Knät fick testa nya utmaningar

En lång och ganska trött dag börjar lida mot sitt slut. Att vara upp igång och ute till 4 på natten är inte riktigt något man är van med nu förtiden. Man är uppenbarligen inte 20 längre :) Men kul hade jag det med Eric igår, alltid trevligt att se nya ställen av stan och umgås med vänner. Absolut något som lär ske oftare fast man skulle ju kunna tänka sig att gå hem lite tidigare dock. Men å andra sidan, då missar man allt folk för i den här stan går man tydligen ut rätt sent och är kvar till stängning, jag har nog en del att lära som sagt! :)

Så idag har jag varit ganska trött och rehaben kördes igår så jag fick ju inte köra ett pass till idag och det var väl ganska passande. Men ändå måste jag ju göra någonting så jag tog mig faktiskt en promenad i solen och ganska snabbt kommer ju tävlingsmänniskan igång i mig. Gå lugnt och sakta är ju inte riktigt min grej så jag travade på lite snabbare.

Ja, jag är ungefär så här trött ;)

Ja, jag är ungefär så här trött idag också ;)

Jag måste ju se vad kroppen orkar, vad benen klarar av och självklart, hur bra är knät? Springa har jag inte fått OK för än så jag undvek den delen men överlag är jag imponerad av hur bra det gick! I en längre nedförsbacke började jag känna av knät lite grann och fick då sakta ner tempot lite men i övrigt kände jag ingenting av knät. Ingen svullnad efteråt heller så det var mycket positivt! Det jobbigast var faktiskt att känna hur klen benen fortfarande är men det kommer så småningom det med antar jag!

Jag hade runkeeper igång och när jag kom hem hade jag ändå promenerat 4.5km. Kanske var onödigt långt som test men när det kändes bra var det ju lika bra att ge det en liten bit. Tempot var långt från vad jag brukar kunna ha på mina tjockispromenader då jag brukar gå ca 7min/km och idag låg jag på ca 9min/km så en viss försiktighet fanns nog där i bakhuvudet ändå. Och självklart finns inte samma power i benen heller som sagt.

Jag avskyr att springa men av någon anledning, bara för att jag inte får, så var det de enda jag ville göra idag! Märkligt det där! I höstas hade jag en hel del intervaller med i mina tjockispromenader, rusher på 5 minuter varvat med promenad lika länge. En typ av löpning och konditionsträning som jag ändå känner passar mig ganska bra och jag kan hålla ut i lång distans. Annars, i ren löpning, har jag aldrig mäktat med några längre distanser. Men målet nu blir att kunna komma upp i milpromenaderna igen så snart som möjligt för att sedan lägga in intervallerna successivt i dem också. Ska bli spännande att se hur tidshorisonten för detta ser ut, måste ta det med sjukgymnasten nästa gång!

Nu ska jag nog ta och sova, imårn blir det ett rehab-pass på gymet igen och sen får vi se vad vädret bjuder på för något. Måste nog ut och lära mig min nya bil lite också! Den har sjukt mycket funktioner jag behöver sätta mig in i och för att nämna en, med farthållaren i behövde jag inte röra varken gas eller broms från att jag körde på motorvägen i Borås i fredags tills att jag svängde av densamma hemma i Göteborg, och detta genom rusningstrafiken också! Ganska skrämmande på ett sätt, hur den känner av avstånd, bromsar in och till och med stannar av sig själv om bilen framför gör samma sak! Samtidigt är det en enorm säkerhetsfunktion och det är väl framförallt så den ska användas och jag kan inte sluta tänka på det. Med den här bilen hade jag troligtvis inte krockat på motorvägen i höstas! Jag vet inte om det hunnit nita till stillastående men den hade alla fall börja bromsa tidigare än vad jag gjorde, någon som hade väckt min uppmärksamhet tidigare och jag hade troligen hunnit väja för den stillastående bilen. Som sagt, det finns mycket i den här bilen att sätta sig in i och lära sig att hantera, hur det fungerar osv, det kanske får bli ett pyssel för morgondagen.

Sov gott!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Sista veckan!

Det har varit mycket speedway i bloggen senaste dagarna och jag känner att det är dags för en lite mer random post. Utan massa åsikter, utan massa analyser, bara en vanlig post! 

Ja, jag är ungefär så här trött ;)

Ja, jag är ungefär så här trött ;)

Måndag idag och min sista vecka på signcom har börjat. Samtidigt är det min första veckan som är (nästan) helt normal vardag igen. Bortsett från lite läkarbesök osv så ska jag faktiskt jobba heltid min sista vecka och jag vill göra allt så vanligt som möjligt, så vad passar då bättre än att åka ut och installera en maskin, bo på Scandic och lägga några mil i bilen? :) Precis, det är ju det som är min vardag och det jag mår bäst av! Kan dessutom i lugn och ro sköta min rehab på Scandic i Örebro med, inte bara när jag är hemma på Scadndic Crown, så det är väl inte mycket att klaga på.

Hem lagom till torsdag sen för att hämta Charlie och få ha lite kvalitetstid med honom. Fredag ska väl sedan allt avslutas, säga hej då till alla gamla kollegor, lämna in alla verktyg, dator, telefon och bil. Just ja, bilen ja… Jag måste ju lösa ett sätt att komma hem på fredag också! :) Men det blir säkert bra!

Läkaren idag som sagt och han var mer än nöjd med sitt arbete. Knät satt ihop stadigt med hjälp av det nya korsbandet, svullnaden är i stort sett borta och ärren läker fint. Förra veckan var det sjukgymnasten så gav mig positiva besked i form av statusen på mitt knä och idag var det läkaren som ställde in sig i samma positiva ordalag! Det är en LÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG bit kvar till ett helt och fungerande knä men det känns bra att höra att jag ligger så bra till jag bara kan så här långt efter operationen! Motivationen för att fortsätta nöta rehab stärks en del när man får bra resultat, bra svar tillbaka!

Försökte leta upp någon passande bild till inlägget och insåg att jag varit dålig på att fota på slutet! Blir ju ganska enformigt med selfies hela tiden, de ser ju lika dana ut liksom :) Samtidigt känns det ju ganska tjatigt att använda samma bilder om och om igen också! Jag ska helt enkelt försöka ta lite nya bilder nån gång när jag orkar! Kanske hittar något roligt i Örebro nu i veckan, vem vet! 

Jag insåg också att massor av människor jag känner bor just i Örebro. Jag brukar försöka träffa vänner när jag hamnar i deras städer men nu vet jag inte om jag ens kommer hinna med alla. Jag får helt enkelt prioritera lite, vilka kommer jag kunna träffa snart igen, de får nog vänta. Tänk om några av er kunde ta och bo i Göteborg i stället, lite fler vänner här nere skulle inte skada faktiskt! Även om jag trivs bra i stort så är det ju alltid lite jobbigt mellanåt i en ny stad. Men ja, det blir sommarens mission att få en umgängeskrets här nere också!

Nu ska jag ta och packa väskan innan jag blir allt för trött! Må väl och sov gott!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—