Lastbilar och övriga trafikanter

Mitt i alla katastrofer som sker, flyktingströmmar som aldrig sinar och ett politiskt ledarskap som aldrig tidigare varit svagare, sämre eller haft fler 180-graders svängar, tänkte jag släppa allt det för en stund och skriva av mig i ett helt annat ämne!

Jag färdas väldigt mycket på våra vägar och jag tänker ofta på dessa frågor, jag irriterar mig på det, jag stör mig på det. Jag vet inte om jag kanske har missat något i min körkortsutbildning eller rent av glömt av något eftersom det trots allt är 12 år sedan drygt som jag tog mitt körkort?

Det första jag tänker på är lastbilschaufförer, säkert inte alla, men det sker ändå väldigt ofta. Har dem någon form av förtur på våra vägar? Någon egen lagstiftning som vi övriga trafikanter ska rätta oss efter? Jag tänker framför allt på det allt för vanliga, livsfarliga, omkörningarna dem gör av andra lastbilar på motorvägar. Självklart förstår jag att man som lastbilschaufför om man har lättare last, kör lite snabbare än lastbilen före, vill komma om lastbilen framför sig, hur irriterande det i sig än är att ligga bakom en lastbil i vänsterfil i 5 minuter på en motorväg. Men det köper jag ändå.

images

Bild lånad från google

Dock verkar dem oftast i samma sekvens ha glömt bort sina backspeglar, mer troligt skiter dem i att använda dem! Jag vet inte hur många gånger jag bara igår och idag kan räkna upp där jag kommit ikapp en rad med lastbilar, jag ligger i vänster fil sedan länge, och när jag är typ 10 meter ifrån så svänger och blinkar lastbilen i fråga i samma sekund, slänger sig ut mitt framför mig vilket innebär att jag får kliva på bromsen för att undvika att köra in i den. Respekten för medtrafikanter, respekten för hastigheten, respekten för människoliv (!!) är helt obefintlig.

Jag vet inte om det går efter någon devis att störst går först, att vi övriga trafikanter konstant ska vara beredda när vi närmar oss en lastbil att den utan förvarning kan byta fil och slänga sig ut i mycket lägre hastighet mitt framför oss? Det kanske till och med finns någon trafikregel som tillåter dem att göra det med tanke på hur ofta det sker?

Det andra jag reagerar på, det blev väldigt tydlig när jag igår och idag har kört Göteborg – Stockholm tur och retur, är filkörning i allmänhet, alltså vanliga trafikanter – bilar. På en motorväg kör man i höger fil, inget konstigt i det. Håller du högre hastighet och vill köra om använder du vänster fil, inget konstigt i det heller. Så snart du kommer ett par mil utanför Göteborg fungerar det så fram tills att du igen börjar närma dig Stockholm. Men så snart du närmar dig en storstad händer något.

Självklart blir det en förändring när man åker genom en storstad, vägen delar sig, en fil går till ett vist ställe och en annan fil går åt ett annat håll, självklart måste man då lägga sig i vänster fil för att kunna ta sig dit man ska. Det märkliga är bara att redan typ 1 mil före Göteborg (kan den trafiken bäst eftersom jag kör mest här) så börjar folk lägga sig i vänster fil trots att höger fil är tom! Det är alltså fortfarande lååångt kvar innan första skylt om att filer går åt olika håll.

Vidare genom ”stan” utanför Liseberg på E6:an så vet jag självklart att längre fram kommer vänstra filen dedikeras mot Stockholm, men flera kilometer före första skylt börjar trafiken lägga sig i vänstra filen. Vi kan ta Lundbytunneln som annat exempel. Redan före man åker in i tunneln som är ett par kilometer lång lägger sig folk och kör i vänster fil om det ska mot älvsborgsbron. Vist delar sig vägen direkt i tunnelmynningen men skyltningen om det kommer nån kilometer senare.

