Är jag för kritisk mot Nicki?

Jag får ofta höra att jag är för kritiskt mot Nicki, att jag kritiserar honom utan anledning, för ofta och så vidare. Jag kom att tänka på det utifrån att han nämndes även i gårdagens text. Det kanske är så, det är inte omöjligt, samtidigt är han inblandad i extremt mycket konstigheter på banan. Situationer jag inte gillar, beteende jag inte gillar. Självklart kan det ibland bli så att man dömer Nicki på förhand bara för att han är inblandad i en situation men jag försöker verkligen att skriva även när jag tycker att han är oskyldig till en krasch.

Men det stora problemet är ändå hans enorma brist på självinsikt. Han är en stenhård och tuff förare, precis som man ska vara! Han tvekar aldrig på att ge en konkurrent en lång resa genom en böj när chansen ges och får han kritik för det förstår han ingenting. Och så länge han fortfarande lämnar utrymme ser jag heller inget problem med det. Får han däremot samma behandling tillbaka, med utrymme kvar för honom att köra på, då är han vansinnig efteråt, ska tjafsa och bråka med föraren efter heatet osv, det är jag less på! Så oerhört less!

CkIe2OmXAAIW0q4Kolla istället på Lindbäck efter att han olyckligt nog körde omkull Pawlicki ganska hårt i Best Pairs i helgen. Han går direkt fram och kollar så att Pawlicki är OK, ber med all säkerhet om ursäkt och i situationen efter kramar de om varandra på banan! Det är respekt för mig, det agerandet borde fler förare ta efter! Jag säger inte att vi ska sluta med hård speedway, på gränsen till för hårt! Men kör med respekt för dina konkurrenter, de är människor de med och alla har de bara ett liv! Svåra olyckor och dödsfall på speedwaybanan har jag fått nog av, därför kräver jag respekt från och med nu! Därför har jag också så oerhört svårt för Nicki!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Glöm inte att lyssna på när jag gästar nystarten av metanolpodden förresten, ni hittar den hos speedwaynyheter!

Annonser

Vem uppfostrar dina barn?

Vart är världen på väg? Det är nog en fråga vi alla ställt en vän eller oss själva någon gång. Vi ser ungdomar slåss på stan, våldet blir värre och värre för varje år som går. Vi ser ungdomar ignorera, trotsa, till och med hota vuxna människor och vi frågar oss, vart är världen på väg? Så här var det inte förr! När vi var små fick vi lära oss visa respekt för äldre! Vart gick allt så fruktansvärt fel? Känner ni igen er?

2014-04-06Jag hämtade min son på dagis idag, han är 4 år gammal. Medan jag står och pratar med en pedagog så har jag en annan unge som sparkar mig på smalbenet. Vid första läget ignorerar jag det men en spark till kommer. Hårda sparkar. Jag säger åt barnet i fråga att så gör man inte! ”Det gör man visste” får jag till svar från en 4 åring, ”och du får inte komma in här, då sparkar vi ner dig”. Pedagogen jag står och pratar med reagerar inte ens, kanske blev hon lika förvånad som jag, kanske hörde hon bara inte, kanske har hon gett upp?

Jag går, som ni förstår, ändå in på min sons avdelning för att hämta några saker och ser där ett barn som har keps på sig inomhus. Och ja, det har jag också ibland hemma och min son säger åt mig om detta :) Och ja, jag gjorde någon revolt i gymnasiet och hade keps på mig i klassrummet och försökte vara häftig. Men åter igen, vi pratar om 4-5 åringar som tillåts ha keps på sig inne på förskolan. Kalla mig gammalmodig men för mig är detta oacceptabelt! Återigen säger pedagogen ingenting. Endera är det helt ok med keps inne på den här förskolan, eller så har hon kanske gett upp även här? Kanske har barnen på min sons dagis redan här slutat respektera vuxna?

När vi kommer hem och ska lägga oss (som jag skrivit tidigare är det då han pratar min son) så får jag höra om hur de andra barnen svär på dagis och hur ”fröknarna inte säger något”. Åter igen, jag må vara gammalmodig men jag lär min son att det inte är OK att svära. Jag tycker inte det är ord en 4 åring ska behöva kunna. En 4 åring borde ha fullt upp med att lära sig ”vettiga” ord. Men han får höra dessa ord på dagis, testar dem hemma och jag säger att nej, ”fyfan” är inget fint ord att säga. Så ikväll berättade han för mig hur de andra barnen svär, och jag får försöka förklara att det inte är fint att göra så. Hur gör ni som föräldrar, svär ni inför era barn? Tycker ni det är ok att era barn svär? Är det bara jag som reagerar på detta!?

Jag vill absolut inte påstå att min son är felfri på något sätt! Han har rivits och knuffats och så han med, inget snack om det, det är väl sånt 4 åringar gör tänker jag! Och nej, jag tänker inte dra allt för stora växlar av detta men om vi ändå återgår till första stycket en stund, ”vart är världen på väg?”. Hur hamnade vi i den här situationen? Nog finner vi några ledtrådar i det jag har varit med om idag.

Jag tror helt enkelt att vi är så upptagna av oss själva, vår ”egentid”, vår karriär etc etc så att vi glömmer att uppfostra våra egna barn. Vi lägger allt ansvar på pedagogerna på dagis och tror att det är där våra barn blir uppfostrade. Men nej, det är inte så! Där lär dem sig en hel del förberedande saker inför skolgången, fint så, men det är vi som föräldrar som har ansvaret att uppfostra våra barn! Att forma våra barn till människor med sunda värderingar! Det är vi som föräldrar som har ansvaret för att våra barn får en bra uppfostran, inte pedagogerna på dagis!

När vi sedan är hemma och”leker” med våra barn har vi mer koll på jobbmail och sociala medier än på våra barn! Ja, jag tar åt mig själv också! Men hur ska våra barn känna sig bra nog, älskade nog, när det konkurerar om vår uppmärksamhet med en telefon? De har inte längre en blekaste aning vad de ska göra för att få vår uppmärksamhet och framför allt, visar vi inte våra barn respekt, hur ska de då kunna lärsa sig att visa oss äldre respekt? Och sedan undrar vi hur allt gått så fel? Jag undrar snarare, vad låter vi våra barn vara med på? Vad låter vi dem se på TV? Hur beter vi oss själva mot mot våra barn och mot äldre? Vad säger vi för saker hemma?

När en fyraåring använder uttrycket ”kommer du in här sparkar vi ner dig” då blir jag rädd på riktigt. En 4 åring ska inte ens känna till sätt att hota. En fyra åring ska inte ha en relation till någon form av sådan uttryck och en fyraåring ska framförallt visa full respekt för äldre människor! Jag blir faktiskt rädd på riktigt, jag blir ledsen! Svara mig någon, hur kan en fyra åring säga så!?

// Simon Nyman – Sharing is Caring