Jag känner mig rädd

För ett år sedan den här dagen tog jag ställning, drev en debatt och förde fram mina åsikter om vikten med en internationell mansdag! Den är idag. För ett år sedan drev jag på hårt i Movember och min insamling MoSpeedway, i år har jag inte puschat så jättemycket för den, det känns liksom inte riktigt som högprioriterat. Vid den här tidpunkten förra året hade vi nått 10 000 insamlade kronor (slutade på 12 000kr) och i år ligger vi på knappt 3000kr.

Självklart tror jag att alla insamlingar till Darcy är en orsak inom speedwayvärlden men jag tror också att folks fokus ligger mer globalt just nu än på mäns hälsa. Internationella mansdagen är annars ett ypperligt tillfälle att väcka frågor och puscha för Movember, i år nöjer jag mig med att säga, vill du skänka pengar till min insamling, gå in på moteam.co/MoSpeedway. Vill du ändå grotta in dig mer i mansdagen kan du läsa mitt inlägg från förra året här!

Nej, just nu är jag mer rädd, rädd för vart vår värld är på väg. Jag har varit rädd för att tillräckligt tydligt säga vad jag tycker om IS och om Sveriges hantering av det, rädd för att då bli stämplad som rasist. Rädd för vilka konsekvenser mins åsikter skulle kunna ge för mig och min familj, så jag har hållit ganska tyst, en ganska mild framförhållning (jämfört med Markus Birro till exempel).

Jag är rädd för vilken värld min son ska få växa upp i. Rädd för vilken människosyn han kommer få eller kommer behöva ha. Rädd för hur hans liv kommer se ut? Vad kommer yttrandefrihet vara? Hur trygg kommer han kunna vara när han går på stan?

Sista tiden har jag ändå ganska tydligt tagit ställning, äntligen har vissa partier tagit tag i migrationspolitiken. Jag tycker självklart vi ska ta hit invandrare, ta emot dem med öppna armar, men jag tycker också att om man inte sköter sig så ska alla papper rivas, då har man förbrukat sin rätt. Jag har tidigt kritiserat vissa politikers uttalanden om att välkomna tillbaka IS-krigare till Sverige efter ”utfört arbete” – läs mer här

20150620_205224588_iOSNu står vi mitt i en enorm kris. Flyktingtillströmningen eskalerar lavinartat och vi har inte reurser att ta emot alla. IS-terroriserar och hotar värre än någonsin och även i Sverige börjar det märkas vilket är enormt obehagligt – det gör mig rädd! Mitt i detta står vi med svensk historias sämsta ledare, Statsminister Stefan Löfven. Jag säger inte att Aliansen hade hanterat situationen bättre, det vet vi inget om, men jag hade känt mig betydligt mycket tryggare med Reinfeldt som ledare för mitt land i en sån här kritisk situation. Nu står vi istället med en passagerare till ledare, en mytoman. Det enda han är bra på är efterhandskonstruktioner.

Förra veckan stängde han gränserna. 2 timmar före detta sa han att det gäller att arbeta långsamt och noggrant, inte ta några förhastade beslut, inte slänga ur sig förslag på löpande band som övriga partier gör. 2 timmar senare anser han att vi har en kritisk situation där drastiska åtgärder krävs. Idag höll han en presskonferens där han säger: ”Sverige har varit för naiva”. För allt jag rabblat upp hittills om vad jag är rädd för, så är det nu jag blir rädd på riktigt. När jag såg presskonferensen höll jag på att bryta ihop, bryta ihop i tårar alltså. Det var det mesta skrämmande tal jag hört en ledare hålla, på alla plan!

Jag sympatiserar inte med SD, men ca 20% av befolkning gör det, dem har inte varit naiva. Det finns många fler som sagt tydligt vad dem tycker, de har blivit stämplade som rasister och SD-anhängare även om det tar kraftigt avstånd från detta, det har inte varit naiva. Sen finns det nog extremt många fler än jag som inte riktigt vågat säga rakt ut vad vi tycker, men vi har ändå sagt en del, vi har inte varit naiva. Så snälla Stefan Löfven, DU har varit naiv, politiker har varit naiva. Ja, till och med alianspartierna har varit för naiva.