Den här typen av ”planerad” körning skapar enormt mycket onödiga köer och även en hel del farliga körningar och därmed enormt mycket högre risk för olyckor. Faktum är att man väldigt ofta ser en relativt tom väg, absolut ingen trafikmängd som ska skapa köer, där det ändå byggs upp köer. detta eftersom någon ”planerar” sin körning långt före något skyltas om att filerna delas. Man ligger då i 70 (gärna lite under) i båda filerna, väldigt ofta också jämsides med helt tom väg framför sig. Två bilar skapar på så vis köer bara för att man inte håller sig i höger fil fram tills att det är dags att på riktigt byta fil.

Självklart kör man inte alltid precis lika fort som bilen bredvid. Ibland växelkörs det också så att bilarna som ligger bredvid varandra turas om att köra lite snabbare. Till slut lyckas en av dem köra tillräckligt snabbt så att en bil bakom kan hänga på och komma om en av bilarna och tar då minsta möjliga lucka för att sedan byta fil och komma om den andra. Aldrig förr har jag sett så mycket ”slalom-körning” i filerna som när man kör flerfiliga vägar i storstäder med lite trafik (i rusning är det helt annat), och detta bara för att någon gång längre fram delar sig filerna.

Självklart ska man planera sin körning. Men att ligga i ”fel” fil, vänsterfilen, långt före det ens har skyltats om att den går åt ett specifikt håll, det är inte att planera sin körning, det är att förstöra trafikrytmen. Att skapa köer, skapa irritation, vilket leder till farliga omkörningar och många onödiga filbyten av andra trafikanter vilket i sin tur garanterat leder till fler olyckor. Jag förstår verkligen inte varför det ska vara så svårt att hålla sig i höger fil fram tills att skyltarna talar om att det är dags att byta. Vist, du kan vägen och du vet att skylten kommer längre fram, men skylten sitter på ett vist ställe av en anledning, byt fil då!

Men återigen, det kanske är något i min körkortsutbildning jag har missat, du kanske har full rätt att bara tänka på dig själv och använda vilken fil du vill hur länge som helst, bara du själv vet att du ligger rätt inför kommande fildelning om 1 mil. Det kanske är helt ok rent rättsligt, men det är inte ok om vi pratar hänsyn till medtrafikanter. Om vi pratar om att låta trafiken ha sin rytm, då är du en bromskloss, en kö-bildare och en orsak till att folk kör livsfarligt!

Rätta mig gärna om jag har fel och kom gärna med egna synpunkter! Jag är väldigt nyfiken på att höra vad andra tycker och tänker om liknande situationer!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

 

Annonser

Jag känner mig rädd

För ett år sedan den här dagen tog jag ställning, drev en debatt och förde fram mina åsikter om vikten med en internationell mansdag! Den är idag. För ett år sedan drev jag på hårt i Movember och min insamling MoSpeedway, i år har jag inte puschat så jättemycket för den, det känns liksom inte riktigt som högprioriterat. Vid den här tidpunkten förra året hade vi nått 10 000 insamlade kronor (slutade på 12 000kr) och i år ligger vi på knappt 3000kr.

Självklart tror jag att alla insamlingar till Darcy är en orsak inom speedwayvärlden men jag tror också att folks fokus ligger mer globalt just nu än på mäns hälsa. Internationella mansdagen är annars ett ypperligt tillfälle att väcka frågor och puscha för Movember, i år nöjer jag mig med att säga, vill du skänka pengar till min insamling, gå in på moteam.co/MoSpeedway. Vill du ändå grotta in dig mer i mansdagen kan du läsa mitt inlägg från förra året här!

Nej, just nu är jag mer rädd, rädd för vart vår värld är på väg. Jag har varit rädd för att tillräckligt tydligt säga vad jag tycker om IS och om Sveriges hantering av det, rädd för att då bli stämplad som rasist. Rädd för vilka konsekvenser mins åsikter skulle kunna ge för mig och min familj, så jag har hållit ganska tyst, en ganska mild framförhållning (jämfört med Markus Birro till exempel).

Jag är rädd för vilken värld min son ska få växa upp i. Rädd för vilken människosyn han kommer få eller kommer behöva ha. Rädd för hur hans liv kommer se ut? Vad kommer yttrandefrihet vara? Hur trygg kommer han kunna vara när han går på stan?

