Fantastiskt roliga besked!

Ganska trött idag. Första arbetsdagen efter sjukskrivningen om än halvtid, och att somna igår kväll var aningen svårt. Att min mail är bortkopplad är en sak. Att den inte är återkopplad när jag börjar igen är mindre bra. Att han som kan lösa detta är på semester är ännu mindre bra. Sen fungerade varken växel eller office-paket och dessutom bytte vi it-system idag tydligen, som att mina egna it-problem inte var nog. Ja, en mjukare och lättare start kunde jag ha haft efter 6 veckors sjukskrivning :)

Men jag han med lite support och läsa in mig på lite vad som hänt medan jag varit borta så att saker i övrigt inte fungerade var ingen jättekatastrof. Men nog vore de lämpligt om mejlen kom tillbaka alla fall :) Men ja, det var egentligen inte det jag skulle skriva om, haha! utan att jag sedan åkte till sjukgymnasten! Först hade jag dock en trevlig lunch med Johan, en annan kollega som jag definitivt kallar för min vän! Alltid lika roligt att träffas även om vi gör det allt för sällan!

Jag är som ni kanske vet oerhört nöjd med Ortho center IFK kliniken som gjorde operationen, professionella människor rakt igenom. Jag är lika nöjd med Ortho Centers ”rehabklinik” inne i stan där det är exakt samma omdöme. Jag blir imponerad när man kan hitta så många kompetenta människor och samla dem på samma ställe, det blir gärna bra då!

Och givetvis inget undantag med ”min” sjukgymnast! Personligt engagerad, lyssnar av och patienten och individanpassar träningen, från träff till träff. Detta har lett till att jag har max-böj i knät 6 veckor postop och 0 grader i sträck, lite saknas dock där jämfört med högerbenet som går att ”översträcka”, men hon blev riktigt glad och jag bara tackade och tog emot! Det är tydligen ganska bra resultat så här långt!

Svårt att se framgången i den här övningen dock :P

Det svåra nu är att träningen innehåller lite mer belastning. Fortfarande väldigt låg belastning men för mina, nu extremt klena, ben innebär det tyngre träning. Jag måste helt plötsligt tänka på att vila varannan dag från träningen. Jag får fortfarande cykla varje dag så jag får helt enkelt börja lägga in ”vanlig” träning för överkroppen den andra dagen, se hur det går. Samtidigt passar det bra att inte känna sig tvingad att träna varje dag nu när jag börjar jobba. Som sjukskriven har ju det varit aktiviteten att göra varje dag så det känns även här som att jag tajmar det bra! :)

Så det roligaste idag var helt klart allt beröm jag fick från Sofia över hur bra jag sköter min träning, och hur bra jag gör övningarna! Att mina resultat fortsätter att förbättras så mycket från gång till gång är också riktigt roligt! Men framförallt, benpress med lite belastning är en ny övning, som jag längtat efter den nu! Nästa gång ska vi nog bevisa att det är dags för benspark och så vidare också! 

Med glädjen från detta vore det ju nästan som om dagen var fulländad. Men när jag då dessutom åkte från gymmet till dagmamman och hämtat Charlie och har fått mysa med honom resten av dagen, de höjde nivån på dagen 10 gånger till!!

vi bara gömmer oss lite ;)

vi bara gömmer oss lite ;)

Nu ska jag sova, blir nog ganska lätt idag! :)

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Sjukskriven, jag är redan less! =)

#Blogg100 | dag 3

Då har dag ett av sjukskrivningen passerat! Egentligen dag 2 men gårdagen var operation och tid på sjukhuset så detta har varit första dagen hemma. Och ja, jag är redan less! Visst, jag är stel! Vist, jag har ont! Vist, jag behöver vila! Men sen då! Vad gör man en hel dag när man bara kan ligga i soffan och sängen? Nej, det tuffaste med dessa kommande veckor kommer inte vara smärtan eller stelheten. Smärtan finns det tabletter för (i massor) och stelheten löser sig succesivt med rehab. Det tuffast blir helt klart tristessen!2015-03-04 15.09.59

Idag har ändå gått helt ok efter förutsättningarna. Jag har kikat på 2 filmer, körde mina rehabövningar 1 gång i timmen, hoppat mellan soffan och frysen för att hämta och lämna kylbandagen, varit upp och ätit ett par gånger samt sovit en del! Dagen har gått ganska snabbt ändå. Men filmtipsen rinner snabbt ut så skicka mig gärna tips på sevärda filmer, ingen blir gladare än jag!

Såg också idag att nya tjänstebilen jag beställt blev framröstade till årets bil 2015, alltid kul att få känslan av att man valt rätt när man beställt bil! :) Bilden här nedan är hur den är tänkt att se ut med fälgar etc!

Skärmklipp 2015-03-04 11.00.00

 

Nu är det dags att förflytta sig från soffan till sängen och där försöka hitta ett någorlunda bekvämt läge för att spendera natten så mycket som möjligt sovandes! God natt mina vänner, återkommer imorgon med dag 4 av utmaningen blogg100!

