Workday, kontraster, allergier :)

Jupp, idag är det arbetsdag igen!

Har nu varit ledig i drygt en vecka vilket har varit helt fantastiskt! Jag har helt släppt fokus från jobb, nyheter, debatter och så vidare vilket ni säkert märkt ni som läser här! Jag har bara njutit av ledigheten med Charlie till i torsdags och efter det, de sista soliga dagarna i fjällen med familj och vänner! Men nu är det alltså tillbaka till verkligheten igen, eller, det startade redan igår ikväll egentligen!

Efter en drygt 50 mil kort bilresa hem från underbara Stöten i Sälen var jag hemma straxt efter kl 20:00. Då var det bara att packa in och packa upp all packning, för att packa en ny väska, bära ut verktygen i bilen så att allt var klart för att resa till Malmö nu på morgonen! Detta var klart till 21:00 så att jag sedan kunde sätta mig och slappa lite i soffan framför söndagsfilmen (på en måndag) på 4:an.

 

Gårdagen var nog en av det häftigaste, märkligaste och mest underbara resdagar hittills, om nu en resdag kan vara det? ;) Men jag gillar kontraster! Jag skulle vilja åka på en skidsemester mitt i sommaren lika väl som en solsemester mitt i vintern, bara för att det är kontrasten mot årstiden hemma! Igår fick jag i stort sett den kontrasten i Sverige på en och samma dag, häftigt!

Jag började dagen med skidåkning i Stöten, vinterlandskap, alla nedfarter öppna, backar som var lika hårda som om det vore en sportlovsvecka, innan de sedan sakta övergick i mer vårskidåkning. Igår morse var det alltså vinter. När jag sedan kom ner från fjället och passerade Kläppen visade termometern 17,5 grader, men även där åkte folk skidor! Sedan kom jag mer söderut och helt plötsligt var allt grönt, björkarna var gröna, vitsipporna växte i massor längs vägen, termometern visade 22 grader, jag klev ur bilen och upplevde ”svensk sommar”! Helt underbara kontraster! Illustrerar med bilder nedan ;)

När jag sedan blev tät i näsan, ögonen kliade och jag började nysa insåg jag att det ändå bara är vår! :) Pollenchocken, för mig som vart i fjällen under hela denna explosion i naturen mer söderut, den satt som en ordentlig käftsmäll och sista 1½ timmen i bilen var helt plötsligt lite mer… eeehm… snorig :) Tur jag hade både nässpray, ögondroppar och tabletter hemma! Dock 2 år gamla, då jag faktiskt inte kände av detta alls förra året, men jag tror dom fungerar bra ändå! Det känns då bättre nu alla fall och natten var helt ok! :)

Förra året käkade jag faktiskt ett kosttillskott, med EXTREMT mycket vitaminer i, från årsskiftet och fram till ca Maj, det verkar faktiskt nu med facit i hand som att det hjälpte mot min allergi förra året, första gången på 10 år jag inte reagerat på något av pollen, gräs eller liknande. Men jag slutade ju som sagt äta detta i Maj förra året och nu small det till direkt, jag tror faktiskt det finns ett samband här! Intressant, detta måste jag forska lite mer i! Men nu först, arbete :) 

 

2014-04-21 11.28.52Förmiddag

2014-04-22 00.06.00
Sen lunch

2014-04-21 18.26.57Och kväll!

Skaplig bränna med en ”snygg” kant på halsen från understället, en knallröd näsa och sen kan ni ju fundera på hur man ser ut där gogglarna suttit, haha! Ser ut som en tvättbjörn, och nu ska jag träffa kunder hela veckan, lovely!

