog för att få sparken? På en vanlig arbetsplats hade det varit så utan snack.

För att påvisa lite grann om Saxarnas (mina) försök till att fortsätta samarbetet kommer nedan några urklipp till där man tydligt kan se hur extremt ignorerade vi var av Örnarnas styrelsemedlemmar.

 

Som ni ser, det ENDA jag fick svar på var en meningslös diskussion om det var juni eller juli på grund av ett skrivfel där jag själv skrev 17:e istället för 18:e. Visst är det fantastiskt. Och karln har mage att klämma ur sig i tidningen att det var VI (Saxarna) som inte ville samarbeta. Ja, man blir förvånad som sagt.

Nu har jag inget mer att tillägga. Hoppas att jag tydligt nog visat upp hur mycket karln ljuger. Må väl!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

 

Feminismen avslöjar sig själv

Som ni säkert redan vet så är jag inte feminist. Jag är för jämställdhet och lika villkor, samma lön för samma arbete osv men jag kommer aldrig vara för kvotering. Jag kommer aldrig kräva att det alltid ska vara 50/50, jag kommer aldrig kräva att vårdnaden ska delas lika – vi har faktiskt olika gener med oss sedan urminnens tider.

Feministerna vill dock gärna se kvotering av roller i styrelser etc. Det måste komma in fler kvinnor så att det är lika många kvinnor som män i en styrelse heter det. Jag kan tycka det är fel att det bara sitter män i en styrelse, en kvinnas åsikt kan vara helt olik en mans och alla olika roller behövs. Men jag tycker fortfarande att kunskapen är viktigast, rätt person på rätt plats. Du ska få din roll efter dina kvalifikationer, inte utifrån ditt kön. Med detta sagt skriker feministerna att man inte kan ha de argumenten, att det är därför det finns styrelser med bara män.

Här börjar problematiken! Dels säger man själv då att kvinnor inte har samma kvalifikationer som män, vilket jag i sig inte köper. Många kvinnor har kvalifikationerna! Sen klagar man på att kvinnor har sämre kvalifikationer för att dem föder barn och är hemma med dem. Ja, vi kan ju faktiskt inte ändra på naturlagen. Män kommer aldrig att föda barn, tyvärr! Men varför tar jag då upp detta?

Jag läste en artikel här om dagen – Ny jämställdhetsgrupp i stadshuset består enbart av kvinnor – och man kan bland annat läsa följande:

Annika Hjelm svarar på kritiken:

– Jag har varit medveten om frågan. Även om det inte är allt, så är det klart att representation har betydelse. Det har funnits väldigt mycket kompetens bland de sökande som inte valts ut. En massiv majoritet av de sökande har varit kvinnor och jag har nog intervjuat fler män än kvinnor i relation till hur många som har sökt.

Hjelm berättar att hon har haft hjälp av en HR-konsult vid rekryteringen och menar att hon har följt stadens modell för kompetensbaserad rekrytering.

– Det är klart att det hade varit bra om det fanns män i gruppen. I alla grupper är det bra med könsblandning, men jag är övertygad om att jag har anställt de personer som kommer att vara bäst för det jobb vi ska göra, säger hon.”

IMG_4473Annika Hjelm representerar MP, är feminist och ska jobba med jämställdhetsfrågor. Jag tycker citatet här talar för sig självt. Hade det varit en grupp med enbart män och dem hade gjort samma sak och använt samma argument, att man är övertygad om att man anställt de personer som kommer vara bäst för jobbet, då hade det varit ramaskri från varenda feminist, precis som jag nämnde här ovan. Men tvärt om, då är det helt plötsligt ok?

Det jag vill säga med detta är egentligen bara att jag kommer aldrig som förespråkare för ett mer jämställt samhälle kunna kalla mig feminist. För en feminist idag är en ganska extrem grupp människor som vill att kvinnor ska fram, män ska bort, män är skit och inget att ha. Det är inte vad feminismen stod för från början, det var inte dess syfte, men dit har vi kommit!