Simon Nyman -|Sharing is Caring|-

Varför ska någonting få gå bra?

Jag pratade med Anton tidigare idag. Jag ringde honom för att gratulera honom på födelsedagen idag, ville dryga mig eftersom han ringde mig på min utan att komma ihåg att jag fyllde år den dagen :) Snabbt fick jag dock byta upplägg på samtalet då jag började med att fråga hur läget var. – Inget vidare kan man säga, blev hans svar. Anton

Visade sig att gårdagens strul med att mekanikerna missat färga och allt vad det var och kom för sent med utrustningen till matchen i Daugavpils dessutom löpte vidare i en vurpa i samband med provstart inför första heatet han fick möjlighet att köra. Att han sedan körde resten av matchen på adrenalin och smärta i handen var väl i sig inget konstigt. Men när jag nu ringde honom var han på väg från akuten i Avesta upp till Falun med båtben som troligen är av. Det i sin tur innebär MINST 6 veckor borta från tävlingar för hans del om det visar sig vara av, enligt egen erfarenhet. Nu brukar ju dock idrottare göra rekordsnabba återhämtningen från skador så jag håller alla mina tummar att det ska vara något annat än brutet och att läkningen går snabbt!

Det gör mig så ledsen för hans skull. Förra året hade vi strul med allting, i år har det mesta rätat upp sig och säsongsinledningen har varit riktigt bra! Varför ska saker inte få bara rulla på? varför måste det alltid komma något som förstör? Självklart kan det komma motgångar i form av en dålig tävling, men räcker inte det? Nej, de ska komma en skada i en löjlig vurpa innan ett heat ens startat, en vurpa som troligen beror på stress och irritation över att matchen hade hunnit starta innan grejer och mekaniker var på plats. En vurpa som normalt sätt inte händer. Och då ska dessutom båtbenet gå av (hoppas fortfarande att det inte är av)! VARFÖR!?

Nej, det känns inte OK! Det känns inte rättvist! Men det jag vet är att Anton kommer vara nått så sjukt taggad på att köra när skadan är läkt och att han då kommer bli ruskigt farlig! Krya på dig gubben och se fördelen i det hela, du får lite mer tid med barnen och kanske till och med att tiden räcker till så att vi hinner ses, bara en sån sak! :)

Vill ni kommentera eller dela vidare av något jag skriver är det helt ok, knapparna finns här nedan!

 

Träning (skulle ju inte skriva om det!)

Jag har sagt att jag inte skulle skriva om träning etc. men idag tänker jag faktiskt göra ett undantag.
Anledningen är att jag igår kunde genomföra mitt första gym-pass på nästan 3 år utan att få komplikationer! Och det gör mig oerhört glad, därför kommer jag skriva om det! Vad för komplikationer kanske ni tänker? Ni som känner mig vet troligtvis men jag ska ge en kortare sammanfattning.

Det började för snart 3 år sedan med att jag gick in i väggen. Jag försökte helt enkelt arbeta mig genom min skilsmässa och hela processen där efter, inget bra i slutändan visade det sig. Fortsättningsvis kallades det för att jag hade panikångest, något jag egentligen aldrig accepterat men dock, alla symptom stämmer så det kan mycket väl vara så.
Detta medförde att jag inte vågade träna då ansträngd andning för mig blev synonymt med ångest som ledde till rusande puls. Inga trevliga symptom. Ända sättet egentligen att komma ur det är att träna och utsätta sig för det och lära kroppen att det är helt normalt, dock lättare sagt än gjort.Till och från har jag kommit igång med lite ”tjockisprommenader” men inget mer än så.

I höstas började sedan nästa process. I stort sett varje gång jag försökte mig på att träna så rusade pulsen för mig. Från det ena hjärtslaget till det andra hoppade pulsen från 100 till långt över 200(!!) och detta utan att jag var eller blev andfådd. Jag söker för detta och enda svaret jag får är att det är min ”panikångest”, höj dosen på medicinen… Jag försöker bråka mot för jag känner att detta inte är någon ångest, detta är något med hjärtat. Det kommer framför allt vid lyft och jag känner hur hjärtat hoppar till och sedan rusar, men ingen vill lyssna. Man gör några vanliga EKG:n men givetvis aldrig under ett ”anfall” och självklart hittar man inget.
Det bästa svaret jag fick var att det kunde bli en konflikt i kroppen mellan ångestmedicin som vill lugna kroppen och träningen som vill aktivera kroppen. Så jag bestämde mig för att trappa ner den där skitmedicinen i stället för att höja dosen för jag kände ju att detta ändå inte var ångest längre.