Ha en bra arbetsdag eller vad ni gör och ta hand om er! Vem vet, vi kanske se i Malmö i eftermiddag! // Simon Nyman

Annonser

Vilket Speedway GP

Då var årets Speedway Grand Prix igång! När jag kom hem (till Scandic) från Nisses 30års fest (grymt trevligt förresten! läs mer om den här)  i natt vid 3 tiden tänkte jag -Jag skippar nog GP:t imårn bitti kl 07:00, jag sover tills jag vaknar och kollar på inspelningen när jag kommer hem (till lägenheten) istället… Ni som känner mig är nog inte ett dugg förvånade över den tanken då tidiga mornar och väckarklockor är det värsta jag vet! Så illa att jag till och med är beredd att missa ett Speedway GP! Men döm om min förvåning när jag slår upp ögonen och klockan är 06:50!!  Och vilken tävling vi bjöds på sen, helt galet!

 

Här om dagen skrev jag lite inför dagens GP (läs här), lite vad jag ansåg vara spelbart och vad jag trodde om slutresultatet etc. Jag hade inte många rätt där! Jag tror faktiskt INGEN hade tippat den pallen vi fick se idag, Martin Smolinski gör sitt livs första GP och vinner finalheat, han gick från sista plats till att i näst sista böj ta över ledningen och iskallt blocka övriga förare i sista böj, bland det sjukaste jag sett! Pallen slutade alltså enligt bilden nedan.

Image 2014-04-05_11.03.42

Ni som läste mina tankar inför GP:t ser att det enda jag egentligen var nära på var att jag ansåg Nicki vara ett bra spel till 7.50 ggr pengarna. Nu vann han inte men han visade att det oddset var way to high, ett litet rätt till mig alla fall. Jag sa också att Darcy hade alldeles för lågt odds (3.60) med tanke på att han alltid gör något misstag. Nu blev han utesluten i ett av sina heat och i intervjun efteråt var han inne på att det troligen var hans eget fel (ett lite rätt till för min del), vissa andra förare (läs Nicki) hade garanterat varit galna på domaren och gnällt på att Lindgren körde omkull honom, tog hans plats etc. men inte Darcy och det ska han ha cred för tycker jag! Sen hade Darcy en enorm otur när han i heatet efter blev rammad av Smolinski som fick res mitt i böj, kraschen såg riktigt otäck ut och Darcy lämnade i ambulans, bara hoppas att det inte är något allvarligt!

Svenskarna överraskade också på mig! Jag trodde båda skulle ha svårt att greja topp 8 men att Fredrik skulle ha störst chans. Nu fixade båda topp 8 vilket var roligt och Fredrik slutade som bra som 3:a, eller om det var 4:a, i grundomgången, vann sin semi men blev tyvärr sist i finalen. Men helt klart över mina förväntningar, kul!

I Övrigt tycker jag Auckland arrangerade ett grymt bra GP med en bana som bjöd in till enormt bra speedway med mycket omkörningar och spänning, vilken propaganda för sporten! Och sedan finns det dem som tycker att det är löjligt att man ska göra ett GP på andra sidan gjorden!? Jag röstar för fler GP:n! Varför inte ett i Australien när man ändå är på den halvan av jorden? och sen avsluta säsongen med GP:n i USA och Sydamerika, Junior-VM avgjordes ju i Argentina nyligen. Varför inte ett GP där och ett i Brasilien? Då kan man börja snacka om att försöka sprida sporten! Jag tror personligen det skulle bli helt fantastiska tävlingar!

Det har även varit en hel del diskussioner om Fredrik Lindgren senaste dagarna. Jag vill börja med att säga att jag tycker han är en bra kille och trevlig att prata med när man träffar honom. Dock tycker jag det han håller på med just nu blir lite barnsligt. Na.se publicerade igår en artikel där Fredrik ”pratar ut” om varför han bojkottar landslaget. Han kan inte jobba ihop med Anders Fröjd.

