Någon kommer ikapp dig bakifrån, vad tänker du?

Jag var ute och tog en promenad igår kväll efter jobbet. Något jag försöker göra så ofta jag kan när jag inte har Charlie. Inte egentligen för att jag tycker det är skönt, jag avskyr det faktiskt. Tycker det är sååå tråkigt! Dock har jag insett att jag har ett ganska tempostillasittande jobb och ska jag inte bli ett stort fläskberg på sikt är detta ett nödvändigt ont! :) En fördel till med dessa promenader är att jag får rensa huvudet lite gran (faktiskt något positivt ju) och därmed kommer jag ofta på tankar och saker att skriva om när jag är ute och går, så även igår kväll!

Eftersom jag tycker det är sååå tråkigt och gå så går jag nog ganska snabbt, RunKeeper sa efter igår att jag haft 7:57 min/km över en 7 km promenad. Jag vet inte om det är snabbt, men det är alla fall vanligare att jag kommer ikapp folk när jag går än att folk kommer ikapp mig. :) Och det är lite där jag började fundera under min promenad igår.resultat

Jag var på väg ikapp en tjej/kvinna som från början var ganska så långt framför mig. När jag började närma mig så ser jag att hela hennes gångsätt blir stelare. Jag ser att hon försiktigt börjar titta sig omkring. När jag kommer ännu närmare tar hon upp telefon en och börjar fippla lite med den. Jag börjar fundera. Är hon rädd? Känner hon ett obehag? varför?

Men tyvärr är det ju så att vi lever i en sjuk värld, ett sjukt samhälle. Ett samhälle där kvinnor (framför allt är det kvinnor som drabbas) blir våldtagna, blir misshandlade etc. Är det då så att när dom är ute och promenerar, hör mina steg, att jag går snabbt, kommer närmare och närmare. Att en viss oro då kryper sig in. Att de då tittar efter folk i närheten för att kunna få gehör på ett hjälp OM det skulle behövas. Att man tar upp sin telefon för kunna ringa någon i sista stund om det värsta skulle hända?

Jag tänker mer på det hela och kommer fram till att jag också skulle känna ett visst obehag om jag skulle höra någon som närmade sig bakifrån. Att man ska behöva känna så är tragiskt i sig, men i samhället vi idag lever i är det nog mer normalt och naturligt än onormalt.

Det hela slutar med att jag innan jag kommer ikapp henne går över vägen till andra sidan, bara för att hon inte ska behöva känna stressen och oron. Jag vet inte om det nu var något hon kände eller om det bara var i mitt huvud som dessa tankar dök upp. Kanske är det jag som bara är konstig som tror att folk är rädda? Hur känner DU när du är ute och går och någon kommer ikapp bakifrån. Känner du dig trygg eller kryper det på ett visst obehag?

Om jag går förbi någon av er som läser någon gång när jag är ute och promenerar och du känner detta obehag så vill jag bara be om ursäkt. Jag har absolut ingen avsikt att skrämmas, jag tycker bara det är fruktansvärt tråkigt att gå och vill få det avklarat så fort som möjligt! Att gå är för mig ett nödvändigt ont! :)

 

Ha en trevlig helg // Simon Nyman

 

Precis som vanligt, tycker du ämnet är intressant eller på något annat sätt vill prata vidare om vad jag skriver eller bara vill låta andra läsa. Dela gärna eller kommentera här under - Sharing is Caring

Har det blivit lagligt att smita från Polisen!?

I dagarna pågår rättegången mot poliserna som bad om en broöppning för att få stopp på två smitare. När åklagaren yrkar att poliserna ska fällas med motiveringen att digniteten i försöket att få stopp på smitarna inte står i proportion till brottets dignitet, då börjar jag fundera.

Ska polisen inte gripa kriminella? Är det ok att sno bensin för drygt 200kr om man sedan dessutom försöker åka ifrån polisen i en jaktsituation, är brottet legaliserat då? I min värld har man just gjort brottet bra mycket värre än att snatta bensin för dryga 200kr genom att sedan smita från polisen, att inte stanna sitt fordon när polisen ber dig. Att Polisen då ber om en broöppning ett par kilometer framöver anser jag vara det smartaste man kan göra, ingen kan väl rimligen tro att smitarna även ska skippa en broöppning och bara köra rätt ut i vattnet!!
Jag anser att digniteten i det försöket är likvärdig med att sätta upp vägspärrar, men det kanske man häller inte får göra som polis idag?

Med all respekt för offren och deras familjer, att det slutade i en tragisk dödsolycka.
Men helt seriöst, ska polisen fällas för att man försöker få stop på 2 brottslingar som inte stannar trots blåljus och påföljande jakt?

Om dessa poliser blir fällda kommer det helt enkelt bli ok att försöka köra ifrån polisen vid exempelvis fortkörning. Försöker dem stoppa mig under en jakt kommer deras möjligheter att få stopp på mig vara minimala då digniteten i mitt brott är liten i jämförelse med de medel de måste vidta för att få stopp på mig! Nej, jag ser gärna att dessa poliser gå fria för i min värld har de inte gjort något fel!

Det är precis samma ramaskri som när poliser blev åtalad för att ha jagat en motorcykelförare med passagerare i över 200 km/h. Även då var det polisens fel att föraren tragiskt omkom.

Vad har hänt med vårt samhälle undrar jag då? Sedan när är det ok att INTE stanna när polisen slår på blåljuset bakom dig? Och om du väljer att försöka smita/köra ifrån polisen, vilket i sig är olagligt och garanterat även grov vårdslöshet i trafiken, hur kan det då bli polisens fel att olyckan sker? Polisen har stressat fram föraren till misstag heter det, och fine, det kanske dem gjorde! Men backa bandet, situationen hade aldrig uppstått om föraren stannat när polisen slog på blåljuset i stället för att försöka smita!

Som sagt, om polisen inte får jaga, inte får ta till tänkbara medel (broöppning/vägspärr?) för att få stopp på en smitare, då blir det indirekt helt ok att försöka smita från polisen!

 

Är det den sortens samhälle vi vill ha?

2014-03-19 16.15.07 HDR

 

 

 

 

 

Bloggkunskap och bloggtävlingar