allmän uppdatering, rehab osv. Allt utom Speedway :)

Det har varit enormt lite bloggande senaste tiden och då jag har skrivit har det framförallt handlat om speedway. Jag tänkte försöka uppdatera er lite om allt och inget utanför speedwayens värld! Men först, Stort grattis till Antonio Lindbäck som igår för första gången blev Svensk Mästare efter enormt fin speedway! Och så bra gick det att inte skriva om speedway! haha…

Förklaringen till att jag skrivit väldigt lite är dels blogg100 utmaningen som lite tog suget ur mig på slutet men framförallt har jag haft semester! Nu har jag jobbat den första veckan och livet börjar återgå lite mer till det normala. Under semestern gjorde jag ytterligare ett test för att mäta styrkan i mina ben. Nu även med spänst-tester vilket jag inte fått göra förut. Jag ska ärligt säga att jag inte är fullt så nöjd med resultaten den här gången. En stor förklaring är väl dock att jag körde ett tufft rehab-pass med min sjukgymnast på förmiddagen samma dag. Själv tycker jag ändå att jag borde ha presterat bättre men samtidigt var både testledaren och min sjukgymnast imponerade av resultaten och utvecklingen så tydligen är det väl bra alla fall! Men jag tycker ökningen den sedan senast var alldeles för liten!

test 2015-08-03Förvisso ser jag när jag nu kikar på siffrorna här bredvid att mitt skadade ben, nu 4 månader efter operationen, redan är starkare än vad mitt friska ben var veckan före operationen! Så det är väl ändå inte fy skam måste jag väll ovilligt erkänna! Men mitt friska ben hade dålig ökning från 10 veckors testet (test 2) till 4 månaders testet (test 3) och det är vad jag stör mig mest på! Så besvikelsen över detta blev självklart en motivation för mig men först tog jag mig mina 4 veckors semester med kvalitetstid med Charlie samt en massa golf! Så nu är det hög tid att sparka igång rehaben på riktigt igen!

Annars det bästa med sommaren tycker jag nog är alla sommarprat på P1 som sänds. Många är så fantastiskt intressanta och skapar mycket inspiration och tankar i huvudet. Så har ni inte hittat dem än så ska ni absolut ta er tiden att börja göra det. Ni kommer inte ångra det! Vill ni få ett exempel så skrev jag lite om ett sommarprat här om dagen och vad det fick mig att tänka på då! – Vad är vänskap? Och i skrivande stund sitter jag och lyssnar på Markus Näslunds sommarprat, också mycket intressant!

20150620_205224588_iOSMin facebook påminde mig idag om mitt första inlägg om den stora skogsbranden förra sommaren. Det var med andra ord ett år sedan som den började och vid den här tiden förra året härjade den fritt och var utom all kontroll. Jag var i Avesta hela den perioden och tyckte från början att det var lite spännande medan jag, vart efter tiden gick, sedan tyckte det blev mer och mer skrämmande. Efter några dagar började så miljöpartiet härja och gjorde branden till politik, något jag ansåg då och fortfarande anser vara extremt osmakligt. Självklart är allt politik och självklart är det rätt att kritisera sittande regering vid brister. Men att mitt under pågående naturkatastrof ta bort fokus från händelsen och offren och göra det till politik redan då, det är verkligen osmakligt! Varför nämner jag då detta? Jo, det var ju som sagt ett år sedan nu och det var då jag skrev mitt första blogginlägg som fick stor spridning, något som kom som en stor chock för mig! Jag har skrivit några till sedan dess, men då skrev jag mitt första. Det spreds så mycket att jag till och med fick det som en debatt-artikel i aftonbladet och den dagen blev det den mest delade artikeln på sociala medier i svensk media. Sjukt roligt för en rookie som mig att få den publiciteten på något jag skrivit. Vill ni läsa det hittar ni mitt blogginlägg här –> Jag blir illamående! och för alla länkar åt olika håll kan ni även läsa Avesta är rökfritt.

Avslutningsvis vill jag bara nämna något jag sällan gör, skriva om mat. Jag och Charlie har testat att laga lite spännande mat här i helgen och det blev faktiskt enormt lyckat! Charlie tyckte nog det var roligare att göra maten än vad han tyckte den var god, men han åt alla fall :) Själv tyckte jag också att det var roligt att laga men också att det var minst lika gott som det var just roligt! Så, här kommer lite bilder!

Baconväv fylld med köttfärs, kantareller, vårlök och riven ost!

Baconväv fylld med köttfärs, kantareller, vårlök och riven ost!

20150801_100758714_iOS

20150801_101458673_iOS

rullas ihop till ett paket

rullas ihop till ett paket

ner på grillen!

ner på grillen!