Men kom inte och säg att Sverige har varit för naivt. Det är ni politiker som vägrat lyssna, vägrat samtala med SD, vägrat förstå att vissa delar av deras åsikter faktiskt inte är helt bakom flötet även om mycket är det. Ni har vägrat att ens ta i migrationspolitiken med tång, vägrat att stänga ute en enda människa, inte ens dem som krigat för IS. Det är NI som varit för naiva, inte Sverige. Detta är ett slag i magen på många av oss. Var vi inte rädda före så blev vi det nu.

Avslutningsvis vill jag dela Marcus Birros text, Talet statsministern BORDE hållit… från tidigare idag, enormt bra sammanfattat!

”Hej svenska folk. Jag, statsminister i Sverige, erkänner utan omsvep att både jag och samtliga etablerade partier totalt tappat kontrollen över vad som hänt och händer i vårt land. Vi är en krutdurk och jag är som jag varit ända sedan hösten 2014, absolut sist på bollen. Jag har varit ohjälpligt sist på exakt alla bollar under ett drygt år.

Jag ber urskillningslöst om ursäkt till alla de tappra, modiga jävlar som vågat lyfta blicken och höja rösten rörande det hot vi nu står inför. Förlåt till alla som jag och övriga etablissemang kallat rasister. Jag förstår nu att man inte alls är rasist för att man vågar berätta hur denna terror ser ut. Jag har gått på vänsterns brutala lögner om att man är rasist om man ser den militanta grenen av islam som ett faktiskt och verkligt hot.
Jag ber om ursäkt för det.

Jag erkänner också att jag och alla andra statsministrar vi haft sedan mitten av sjuttiotalet, tillsammans med media, statlig television, statlig radio och varenda liten murvel på Södermalm, hjälpts åt med att tysta ner problemen med radikalisering i svenska förorter. Vi har lagt locket på. Vi har jagat alla som vågat uttrycka sig i dessa frågor. Vi har gett dem sparken och försökt sno all heder och ära av dem.

Jag medger detta utan förbehåll. Förlåt Sverige. Jag inser att det var jag, och inte ni, som varit naiva. Jag är sist med att begripa detta. Ni är smartare än vad jag är. Förlåt mig. Nu drar jag mig undan och utlyser nyval. Var rädda om er”.

DET talet hade jag applåderat…”  – Saxat från marcusbirro.se på länken ovan texten.

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Söndag kväll!

Så var det söndag igen, helgen är över och imorgon väntar början av en ny spännande arbetsvecka! Jag minns hur det var när jag precis börjat som tekniker på Signcom, eller ja, faktiskt under flera år när jag tänker efter, så längtade jag till jobbet under helgerna, jag gillade det och jag trivdes med det. Av någon anledning försvann den där glöden på slutet och därför är det extra roligt att jag känner den här känslan nu igen med nya jobbet! Nya utmaningar och en ny inspiration och jag tror helt klart att jag gjort rätt val!

Som ni vet fick jag ju min nya bil här i veckan också och jag skrev lite om den igår. Jag är mycket nöjd och ganska imponerad av alla säkerhetsfunktioner som finns i den. Men även en så enkel grej som att jag nu kan ha båda telefonerna anslutna samtidigt är ett stort plus för mig som har en privat telefon och en jobblur! Även om jag lyssnar på musik från min privata telfon så kan jag svara i bilen om det ringer på jobbtelefonen. En sån grej som eliminerar en hel del knappande och pillande för min del när jag kör, åter igen en säkerhet! Jag kan dessutom få upp SMS som kommer när jag kör, på skärmen i bilen vilket gör att man snabbt och enkelt utan massa knappade kan se om det är något viktigt som är värt att stanna och svara på eller om det kan vänta!

Körmässigt älskar jag den redan då både stora diseln och 4motion leverera precis det jag vill av en bil. Man kan anpassa förarstolen än mer så att man verkligen sitter bra! Jag kan få hela bilen att ställa om sig till sportläge eller eco t ex och då förändras egenskaperna på bilen helt! Allt från växling, till motorljud och styvheten i styrningen påverkas, mycket trevligt!