Sista tiden har jag ändå ganska tydligt tagit ställning, äntligen har vissa partier tagit tag i migrationspolitiken. Jag tycker självklart vi ska ta hit invandrare, ta emot dem med öppna armar, men jag tycker också att om man inte sköter sig så ska alla papper rivas, då har man förbrukat sin rätt. Jag har tidigt kritiserat vissa politikers uttalanden om att välkomna tillbaka IS-krigare till Sverige efter ”utfört arbete” – läs mer här

20150620_205224588_iOSNu står vi mitt i en enorm kris. Flyktingtillströmningen eskalerar lavinartat och vi har inte reurser att ta emot alla. IS-terroriserar och hotar värre än någonsin och även i Sverige börjar det märkas vilket är enormt obehagligt – det gör mig rädd! Mitt i detta står vi med svensk historias sämsta ledare, Statsminister Stefan Löfven. Jag säger inte att Aliansen hade hanterat situationen bättre, det vet vi inget om, men jag hade känt mig betydligt mycket tryggare med Reinfeldt som ledare för mitt land i en sån här kritisk situation. Nu står vi istället med en passagerare till ledare, en mytoman. Det enda han är bra på är efterhandskonstruktioner.

Förra veckan stängde han gränserna. 2 timmar före detta sa han att det gäller att arbeta långsamt och noggrant, inte ta några förhastade beslut, inte slänga ur sig förslag på löpande band som övriga partier gör. 2 timmar senare anser han att vi har en kritisk situation där drastiska åtgärder krävs. Idag höll han en presskonferens där han säger: ”Sverige har varit för naiva”. För allt jag rabblat upp hittills om vad jag är rädd för, så är det nu jag blir rädd på riktigt. När jag såg presskonferensen höll jag på att bryta ihop, bryta ihop i tårar alltså. Det var det mesta skrämmande tal jag hört en ledare hålla, på alla plan!

Jag sympatiserar inte med SD, men ca 20% av befolkning gör det, dem har inte varit naiva. Det finns många fler som sagt tydligt vad dem tycker, de har blivit stämplade som rasister och SD-anhängare även om det tar kraftigt avstånd från detta, det har inte varit naiva. Sen finns det nog extremt många fler än jag som inte riktigt vågat säga rakt ut vad vi tycker, men vi har ändå sagt en del, vi har inte varit naiva. Så snälla Stefan Löfven, DU har varit naiv, politiker har varit naiva. Ja, till och med alianspartierna har varit för naiva.

Men kom inte och säg att Sverige har varit för naivt. Det är ni politiker som vägrat lyssna, vägrat samtala med SD, vägrat förstå att vissa delar av deras åsikter faktiskt inte är helt bakom flötet även om mycket är det. Ni har vägrat att ens ta i migrationspolitiken med tång, vägrat att stänga ute en enda människa, inte ens dem som krigat för IS. Det är NI som varit för naiva, inte Sverige. Detta är ett slag i magen på många av oss. Var vi inte rädda före så blev vi det nu.

Avslutningsvis vill jag dela Marcus Birros text, Talet statsministern BORDE hållit… från tidigare idag, enormt bra sammanfattat!

”Hej svenska folk. Jag, statsminister i Sverige, erkänner utan omsvep att både jag och samtliga etablerade partier totalt tappat kontrollen över vad som hänt och händer i vårt land. Vi är en krutdurk och jag är som jag varit ända sedan hösten 2014, absolut sist på bollen. Jag har varit ohjälpligt sist på exakt alla bollar under ett drygt år.

Jag ber urskillningslöst om ursäkt till alla de tappra, modiga jävlar som vågat lyfta blicken och höja rösten rörande det hot vi nu står inför. Förlåt till alla som jag och övriga etablissemang kallat rasister. Jag förstår nu att man inte alls är rasist för att man vågar berätta hur denna terror ser ut. Jag har gått på vänsterns brutala lögner om att man är rasist om man ser den militanta grenen av islam som ett faktiskt och verkligt hot.
Jag ber om ursäkt för det.