Jag vill ha ett mycket mer jämställt samhälle men jag anser också att visa könsroller faktiskt har med vårt kön att göra, våra gener och vårt arv. Allt går inte att göra jämställt, men mycket kan bli bättre.

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Vad är olika?

Vi ropar ut att vi gillar olika, allas röst är lika mycket värd, olika åsikter är viktiga och så vidare. Det ropas om det till höger och vänster dagarna i ända. Kanske framförallt från vänstern och all PK-media. Jag funderar mest bara varför?

Menar ni det ni säger? Eller är det bara mode? Något man ska säga för att vara inne, en del av gemenskapen? Lever ni verkligen efter det ni säger? -Nej! Det passar bra att acceptera olika åsikter så länge de olika åsikterna är ”rätt”! Det passar bra att gilla olika så länge det är ”rätt”olika och det passar bra skriva om saker som händer i världen så länge man vinklar det på ”rätt” sätt.

Sen kommer en sån som Marcus Birro, en skribent och tyckare av rang! Jag personligen delar inte alla hans åsikter men ganska många. Men det viktigaste med Marcus är att han vågar vara olika på riktigt! Han vågar tycka olika på riktigt! Han vågar skriva om saker som händer med andra synvinklar, inte alltid helt Politiskt Korrekt (alla fall inte enligt PK-media), och vad händer då?

20150620_205224588_iOSHan får sparken från alla uppdrag. Han blir hatad och förföljd. Han blir nästan svartlistad i alla medier och man vägrar till och med att publicera hans svar till debattartiklar. Han får avföring tippad utanför sin dörr! Han får vidriga lappar lagda i sin brevlåda där man inte bara hotar honom utan man drar in hans ex-fru och hans barn! Vänta nu, hans BARN!? Vad är det för sjuka människor som finns i samhället idag?

Det räcker inte med att alla i PK-media fryser ut honom, de som gillar olika men inte när Birro tänker olikt dem själva. De som gillar olika men avskyr Birro för att han är annorlunda. Det räcker inte med den mobbingen. Det går alltså så långt så att hot kommer från grannar där man blandar in hans barn. För mig är det helt sjukt! Det är äckligt och vidrigt!

Vad är då målet med allt detta? Givetvis att få tyst på Marcus, få honom att sluta skriva, sluta dela sina åsikter, sluta att kritiskt granska händelser och debattera dem, för att han tycker annorlunda. Var det inte just annorlunda som var ok? Gilla olika?

Fördelen med att vara så pass känd som Marcus Birro ändå är, är att folket läser det han skriver ändå, vart de än skrivs. Och ju mer han tystas av PK-media, ju mer sprids hans artiklar på nätet av alla som läser dem. Ju mer man försöker tysta honom ju mer hörs han!

Vänta nu, det sista där, det känner jag igen? Varför känner jag igen det? Just ja, det är ju så SD har blivit Sveriges största parti!! Och det är just detta som är Birros senaste debatt-svar, det som vägrats att publiceras, det som på ett dygn delats 20 000ggr, läs det här.

 

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

En tanken kring SDs reklamkampanj

Knappt någon lär ha undgått SDs reklamkampanj på östermalmstorgs tunnelbanestation. Knappt någon lär heller ha sett den och inte haft en åsikt om den. Jag tänker inte gå in på huruvida budskapet är racistiskt eller ej men min första tanke är ändå, shit vilken genomslagskraft! Man marknadsför sig på en (1!) tunnelbanestation och några timmar senare har hela Sverige sett reklamen. Tycka vad man vill om budskapet men man har definitivt fått ut maximal effekt av sin kampanj. Den PR-ansvariga personen för den här kampanjen har gjort sitt arbete prickfritt och lägger sig troligtvis väldigt nöjd ikväll! Har ni missat detta på något sätt så kan in läsa om den här.

Bild från nyheter24.se

Bild från nyheter24.se

Nu ska jag inte bara tyck till om detta utifrån ett PR-perspektiv även om det i sig är intressant. Självklart har en hel del kända personer passat på att uttrycka sig om att SL nu är rasister. Att man har all rätt att nu åka gratis med SL (ganska långsökt) osv. Att det är helt sinnessjukt hur SL kan släppa igenom en sådan reklam. Jag måste säga, även om jag inte röstar på SD, att börjar man hävda att ett parti ska nekas göra reklam, då är man farligt ute!