Vilket fruktansvärt tråkigt inlägg det här måste vara att läsa för er när jag tänker efter, och allt detta bara för att jag fick en fråga om bilder på nya bilen! :) Så jag får väl avsluta med lite bilder på den helt enkelt så lovar jag att jag ska skriva något roligare inlägg nästa gång! 20150430_132009653_iOS

här ser ni det fina bildspelet man kan ha :)

här ser ni det fina bildspelet man kan ha :)

20150503_185330650_iOS

 

Just ja, jag har kört ett pass rehab idag också, så vet ni det! Svårt och bedöma någon framgång utifrån det här passet så återkommer när jag vet mer! :) Börjar närma sig styrketester snart också, ska bli riktigt roligt faktiskt! Enormt nyfiken på hur jag ligger till så här ”kort” efter operationen!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Knät fick testa nya utmaningar

En lång och ganska trött dag börjar lida mot sitt slut. Att vara upp igång och ute till 4 på natten är inte riktigt något man är van med nu förtiden. Man är uppenbarligen inte 20 längre :) Men kul hade jag det med Eric igår, alltid trevligt att se nya ställen av stan och umgås med vänner. Absolut något som lär ske oftare fast man skulle ju kunna tänka sig att gå hem lite tidigare dock. Men å andra sidan, då missar man allt folk för i den här stan går man tydligen ut rätt sent och är kvar till stängning, jag har nog en del att lära som sagt! :)

Så idag har jag varit ganska trött och rehaben kördes igår så jag fick ju inte köra ett pass till idag och det var väl ganska passande. Men ändå måste jag ju göra någonting så jag tog mig faktiskt en promenad i solen och ganska snabbt kommer ju tävlingsmänniskan igång i mig. Gå lugnt och sakta är ju inte riktigt min grej så jag travade på lite snabbare.

Ja, jag är ungefär så här trött ;)

Ja, jag är ungefär så här trött idag också ;)

Jag måste ju se vad kroppen orkar, vad benen klarar av och självklart, hur bra är knät? Springa har jag inte fått OK för än så jag undvek den delen men överlag är jag imponerad av hur bra det gick! I en längre nedförsbacke började jag känna av knät lite grann och fick då sakta ner tempot lite men i övrigt kände jag ingenting av knät. Ingen svullnad efteråt heller så det var mycket positivt! Det jobbigast var faktiskt att känna hur klen benen fortfarande är men det kommer så småningom det med antar jag!

Jag hade runkeeper igång och när jag kom hem hade jag ändå promenerat 4.5km. Kanske var onödigt långt som test men när det kändes bra var det ju lika bra att ge det en liten bit. Tempot var långt från vad jag brukar kunna ha på mina tjockispromenader då jag brukar gå ca 7min/km och idag låg jag på ca 9min/km så en viss försiktighet fanns nog där i bakhuvudet ändå. Och självklart finns inte samma power i benen heller som sagt.

Jag avskyr att springa men av någon anledning, bara för att jag inte får, så var det de enda jag ville göra idag! Märkligt det där! I höstas hade jag en hel del intervaller med i mina tjockispromenader, rusher på 5 minuter varvat med promenad lika länge. En typ av löpning och konditionsträning som jag ändå känner passar mig ganska bra och jag kan hålla ut i lång distans. Annars, i ren löpning, har jag aldrig mäktat med några längre distanser. Men målet nu blir att kunna komma upp i milpromenaderna igen så snart som möjligt för att sedan lägga in intervallerna successivt i dem också. Ska bli spännande att se hur tidshorisonten för detta ser ut, måste ta det med sjukgymnasten nästa gång!

Nu ska jag nog ta och sova, imårn blir det ett rehab-pass på gymet igen och sen får vi se vad vädret bjuder på för något. Måste nog ut och lära mig min nya bil lite också! Den har sjukt mycket funktioner jag behöver sätta mig in i och för att nämna en, med farthållaren i behövde jag inte röra varken gas eller broms från att jag körde på motorvägen i Borås i fredags tills att jag svängde av densamma hemma i Göteborg, och detta genom rusningstrafiken också! Ganska skrämmande på ett sätt, hur den känner av avstånd, bromsar in och till och med stannar av sig själv om bilen framför gör samma sak! Samtidigt är det en enorm säkerhetsfunktion och det är väl framförallt så den ska användas och jag kan inte sluta tänka på det. Med den här bilen hade jag troligtvis inte krockat på motorvägen i höstas! Jag vet inte om det hunnit nita till stillastående men den hade alla fall börja bromsa tidigare än vad jag gjorde, någon som hade väckt min uppmärksamhet tidigare och jag hade troligen hunnit väja för den stillastående bilen. Som sagt, det finns mycket i den här bilen att sätta sig in i och lära sig att hantera, hur det fungerar osv, det kanske får bli ett pyssel för morgondagen.

Sov gott!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—