Färdiggrillad!!

Färdiggrillad!!

Uppskuren för att även kunna se fyllningen!

Uppskuren för att även kunna se fyllningen!

Så med detta vill jag avsluta det här inlägget, hoppas ni testar maten ni med! Som sagt, grymt gott! Och man kan ju fylla bacon-mattan med precis vad man vill så det är bara att testa på!

Just ja, måste bara nämna en ny app som är riktigt rolig, Periscope. Helt enkelt en app likt twitter men där du istället live-sänder video från din egen telefon och kan samtidigt kolla på massor av andra människors livesändningar. Jag säger att detta är framtiden för att följa med in bakom kulisserna i alla olika sammanhang. Få se lite mer, få det lilla extra! Skaffa den direkt och vill ni följa mig där har jag samma användarnamn som på twitter och instagram – @SimonNyman18.

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Annonser

Ett missat inlägg är också ett inlägg..?

ibland räcker inte tiden till allt man vill göra. Idag var en sån dag då tiden inte räcker till bloggen egentligen! Men som sagt, en missad post kan ju också bli en post!

  Arbete hela dagen följt av ett stop på gymmet på väg hem för ett rehab-pass! Gick riktigt bra för övrigt men hade jag inte haft pannbenet hade jag nog brutit efter uppvärmningen. Kroppen svarade inte alls idag! Men ännu skönare är ju känslan när man pressat sig genom 1,5 timme alla fall, trots att det kändes så motigt!

Därefter en dusch så klart och raka vägen till middag på stan! Grymt god mat, tappas! Återkommer när jag minns namnet på restaurangen! 😉

Nu hemma och nerbäddad i sängen, packa får jag göra i morgon bitti för min resa till Växjö och Malmö i veckan! Måste faktiskt ta med kostymen då jag ska på bröllop på Öland till helgen och det kan bli så att jag får åks från jobbresa och raka vägen dit så som sagt, även detta måste vara packat!

Därför hög tid att sova nu! 

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Sångtexter…

Tisdag på  ett hotell, vissa tycker det låter jätte lyxigt. Det skulle jag kanske inte hålla med om. Andra kallar det för hotelldöden, det håller jag nog med om än mindre. Men nej, jag hinner inte med (tar mig inte tid) att njuta av hotellfrukosten och faktiskt så är det så, det alla nämner som anledning till att det är lyxigt med hotell, det är att njuta av hotellfrukost. När man jobbar och inte tar sig tiden med den, ja då försvinner ju lyxen också! :) 

20150522_133438917_iOSDet jag i stället ser som fördelen med hotell jämfört med hemma, det är närheten. Jag kommer ”hem” efter en dag på jobbet, byter om och är på gymmet typ 5 minuter senare. Jag kan då ta mig tid att träna ett långt och ordentligt pass på gymmet utan att klockan eller magen skriker om att det börjar bli matdags. Och när jag väl tränat klart är jag duschad och klar för mat 15 minuter senare och maten är serverad när jag kommer ner, oavsett om jag tränade 15 minuter mer eller mindre, den finns där ändå, färdig! Den närheten gör att jag sedan har gått om tid till att slappa alla fall och detta då med gott samvete eftersom att jag redan har tränat! Motsvarande process hemma innebär minst 1 timme, troligen 1.5, i extra tid runt omkring i transport till och från gym, matlagning och så vidare, det är mycket lättare att skippa ett pass när jag är hemma, på hotell får jag dem alltid gjorda och det är så skönt efteråt!

När jag var på gymmet idag lyssnade jag på en sån jätteblandad låtlista. En sån lista där jag bara slänger in nya favoritlåtar jag hör men sällan rensar på gamla. Det första jag fastnar för i en låt är melodin och sångrösten, det är avgörande för om jag egentligen fortsätter lyssna. När jag sedan hört låten några gånger börjar jag ibland tänka på texten, innebörden, men långt från alltid. Ibland för att jag faktiskt har svårt att höra alla ord i texten och har svårt för att få ihop innebörden och ibland för att jag helt enkelt bara fastnat för låten som sådan.

Idag hörde jag då bland annat Passengers Let her go och jag har väl tänkt lite på texten förut men idag på gymmet började jag tänka lite mer på den.