Svemo kontrar med att stänga av honom i årets EM-kval och VM-kval. Utan att veta vad orsaken egentligen är tycker jag det blir lite dagisnivå från båda parter och det drabbar tyvärr Fredrik hårdast då jag tror många tappar respekten för honom! Jag har hört kommentarer som ”svemo gör rätt” ”den gnällungen är inte värd någon kvalplats alla fall” ”ge kvalplatserna till dem som vill representera sitt land” etc. Jag anser snarare att individuella mästerskap inte har något med landslaget att göra och tycker det är barnsligt från svemos sida. Som sagt, dagisnivå från båda parter!

Med tanke på konsekvenserna som nu har blivit tror jag det är bäst om Fredrik lägger korten på bordet! Talar om varför han inte i sin vildaste fantasi kan tänka sig att köra för Anders Fröjd, det kanske är något som hade varit bra om det kom fram? Man skulle kanske förstå Fredrik bättre då och kanske till och med stötta honom i sitt beslut i stället för att han, som nu, målas ut till en ”crybaby”.

Nu lär jag ta och checka ut från Scandic och åka hem! Blir nog en del sömn och en del F1 resten av den här dagen!

Ha det bäst! // Simon Nyman

 

 

30 års festen!

Igår var det alltså 30 års fest för Nisse, en enormt trevlig sådan där man sprang på både den ena och den andra som jag inte träffat på 100 år. Allt från gamla skidlärarkollegor till en barndomskompis från Avesta! Det roliga där är att jag och Nisse (som är från Falun) lärde känna varandra i Stöten när vi jobbade som skidlärare där medans Nisse och Emanuel gjorde lumpen ihop på Arlanda. Jag och Emanuel har inte träffats på kanske 10 år! Nu bor jag i Borås och han i Göteborg och vi sammanstrålar på en 30 års fest, världen är bra liten!

Nisse har även en blogg där ni kan följa honom och hans vän Simon (inte jag) i deras resa till att göra ”En Svensk Klassiker”. Mycket läsvärt!

Bjuder på någon bild från festen igår!

 

2014-04-04 22.58.33

en del av en ”tipspromenad” var att kasta ner Nisse, typ.. :)

2014-04-04 22.58.34

segrarna fick äran att posea med Nisse, bara en sån sak! :)

2014-04-05 10.08.39

Lite trött idag ;) MEN jag var uppe vid 7 och kikade på speedway, läs mer om det här

2014-04-05 10.07.24

Speedway som sagt…

2014-04-05 10.18.35

Men som tur var fick jag pannkakor och kaffe till frukost! Riktigt lyxigt tycker jag, OCH NYTTIGT OCKSÅ!! ;)

Det var nog allt för nu, sova en stund till tror jag! ;) // Simon Nyman

Helg, stalkers/groupies och hotellnatt!

Nu är det väl ändå officiellt helg och jag ska snart bege mig till Göteborg för stundande 30 års fest!

Först ska jag checka in på Scandic. Jag menar, varför krångla med transporter mellan Borås och Göteborg i onödan? :) insåg dessutom att jag inte bott på hotell sedan i onsdags förra veckan så det var väl dags nu! jag började helt enkelt sakna mitt HEM! :)

Igår fick jag dessutom reda på att jag fått min första stalker/groupie här på min blogg! jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det? personen i fråga önskade dessutom att jag la ut mer bilder på mig själv och skippade allt annat! :) haha, jag ska inte namnge personen i fråga men jag kommer nog bli ihjälslagen snart! :) Här kommer dock en bild till dig! :P

2014-04-04 16.08.12

 

Nu när det blir helg tänkte jag vi kunde ha lite roligt! Om alla som läser väljer ut en punkt från listan nedan och utför den i helgen! Dokumentera gärna resultatet och skicka till mig så kan jag göra ett roligt inlägg om det på måndag! Deal? BRA, jag tar punkt 8! :)

 

10013618_10152325225180619_2035664641_n

 

Nu tar vi helg tycker Simon! Simon säger också att vi ska må väl och njuta av helgen! ;) // Simon Nyman

Träning (skulle ju inte skriva om det!)