Jag erkänner också att jag och alla andra statsministrar vi haft sedan mitten av sjuttiotalet, tillsammans med media, statlig television, statlig radio och varenda liten murvel på Södermalm, hjälpts åt med att tysta ner problemen med radikalisering i svenska förorter. Vi har lagt locket på. Vi har jagat alla som vågat uttrycka sig i dessa frågor. Vi har gett dem sparken och försökt sno all heder och ära av dem.

Jag medger detta utan förbehåll. Förlåt Sverige. Jag inser att det var jag, och inte ni, som varit naiva. Jag är sist med att begripa detta. Ni är smartare än vad jag är. Förlåt mig. Nu drar jag mig undan och utlyser nyval. Var rädda om er”.

DET talet hade jag applåderat…”  – Saxat från marcusbirro.se på länken ovan texten.

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Nu har jag tröttnat!

Många gånger senaste åren har jag kritiserat sittande regering! Många gånger har det kanske varit i onödan eller enbart för att jag själv har mina sympatier på den andra halvan, för med handen på hjärtat, Aliansen gjorde inte allt bra när de satt som regering heller. Men nu har jag på riktigt tröttnat! Inte bara på regeringen, utan även media.

Jag ger mig kanske ut på djupt vatten idag. Många av er kommer säkert kalla mig för racist efter det här, ni som känner mig vet däremot att det är extremt långt bort från sanningen. Det finns dock gränser för vad jag tycker är acceptabelt och jag känner att den gränsen nu har nåtts!

Först och främst gick jag i taket här om dagen när jag läste vår finansminister, Magdalena Andersson, uttala sig om flyktingkatastrofen i gp (här), där hon överväger att skära ner på assistansvården för att ha råd med alla flyktingar. Sedan ser man Stefan Löfven förkasta Moderaternas senaste förslag med hårdare gränskontroller och automatiskt nekande av flyktingar som redan passerat andra EU-länder innan de når Sverige med motiveringen, vi måste besluta och sammarbeta inom hela EU i detta, vi har dock inte hunnit tala med EU än. Inte hunnit!? Det är lätt att förkasta andras förslag, men kanske det är läge att komma med något eget snart?

löfven

Självklart ska vi hjälpa till, inget snack om den saken! Och vad dessa flyktingar har gått igenom för att ta sitt pick och pack och färdas genom hela Europa, det kan vi nog inte ens vara i närheten av om vi så än tänker de värsta situationer vi kan komma på! Självklart blir ingenting i situationen bättre för att några idioter bränner ner varenda byggnad tilltänkt för flyktingboende! Men vi kan dock inte hjälpa ALLA, inte ens i närheten, det går inte hur gärna vi än vill! Och ska vi börja skära ner på stödet till våra egna medborgare med t ex funktionsnedsättningar för att försöka hjälpa fler flyktingar, då är vi extremt snett ute!

Faktum är att vi inte ens kan hjälpa alla våra egna medborgare idag, eller, vi gör det alla fall inte! Här ställs det i ordning flyktingboenden på löpande band för skyhöga kostnader, bara för att alla som kommer hit ska få tak över huvudet. Fint så, men sen har vi ändå ex antal hemlösa i Sverige, varför ställer vi inte ordning liknande boenden åt dem? Ex antal som hamnat snett i livet och går på soss, varför får inte dem gratis boende som hjälp att komma till rätta med sitt liv igen?

Nu fortsätter det välla in flyktingar över gränsen och vi kan inte längre erbjuda tak över huvudet åt alla som kommer, ska vi då ändå ta emot dem? Bygga upp flyktingläger i Malmö med hjälp av tält, är det bättre än att säga ”nej” redan vid gränsen? ”nej, vi har fullt, våra pengar är slut, vi vill gärna hjälpa till men vi kan inte ta emot fler. Vi kan inte ge er tak över huvudet, inte heller någon mat”. Är det omänskligt att säga så? Eller är det bara helt rimligt? Kanske till och med humant att vara ärlig redan där? I stället för att släppa in dem i Sverige för att sedan visa dem att de får bo i tält, utan mat, i minusgrader så ger man dem då en chans att hinna söka asyl i ett annat land där trycket än så länge inte är fullt lika stort? Omänskligt eller humant?