”Well you only need the light when it’s burning low
Only miss the sun when it starts to snow
Only know you love her when you let her go
Only know you’ve been high when you’re feeling low
Only hate the road when you’re missing home
Only know you love her when you let her go
And you let her go”

Att det handlar om en förlorad kärlek är inte så svårt att räkna ut men jag tänkte faktiskt mer på de andra fraserna. Du saknar bara solen när det börjar snöa. Du vet bara att att du mått bra när du känner dig låg. Du hatar bara resan när du längtar hem och så vidare. Ingen superpoetisk översättning men det jag fastnade för är ändå just det. Vi har väldigt lätt för att sakna det vi inte har men framförallt väldigt svårt för att inse vad vi har, när vi har det. Det är inte förens det är förlorat som vi inser vad vi egentligen hade.

Jag kan känna igen mig mycket i det där, jag älskar att vara ute på vägarna, jobba och resa, jag har sällan problem med det. Men sen rätt som det är gillar jag det inte, det är när jag längtar hem av någon anledning. Men när jag väl är hemma, tänker jag på vad som är så bra med att vara hemma då, uppskattar jag det verkligen? Inte alltid.

Framförallt tänkte jag ändå på det här med att vara låg, det är nog alla människor ibland och man funderar varför man känner sig låg. Kan det helt enkelt vara så att vi blir låga ibland för att vi när vi mår bra, inte reflekterar över det tillräckligt mycket, inte uppskattar att vi mår bra när vi gör det. Att det då bara är en naturlig del av livet? Men sen när vi mår sämre, känner oss låga, då först inser vi hur bra vi mådde före? Kanske just därför det då bli än mer jobbigt att känna sig låg? Jag vet inte, men den frasen bearbetas i mitt huvud just nu. Behöver vi bli låga ibland för att veta att vi också har mått bra? Eller kan vi bli bättre på att också lägga märke till att vi mår bra när vi gör det? Och kan det i så fall göra att vi mer sällan blir låga? Kontentan blir kanske att leva mer i nuet och acceptera att det är naturligt att både må bra och vara låga och samtidigt bli bättre på att verkligen lägga märke till, och uppskatta de dagar där vi faktiskt mår bra?

Många frågeställningar och få svar men det här är det som snurrar i mitt huvud just nu alla fall. Må väl!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Debatten fortsätter

Igår skrev jag ett inlägg om fördelningen av föräldraledighet, framtida tvång av 50/50 där vi mer eller mindre blir omyndigförklarade så snart vi blir föräldrar. Jag skrev om arbetet för jämställdhet i övrigt men att kanske just det här ämnet är fel område att jobba på.  Jag är idag helt chockad över vilken spridning inlägget har fått, det är helt otroligt! Och ja, majoriteten håller dessutom med mig i det jag skrev – det brukar vara än mer ovanligt :) Några har också vågat kommentera och säga vad man tycker när man inte håller med vilket är roligt, då får vi en chans att utbyta åsikter och erfarenheter och förhoppningsvis kan alla parter lära sig ännu mer i ämnet! Att få debattera kring ett inlägg jag skrivit händer tyvärr inte allt för ofta då det endera bara är tyst, en kort positiv peppande mening (tack för alla sånna!) eller så är det mer ilskna kommentarer som inte är värda att besvara. Men idag har det som sagt väckts ett par kortare debatter och det tycker jag är jätteroligt! Har ni missat själva inlägget hittar ni det så klart här!

Men nu är det ju ändå vardag igen, en vardag jag nog försöker fly lite ifrån just nu. Det har varit en lite omtumlande tid med både stort välmående men också oväntade vändningar med sämre mående. Jag har dock inset att jag är mycket tryggare i mig själv och att jag väldigt mycket lättare tar mig igenom och kan hantera både positiva och negativa händelser på ett bättre sätt nu mer! Så kontentan är väl ändå positiv även om det inte alltid är lika lätt att se den delen. Men just därför kom vardagen med jobb väldigt lägligt. Jobb på det sättet jag vill ha det, vara ute och resa, bo lite på mitt andra hem (scandic)! Träffa kunder, träna långa pass på hotellet på kvällarna och sedan slappa lite i hotellsängen! Det är så många måsten som försvinner när man ligger borta och när jag är lite down mår jag bättre av att vara på hotell än att vara hemma av någon anledning. 

20150601_164916736_iOS

 

Bild från dagens rehab-pass som helt plötsligt innehöll lite nya övningar och när jag ändå körde blev det lite övningar för resten av kroppen också! En ordentlig genomkörare och det var nog precis vad jag behövde! Trots att jag knappt sovit i natt kände jag mig stark och kunde öka i vikter på samtliga övningar, en grym känsla som visar på att rehaben fortsätter framåt! Jag ska spela golf v28 och jag ska åka skidor nästa vinter, mitt knä ska fungera till dess!