Jag har sagt att jag inte skulle skriva om träning etc. men idag tänker jag faktiskt göra ett undantag.
Anledningen är att jag igår kunde genomföra mitt första gym-pass på nästan 3 år utan att få komplikationer! Och det gör mig oerhört glad, därför kommer jag skriva om det! Vad för komplikationer kanske ni tänker? Ni som känner mig vet troligtvis men jag ska ge en kortare sammanfattning.

Det började för snart 3 år sedan med att jag gick in i väggen. Jag försökte helt enkelt arbeta mig genom min skilsmässa och hela processen där efter, inget bra i slutändan visade det sig. Fortsättningsvis kallades det för att jag hade panikångest, något jag egentligen aldrig accepterat men dock, alla symptom stämmer så det kan mycket väl vara så.
Detta medförde att jag inte vågade träna då ansträngd andning för mig blev synonymt med ångest som ledde till rusande puls. Inga trevliga symptom. Ända sättet egentligen att komma ur det är att träna och utsätta sig för det och lära kroppen att det är helt normalt, dock lättare sagt än gjort.Till och från har jag kommit igång med lite ”tjockisprommenader” men inget mer än så.

I höstas började sedan nästa process. I stort sett varje gång jag försökte mig på att träna så rusade pulsen för mig. Från det ena hjärtslaget till det andra hoppade pulsen från 100 till långt över 200(!!) och detta utan att jag var eller blev andfådd. Jag söker för detta och enda svaret jag får är att det är min ”panikångest”, höj dosen på medicinen… Jag försöker bråka mot för jag känner att detta inte är någon ångest, detta är något med hjärtat. Det kommer framför allt vid lyft och jag känner hur hjärtat hoppar till och sedan rusar, men ingen vill lyssna. Man gör några vanliga EKG:n men givetvis aldrig under ett ”anfall” och självklart hittar man inget.
Det bästa svaret jag fick var att det kunde bli en konflikt i kroppen mellan ångestmedicin som vill lugna kroppen och träningen som vill aktivera kroppen. Så jag bestämde mig för att trappa ner den där skitmedicinen i stället för att höja dosen för jag kände ju att detta ändå inte var ångest längre.

Problemen fortsatte dock och jag tröttnade på landstinget. I Januari kontaktade jag mitt försäkringsbolag med sjukvårdsförsäkring. Som tur var var det här med hjärtat nytt (dom accepterade att det inte hörde ihop med ångesten) och då gällde försäkringen som var tecknad via jobbet i somras! Det var verkligen tur, för SAMMA DAG som jag ringde fick jag en tid för undersökning. På telefon vid lunch fick jag frågan om det passade mig bäst i Göteborg eller Borås. Jag svarade att båda fungerade men jag bor ju i Borås så det passar väl bättre. Hennes nästa svar ger mig nästan en chock! ”Du kan få tid snabbare i Göteborg, väljer du Borås har jag tid tidigast IDAG 17:00.” Alltså 4 timmar senare, och i Göteborg kunde jag få komma snabbare!? Efter besöket i Borås fick jag remiss vidare till hjärtspecialist och 2 veckor senare fick jag göra 24 timmars EKG och träffa läkaren som sa att det finns ett fel på mitt hjärta!! Förvisso är mitt hjärtfel (som jag inte kommer ihåg vad det heter) inte farligt men mitt hjärta kan ibland, precis som jag beskrivit, rusa iväg i puls. Endera pga fysiks- eller psykisk ansträngning. Med andra ord, eftersom jag var rädd för att träna skapade jag ju båda dessa och chansen att hjärtat skulle rusa ökade ganska mycket!
Nu hade jag inte kraft att bråka vidare, jag hade ju faktiskt fått en enorm hjälp väldigt snabbt helt plötslig, så jag accepterade ytterligare en ny medicin, dock en som jag enbart ska ta vid behov när hjärtat rusar, en beta blockerare som ska hjälpa till att sänka pulsen igen.