Ska vi kunna ta emot och ta hand om de flyktingar som kommer, vara de medmänniskor vi vill kunna vara, då måste vi först ha ett samhälle som fungerar, ett samhälle som fortsätter fungera. Tar vi emot fler än vad vi kan, skär ner på alla kostnader i vårt samhälle, då skapar vi kaos, vi skapar ett samhälle som faktiskt inte längre kommer fungerar. Då skapar vi också en plats där vi inte längre kan ta hand om någon flykting alls. Det blir ohållbart!

Och som om inte det vore nog här så klumpar vi dessutom ihop alla flyktingar på ett och samma ställe. Vi vill så gärna hjälpa alla så vi glömmer till och med att kolla upp fakta. Vi klumpar till och med ihop flyktingar som flyr från samma krig, men från de olika sidorna! Hur tror vi ens i vår vildaste fantasi att det ska fungera? Det vi gör då är att vi tar in deras konflikt innanför våra gränser, vilket skapar ett ännu större kaos, ännu större kostnader, ännu mindre humanitet i mottagandet och ännu mindre möjlighet att på riktigt hjälpa dem vi tar emot!

Sen har vi PK media, den oberoende journalistikens motsats. Media som försöker dölja problematiken med invandringen genom att förfina nyheterna! Jag beskriver det inte mer noga än så utan låter bilden nedan tala för sig själv!

pk-media

Nej, det är dags att sätta upp hårdare gränskontroller nu. Vi måste kunna säga stopp! Genom att försöka hjälpa alla hjälper vi ingen och det vi vill är väl ändå att hjälpa så många vi kan? M och KD kommer med konkreta förslag just nu, kanske inte alltid helt genomtänkta men det är en god bit på väg. De har förstått problematiken och försöker hitta en lösning. Löfven däremot, han har inte ens hunnit ringa EU.

 

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Feminismen avslöjar sig själv

Som ni säkert redan vet så är jag inte feminist. Jag är för jämställdhet och lika villkor, samma lön för samma arbete osv men jag kommer aldrig vara för kvotering. Jag kommer aldrig kräva att det alltid ska vara 50/50, jag kommer aldrig kräva att vårdnaden ska delas lika – vi har faktiskt olika gener med oss sedan urminnens tider.

Feministerna vill dock gärna se kvotering av roller i styrelser etc. Det måste komma in fler kvinnor så att det är lika många kvinnor som män i en styrelse heter det. Jag kan tycka det är fel att det bara sitter män i en styrelse, en kvinnas åsikt kan vara helt olik en mans och alla olika roller behövs. Men jag tycker fortfarande att kunskapen är viktigast, rätt person på rätt plats. Du ska få din roll efter dina kvalifikationer, inte utifrån ditt kön. Med detta sagt skriker feministerna att man inte kan ha de argumenten, att det är därför det finns styrelser med bara män.

Här börjar problematiken! Dels säger man själv då att kvinnor inte har samma kvalifikationer som män, vilket jag i sig inte köper. Många kvinnor har kvalifikationerna! Sen klagar man på att kvinnor har sämre kvalifikationer för att dem föder barn och är hemma med dem. Ja, vi kan ju faktiskt inte ändra på naturlagen. Män kommer aldrig att föda barn, tyvärr! Men varför tar jag då upp detta?

Jag läste en artikel här om dagen – Ny jämställdhetsgrupp i stadshuset består enbart av kvinnor – och man kan bland annat läsa följande:

Annika Hjelm svarar på kritiken:

– Jag har varit medveten om frågan. Även om det inte är allt, så är det klart att representation har betydelse. Det har funnits väldigt mycket kompetens bland de sökande som inte valts ut. En massiv majoritet av de sökande har varit kvinnor och jag har nog intervjuat fler män än kvinnor i relation till hur många som har sökt.

Hjelm berättar att hon har haft hjälp av en HR-konsult vid rekryteringen och menar att hon har följt stadens modell för kompetensbaserad rekrytering.

