Så enormt onödigt

Jag trodde dagens rubrik skulle vara ”Så sjukt stolt och tacksam” men i stället blev den som ovan. Som jag nämnde igår skulle jag på styrketester för knät idag. Mäta av styrkan i fram- och baksida lår på båda benen för att få veta hur jag ligger till i rehaben och efter det skulle jag till Sjukgymnasten och lägga om träningsprogrammet efter de nya förutsättningarna. Jag har längtat efter den här info, lite kvitton på hur träningen går, en motivationshöjare för statistiknörden Simon!

Egentligen var allt verkligen bara så positivt det kan bli höll jag på att säga men jag återkommer till det mer snart! För mellan styrketesterna och besöket hos sjukgymnasten sabbade jag dagen totalt. Klart jag fortfarande kan se det positiva som verkligen var positivt men ändå. Jag har ett opererat knä, jag sliter hårt och målinriktat med rehaben för det. När jag så var klar med styrketesterna idag var jag trött i benen. Väskan på axeln, telefonen i handen och läste ett mail samtidigt som jag gick mot bilen. Mitt i trappan på väg ner skakade jag till i benet/knät (det opererade) och reflexmässigt parerade jag genom att sätta ner högerfoten snabbare. Satte dock hälen på kanten på trappsteget nedanför, på nästa trappsteg landade sedan foten men då på utsidan av foten och med hela kroppstygnden belastade jag sedan foten som låg i 90 graders vinkel under mig. Ganska enormt oskönt, allt svartnade av smärtan men efter ett tag kändes det ändå halvt ok. Åkte till sjukgymnasten, klev ur skon och såg en ganska fin svullnad på foten. Stenhård linda och högläge som resultat av det hela och smärtan steg successivt!

20150511_102240125_iOS

Som tur är har jag världens bästa sjukgymnast och efter ett tag satt jag ändå hårt lindad på en testcykel. 15 minuter senare var smärtan tillfälligt borta och jag körde igenom ett helt benpass. Nya övningar och bestämd som jag är sa jag att jag ville testa när Sofia var lite skeptisk till min fot. Jag menar, just då var jag lindad och smärtfri så ge mig vad jag tål och hon kom på sig själv i att hon borde veta bättre än att fråga om jag tror jag kan testa övningen. Hon har peppat mig så enormt och hon vet min målmedvetenhet, det ska till mycket just nu för att jag ska banga ur på ett träningspass, på en ny övning!

Men där har vi det klantiga av idag, det som förstörde precis allt för nu har jag enormt ont igen och jag hoppas innerligt att det inte är något värre än en kraftig stukning, men känslan säger mig att något ledband gick av inne i foten dessvärre, men det visar sig så småningom! 

Åter till det positiva då, jag gjorde styrketesterna idag som sagt och resultatet var extremt förvånande! När jag pressade framsida lår kände jag mig mycket svagare än jag minns känslan från pre op testet och det i sig var inget som förvånade mig. Baksida lår är inte rehabad så länge än och en del smärta fanns i maxtest av högerbenet (där man tog senan). Till saken hör för visso när ni ser resultatet att jag hade en bristning i samma lår när jag gjorde första testet och var då faktiskt marginellt ”starkare” i vänsterbenet vid de testet. Nog förklarat, nedan ser ni resultatet!

Skärmklipp 2015-05-11 22.05.36

Framsida lår har jag alltså ökat i styrka på båda benen jämfört med testet före operationen! Vore i sammanhanget intressant att veta hur mycket jag hade tappat från skadetillfället till pre op testet för det vet jag var en hel del men det är svårt att planera in ett styrketest före skadan :) Baksida lår är jag nästa lika stark i skadade benet som pre op men saknar en del i högerbenet fortfarande vilket inte är märkligt alls! Testledaren var enormt imponerad av mina resultat och sjukgymnasten kom med pappret i handen och bara skakade på huvudet. ”Kaxiga styrketester” var hennes kommentar! Ja, nog är jag ganska glad och stolt över dessa resultat och redan nu är siktet inställt på nästa test, 4 månader post op vilket blir om ca 1 1/2 månad från nu. Då ska baksidorna vara likvärdiga och starkare än pre op (200Nm + vore trevligt). Framsidorna ska fortsätta öka i styrka och bli än mer likvärdiga, nog ska väl 400Nm vara möjligt till dess? Mål ska man ha och dessa är så tydliga att få feedback på men jag ska erkänna, jag vet inte exakt vilken ökning som är rimlig att förvänta sig! :) Vore också intressant att veta snittvärden inom diverse olika elitidrotter i likadana tester! Det måste jag kolla upp!

2015-04-22 14.08.33Som tur var så fick jag även enormt mycket beröm under träningen med Sofia eftersom jag sabbade min dag där mellan. Mycket fin feedback på hur jag utför övningarna rent tekniskt! Orättvist bra var ett yttryck hon använde och fick även fin kredd för min kontroll över rörelserna i stort, även på dagens nya övningar och detta trotts en fot som absolut inte ville vara med!