Tyvärr har det inte fungerat jättebra, rusningarna har fortsatt att komma när jag tränar och jag tycker medicinen hjälper för långsamt. Det är väl egentligen inget konstigt att rusningarna fortsätter komma, hjärtfelet har ju inte försvunnit, jag har fått det konstaterat. Rusningarna är förvisso ofarliga, men dom är jobbiga, och man blir väldigt trött efteråt så ett sådant träningspass är ju förstört. Tvingas jag ta medicinen blir jag ännu tröttare så jag är inte helt vän med den här lösningen, även om läkaren sa att jag kommer lära mig att leva med det.
Jag är lite tveksam till det, det är ett fel på hjärtat, jag kommer nog aldrig kunna känna mig helt lugn i att det är ofarligt, hjärtat är ju en ganska viktig muskel… :) Och att leva med att kanske vartannat träningspass måste avbrytas pga rusande hjärta, nej det känns fel, jag är bara 29 år, jag borde kunna träna utan att hjärtat rusar!

Det finns annars en operation man kan få göra och efter den ska man vara symptomfri, men jag ger detta en chans alla fall. Operationen i sig gjordes nyligen på en hockeyspelare i Sverige och TV var med under i stort sett hela operationen, så den ses som ”ofarlig” för att vara en operation. Som sagt, jag ger det en chans nu så kanske jag bråkar vidare för att få en sådan operation senare, det visar sig…

Det är dock lite skrämmande när man inser hur snabbt man KAN få hjälp, men att man måste gå via privat sjukvård och extra sjukvårdsförsäkringar för att få den hjälpen. Detta är Sverige, är det så vår sjukvård ser ut idag? Är det så Svensk sjukvård fungerar?

Men alla fall, med den här bakgrunden så gav jag mig ner i gymmet på scandic igår alla fall, jag måste ju testa! Och det kan ju vara skönt om det alla fall fungerar ibland tänkte jag, och tog med mig medicinen i fall att. Jag började lite lugnt med lätta hantlar och så länge det fungerade körde jag vidare. 1 timme senare är jag skakis i varje muskel i överkroppen (förutom magen som fortfarande vilar efter blindtarmsoperationen, jag älskar sjukhus ;) ) och jag har kört ett helt gympass med fria vikter utan att hjärtat rusar, utan att jag får kippa efter andan (ångesten)! När jag kommer in i hissen på väg upp till rummet ser jag att jag ler som ett barn på julafton, vilken underbar känsla att ha kunnat genomföra ett gympass igen! Jag var så glad och lättad så att jag sedan tog trapporna både ner till maten och upp igen efter maten, från 6:e våningen! Just då kände jag mig nog nästan odödlig! :) Nu vet jag att detta egentligen inte betyder någonting, nästa pass kan hjärtat rusa igen men just nu skiter jag i det. Jag vet nu att jag alla fall ibland kan få genomföra träningspass utan komplikationer! Medicin VS operation 1 – 0 :)

Det här blev ett ganska långt inlägg med mycket mer info om min sjukhistorik än vad som var tänkt, men jag bjuder på det. Det är en del av mig, en del av mitt liv! Jag vet att jag redan har flera hundra besökare dagligen här på bloggen och det är jättekul (STORT TACK TILL ALLA ER! och den är offentlig så ni som delar vidare, det är helt ok, TACK för det med!), men huvudorsaken till bloggen var att jag skulle skriva för min egen del, detta är ett sådant inlägg. Jag var bara tvungen att få skriva av mig. Imorgon kanske jag är helt opersonlig igen, skriver om någon dum artikel eller så, who knows! ;)

2014-03-21 18.12.25

Bjuder på en ”träningsbild” även om denna är efter en promenad vid något annat tillfälle ;)

Ha de fint! // Simon