– Det är klart att det hade varit bra om det fanns män i gruppen. I alla grupper är det bra med könsblandning, men jag är övertygad om att jag har anställt de personer som kommer att vara bäst för det jobb vi ska göra, säger hon.”

IMG_4473Annika Hjelm representerar MP, är feminist och ska jobba med jämställdhetsfrågor. Jag tycker citatet här talar för sig självt. Hade det varit en grupp med enbart män och dem hade gjort samma sak och använt samma argument, att man är övertygad om att man anställt de personer som kommer vara bäst för jobbet, då hade det varit ramaskri från varenda feminist, precis som jag nämnde här ovan. Men tvärt om, då är det helt plötsligt ok?

Det jag vill säga med detta är egentligen bara att jag kommer aldrig som förespråkare för ett mer jämställt samhälle kunna kalla mig feminist. För en feminist idag är en ganska extrem grupp människor som vill att kvinnor ska fram, män ska bort, män är skit och inget att ha. Det är inte vad feminismen stod för från början, det var inte dess syfte, men dit har vi kommit!

Jag vill ha ett mycket mer jämställt samhälle men jag anser också att visa könsroller faktiskt har med vårt kön att göra, våra gener och vårt arv. Allt går inte att göra jämställt, men mycket kan bli bättre.

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Vad är olika?

Vi ropar ut att vi gillar olika, allas röst är lika mycket värd, olika åsikter är viktiga och så vidare. Det ropas om det till höger och vänster dagarna i ända. Kanske framförallt från vänstern och all PK-media. Jag funderar mest bara varför?

Menar ni det ni säger? Eller är det bara mode? Något man ska säga för att vara inne, en del av gemenskapen? Lever ni verkligen efter det ni säger? -Nej! Det passar bra att acceptera olika åsikter så länge de olika åsikterna är ”rätt”! Det passar bra att gilla olika så länge det är ”rätt”olika och det passar bra skriva om saker som händer i världen så länge man vinklar det på ”rätt” sätt.

Sen kommer en sån som Marcus Birro, en skribent och tyckare av rang! Jag personligen delar inte alla hans åsikter men ganska många. Men det viktigaste med Marcus är att han vågar vara olika på riktigt! Han vågar tycka olika på riktigt! Han vågar skriva om saker som händer med andra synvinklar, inte alltid helt Politiskt Korrekt (alla fall inte enligt PK-media), och vad händer då?

20150620_205224588_iOSHan får sparken från alla uppdrag. Han blir hatad och förföljd. Han blir nästan svartlistad i alla medier och man vägrar till och med att publicera hans svar till debattartiklar. Han får avföring tippad utanför sin dörr! Han får vidriga lappar lagda i sin brevlåda där man inte bara hotar honom utan man drar in hans ex-fru och hans barn! Vänta nu, hans BARN!? Vad är det för sjuka människor som finns i samhället idag?

Det räcker inte med att alla i PK-media fryser ut honom, de som gillar olika men inte när Birro tänker olikt dem själva. De som gillar olika men avskyr Birro för att han är annorlunda. Det räcker inte med den mobbingen. Det går alltså så långt så att hot kommer från grannar där man blandar in hans barn. För mig är det helt sjukt! Det är äckligt och vidrigt!

Vad är då målet med allt detta? Givetvis att få tyst på Marcus, få honom att sluta skriva, sluta dela sina åsikter, sluta att kritiskt granska händelser och debattera dem, för att han tycker annorlunda. Var det inte just annorlunda som var ok? Gilla olika?

Fördelen med att vara så pass känd som Marcus Birro ändå är, är att folket läser det han skriver ändå, vart de än skrivs. Och ju mer han tystas av PK-media, ju mer sprids hans artiklar på nätet av alla som läser dem. Ju mer man försöker tysta honom ju mer hörs han!

Vänta nu, det sista där, det känner jag igen? Varför känner jag igen det? Just ja, det är ju så SD har blivit Sveriges största parti!! Och det är just detta som är Birros senaste debatt-svar, det som vägrats att publiceras, det som på ett dygn delats 20 000ggr, läs det här.

 

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—