SD är (tyvärr) ett riksdagsparti, faktiskt ett av de största dessutom. Om vi skulle neka dem att göra reklam, vart är vi då påväg med demokratin? Och vem är personen som ska ha rättigheten att, i en demokrati, avgöra vilka som får marknadsföra sig och inte?

Många anser att det dessutom är ren lögn som SD har satt upp i sin marknadsföring och det är säkert så, jag lägger som sagt ingen värdering i reklamen i sig. Men när ett politiskt parti gör reklam, vilket som helst, är det inte då alltid en stor lögn? Jag menar, hur många löften har inte Löfven brutit sedan han blev statsminister? Hör många lögner marknadsförde då inte han under valkampanjen? Borde då inte den reklamen också förbjudas med samma motivering, att den är ren lögn? Så, vem avgör vad som är lögn och vilken marknadsföring som då ska vara tillåten i så fall? Vart går gränsen för någons åsikt och vad som är demokrati?

Jag gillar inte den här kampanjen, men jag har svårt att se att någon gjort fel som tillåtit den. Och genom alla dessa reaktioner så är det faktiskt så, det vi gör är att vi får SD att lyckas med exakt det som dom tänkt, det blir precis som de vill!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Vilka styr Sverige egentligen?

Satt i bilen några timmar idag och slog på partiledardebatten. Tycker det kan vara ganska intressant att lyssna på vad de debatterar om men idag blev jag mer bedrövad. En partiledare håller ett anförande, i replikskiftet efter blir han/hon ifrågasatt på ex antal punkter, var på den förstnämnde svarar på frågor som inte ställdes och dessutom med motfrågor, därpå svarar motparten på ytterligare andra frågor än vad som nu ställts och sedan är replikskiftet slut.

2015-04-22 14.08.33Alltså, dessa människor styr Sverige men de kan inte ens föregå med gott exempel i hur man för en debatt? Eller jo, de respekterar talmannen nu mer och tiderna de får på sig i replikskiftena respekteras (nästan). Det är ju alltid något, men sen då? Det är ju sandlådenivå över det hela, och de från alla parter! Hur ska jag kunna få förtroende för någon av dem? Den som ändå skötte sig bäst måste jag nästan säga, det var Jimmie Åkesson. Inte för att jag håller med honom i sak speciellt ofta men han kan debattera, det ska han ha all heder för. Till och med så bra att man kommer på sig själv med att tro på det han säger lite väl mycket ibland men det tyder ändå på hans skicklighet som politiker, något de andra saknar.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Alla partier skulle vinna mycket på att lära lite av SD, att ta dem på allvar och att diskutera politik med dem. Skulle man ta SDs största sakfrågor och på allvar diskutera dem i stället för att nonchalera dem, då skulle man också avväpna SD och deras kraftigaste vapen. I stället fortsätter man ignorera dem, man fortsätter att på alla sätt ta avstånd från dem. Så långt att man till och med vill ge IS-krigare en fristad att komma till Sverige och få gratis boende och arbete, bara för att göra tvärt mot vad SD tycker. När ska de fatta att detta bara får SD att växa mer och mer för varje dag som går?

I stället får vi höra Åkesson berätta om Sossarnas bakgrund och i sin tur Löfvens svar där han berättar om nazi-kopplingarna SD har och på det en Miljöpartist som inte ens kan ta i hand efter avslutat replikskifte. Hur olika man än tycker kan man väl ha hedern kvar och föregå med gott exempel? Om inte ens vår vice statsminister kan det, hur ska då Sverige i övrigt kunna bli ett mer accepterande samhälle?

Politik kan vara väldigt intressant men idag hade det varit mer givande att höra 2 treåringar bråka om vem som hade sönder vems sandslott först och vem av dem som därför var dummast. Och dessa människor styr Sverige! Inte konstigt att det går utför!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—