Så nu ska jag ha en bra arbetsvecka här i hufvudstaden innan jag på torsdag beger mig hemåt igen för att ha en efterlängtad vecka med Charlie. Tänk att man kan längta efter någon så mycket varje dag att det gör ont, det är en konstig känsla men också en härlig känsla på något sätt! Men när jag hämtar honom på torsdag, den känsla är härligare! :) Då ska vi dessutom på första fotbollsträningen för försök två, ska bli enormt roligt men också spännande att se hur det går. Förra året när han ville börja på fotboll var det inte så roligt när han väl var där. Han var ju tvungen att lämna ifrån sig bollen till andra barn, stå i kö och göra övningar. Han ville ju ha bollen hela tiden och göra mål och inget annat! :) Så hur det blir den här gången när han nu vill börja på fotboll igen, det återstår ju att se!

Nu ska jag avsluta det här inlägget, ett ganska rörigt inlägg med mycket svammel känner jag men det får bli så, jag är fortfarande lite tagen av att gårdagens inlägg sprids som en löpeld fortfarande vilket känns jätteroligt!

Må väl och ta hand om er!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

uppdatering på knät

Idag var det dags igen för ett besök hos sjukgymnasten för att stämma av lite övningar, byta ut några och förbättra tekniken i andra. Självklart blev det också en koll av foten som fortfarande är svullen sedan senast jag var där och lyckades kliva snett precis före.

20150515_171105652_iOSDet tråkiga är att den glappar i vissa riktningar och att det finns en risk för att ett ledband faktiskt är av i foten. Det positiva är att jag tills vidare bara ska köra på med rehab då det är det bästa för foten just nu också och att det faktiskt hindrar mig minimalt just i rehaben av knät. Den gör ont, den är instabil, men jag kan utföra alla övningar för knät. Både gamla men även de nya jag fick idag går bra!

Själva övningarna i sig fick jag återigen mycket beröm över hur tekniskt bra jag utför dem, knäkontrollen och så vidare och det börjar nästan bli svårt att ta emot beröm varje gång jag kommer dit. Nästan så att jag önskar att jag ska ha gjort någon övning fel så jag kan få lite bakläxa någon gång!

Nejdå, det är jätteroligt med så mycket beröm och det tyder också på att rehaben hela tiden går framåt då jag också tack vare detta kan få nya övningar, tuffare övningar varje gång. Något som också gör att rehaben fortsätter att vara ”rolig” då programmet förnyas och förändras med 2 veckors intervaller!

Och på tal om att förnyas och gå framåt så kom det också fram idag att jag, om foten håller, borde kunna börja köra långpromenader med löpintervaller om ca 2 veckor! Inga snabba ruscher utan lättare joggning men ändå, jag kommer kunna börja belasta knä och ben i lite stötigare övningar! Jag avskyr att springa egentligen, bland det tråkigaste jag vet! Men nu när jag inte kunnat eller fått göra det på länge så har det ju av någon märklig anledning varit det ända jag drömt om att få göra! Man är väl lite sjuk i huvudet ändå, haha!

Cykeln ersattes mer eller mindre av en crosstrainer idag också! Min kära vän cykeln som varit med mig sedan dag1 efter skadan i stort sett och fram till nu, dvs ca 5 månader, ska nu så sakta få pensionera sig! Dock inte riktigt helt, 5 minuter uppvärmning på den före crosstrainern ska jag ha kvar och med tanke på hur tuffa ”uppvärmningar” jag haft på cykeln på slutet fick jag så klart lite bannor. Cykeln skulle vara uppvärmning tydligen, man ska inte vara skakig i benen efter det. Så nu fick jag strikta krav på att vara fräsch i benen efter uppvärmningen för att orka hålla fokus hela passet igenom, men sen kan jag få avsluta med tung belastning på cykeln för att köra slut på det sista i stället! Så jag pensionerar nog inte cykeln ändå, men jag byter fokus på den, det blir nog bra! :)

2015-03-31 16.20.04-1

Imorgon är det dessutom dags för ett besök hos läkaren igen och även han ska få ge en bedömning av foten men också rycka och slita lite hårdare i knät och se så att allt håller ihop. Jag är faktiskt inte så orolig över vad han kommer säga då jag känner att allt i knät känns väldigt bra! Det är liksom inga konstigheter! Mer nyfiken på en second opinion på foten i det här fallet!

Nu ska jag sätta mig och ta tag i lite andra bekymmer, får se vad det leder till! Hoppas verkliegn att jag inte behöver prata om det mer än så men risken känns överhängande att jag inom några dagar kommer skriva ett helt inlägg i ämnet. Kryptiskt jag vet, men det får vara så för nu!

Må väl och ta hand om er och varandra!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—