Som ni vet är det alldeles för lätt att hänga upp sig på det negativa. 1 negativ händelse kräver 10 positiva för att väga upp och som jag sagt, den här foten sabbade min dag totalt! När jag nu skriver ner allt positivt som ändå hänt känner jag att dagen varit ganska positiv ändå! Och nu känner jag mig faktiskt vid ganska gott mod igen! Nu har vi nått ett delmål i riktningen mot ett friskförklarat knä, nu ska vi fortsätta i samma takt tills dess att jag kan åka skidor igen nästa vinter!

Jag nämner Sofia, min  sjukgymnast, ganska mycket men jag är så sjukt glad att jag har just henne som sjukgymnast. Nu har jag ingen annan att jämföra med men hon är absolut en enormt stor del i mina fina rehabiliteringsresultat! Om du läser detta, Stort tack!

Nu är det dags för lite sömn, även det en viktig del i att rehab-resultaten ska gå i rätt riktning!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Annonser

Det handlar om att bestämma sig!

Måndag igen tänkte jag skriva, ingen aning om varför jag fick den känslan, det är ju onsdag! Och vad har då onsdagen handlat om kan man ju fråga sig? Självklart en massa arbete eftersom det är vanlig arbetsdag, inget konstigt med det. En märklig maskin idag som verkligen fick mig att tänka ordentligt! Ett ”hemmabygge”, en blandning av fler märken och med konstiga problem. En hel del tänkande helt enkelt!

Dessutom tror jag att jag druckit extremt dåligt under dagen då en lätt huvudvärk kom sig smygande på slutet hos kunden (eller så var det bara brända hjärnceller kanske?) :). Började köra hem och huvudvärken blev värre och värre, övergående mot illamående! Detta är ju inte ok kan jag tycka, jag skulle ju dessutom köra ett rehabpass på vägen hem. Om jag löste det bra eller dåligt, det vet jag inte. Men jag bestämde mig, jag skulle träna och huvudvärken skulle bort, punkt! Stannade och drack en massa vatten, tog två ipren (det brukar lösa min huvudvärk) och körde vidare.

2015-03-31 16.20.04-1Lagom till Göteborg började huvudet kännas skapligt men jag var ändå inne på att det var enklare att åka hem och lägga mig istället. Men sen tänkte jag, jag ska åka skidor nästa vinter! Jag har opererat knät av just den anledningen! Jag kan inte skita i rehab då, då kunde jag skitit i operationen också! Och sedan svängde jag av mot gymmet! Vad glad jag är att jag tog det valet! Dels släppte huvudvärken innan jag kommit in till gymmet och dels känns allt så mycket skönare i kroppen så här efteråt! Jag fortsätter att ”lasta på” vikter. Löjligt vad tungt det är med några kilon just nu, men ändå känner jag mig starkare och starkare för varje pass, nu när jag börjar känna styrka och inte bara minskad smärta! En skön känsla, men kollar man på vikterna inser man att vägen fortfarande är lång!

Att målet är så långt bort kan verkligen ta död på inspirationen för vem som helst! Därför är jag så glad att jag kan se mina framsteg och bli peppad, samtidigt som jag också får fin feedback från min sjukgymnast! Att ni dessutom är fler läsare som på olika sätt tagit kontakt med mig och berättat om hur min rehab har inspirerat er i er rehab, det gör mig enormt glad! Att man kan hjälpa andra också, det är alltid roligt! Har ni funderingar inför en liknande skada så hör gärna av er! Jag kan inte svara på allt, jag är varken sjukgymnast, ortoped eller läkare. Men jag har mina egna erfarenheter!

Grundrådet till alla er som inte hör av er men ändå funderar, det handlar bara om att bestämma sig! Sätta upp ett mål dit du ska nå! Några delmål, kolla resultatet med jämna mellanrum. Lägg märke till förbättringarna och förvänta dig bakslag. Jag hade bara hört från alla vilken pest och pina rehaben är, hur sjukt tråkig den är men ändå hur viktig den är. Då bestämde jag mig, jag ska göra vad som krävs för att bli bra! Jag var inställd på att det skulle bli det tråkigaste jag gjort och jag lovar er. Med de tankarna i huvudet har det varit svårt at bestämma sig ändå, men nu kan jag också säga att jag förväntade mig enormt mycket tråkigare träning på förhand och det i sig gör att rehaben går ganska enkelt ändå! Men hade jag inte bestämt mig, hade jag inte haft ett tydligt mål, då hade jag skippat många pass! Av trötthet, slöhet, ”kanske sjukdom” och så vidare!

Det handlar bara om att bestämma sig! Så enkelt men ändå så svårt! Det gäller allt i livet så kör hårt!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—