Problemen fortsatte dock och jag tröttnade på landstinget. I Januari kontaktade jag mitt försäkringsbolag med sjukvårdsförsäkring. Som tur var var det här med hjärtat nytt (dom accepterade att det inte hörde ihop med ångesten) och då gällde försäkringen som var tecknad via jobbet i somras! Det var verkligen tur, för SAMMA DAG som jag ringde fick jag en tid för undersökning. På telefon vid lunch fick jag frågan om det passade mig bäst i Göteborg eller Borås. Jag svarade att båda fungerade men jag bor ju i Borås så det passar väl bättre. Hennes nästa svar ger mig nästan en chock! ”Du kan få tid snabbare i Göteborg, väljer du Borås har jag tid tidigast IDAG 17:00.” Alltså 4 timmar senare, och i Göteborg kunde jag få komma snabbare!? Efter besöket i Borås fick jag remiss vidare till hjärtspecialist och 2 veckor senare fick jag göra 24 timmars EKG och träffa läkaren som sa att det finns ett fel på mitt hjärta!! Förvisso är mitt hjärtfel (som jag inte kommer ihåg vad det heter) inte farligt men mitt hjärta kan ibland, precis som jag beskrivit, rusa iväg i puls. Endera pga fysiks- eller psykisk ansträngning. Med andra ord, eftersom jag var rädd för att träna skapade jag ju båda dessa och chansen att hjärtat skulle rusa ökade ganska mycket!
Nu hade jag inte kraft att bråka vidare, jag hade ju faktiskt fått en enorm hjälp väldigt snabbt helt plötslig, så jag accepterade ytterligare en ny medicin, dock en som jag enbart ska ta vid behov när hjärtat rusar, en beta blockerare som ska hjälpa till att sänka pulsen igen.

Tyvärr har det inte fungerat jättebra, rusningarna har fortsatt att komma när jag tränar och jag tycker medicinen hjälper för långsamt. Det är väl egentligen inget konstigt att rusningarna fortsätter komma, hjärtfelet har ju inte försvunnit, jag har fått det konstaterat. Rusningarna är förvisso ofarliga, men dom är jobbiga, och man blir väldigt trött efteråt så ett sådant träningspass är ju förstört. Tvingas jag ta medicinen blir jag ännu tröttare så jag är inte helt vän med den här lösningen, även om läkaren sa att jag kommer lära mig att leva med det.
Jag är lite tveksam till det, det är ett fel på hjärtat, jag kommer nog aldrig kunna känna mig helt lugn i att det är ofarligt, hjärtat är ju en ganska viktig muskel… :) Och att leva med att kanske vartannat träningspass måste avbrytas pga rusande hjärta, nej det känns fel, jag är bara 29 år, jag borde kunna träna utan att hjärtat rusar!

Det finns annars en operation man kan få göra och efter den ska man vara symptomfri, men jag ger detta en chans alla fall. Operationen i sig gjordes nyligen på en hockeyspelare i Sverige och TV var med under i stort sett hela operationen, så den ses som ”ofarlig” för att vara en operation. Som sagt, jag ger det en chans nu så kanske jag bråkar vidare för att få en sådan operation senare, det visar sig…

Det är dock lite skrämmande när man inser hur snabbt man KAN få hjälp, men att man måste gå via privat sjukvård och extra sjukvårdsförsäkringar för att få den hjälpen. Detta är Sverige, är det så vår sjukvård ser ut idag? Är det så Svensk sjukvård fungerar?

Men alla fall, med den här bakgrunden så gav jag mig ner i gymmet på scandic igår alla fall, jag måste ju testa! Och det kan ju vara skönt om det alla fall fungerar ibland tänkte jag, och tog med mig medicinen i fall att. Jag började lite lugnt med lätta hantlar och så länge det fungerade körde jag vidare. 1 timme senare är jag skakis i varje muskel i överkroppen (förutom magen som fortfarande vilar efter blindtarmsoperationen, jag älskar sjukhus ;) ) och jag har kört ett helt gympass med fria vikter utan att hjärtat rusar, utan att jag får kippa efter andan (ångesten)! När jag kommer in i hissen på väg upp till rummet ser jag att jag ler som ett barn på julafton, vilken underbar känsla att ha kunnat genomföra ett gympass igen! Jag var så glad och lättad så att jag sedan tog trapporna både ner till maten och upp igen efter maten, från 6:e våningen! Just då kände jag mig nog nästan odödlig! :) Nu vet jag att detta egentligen inte betyder någonting, nästa pass kan hjärtat rusa igen men just nu skiter jag i det. Jag vet nu att jag alla fall ibland kan få genomföra träningspass utan komplikationer! Medicin VS operation 1 – 0 :)

Det här blev ett ganska långt inlägg med mycket mer info om min sjukhistorik än vad som var tänkt, men jag bjuder på det. Det är en del av mig, en del av mitt liv! Jag vet att jag redan har flera hundra besökare dagligen här på bloggen och det är jättekul (STORT TACK TILL ALLA ER! och den är offentlig så ni som delar vidare, det är helt ok, TACK för det med!), men huvudorsaken till bloggen var att jag skulle skriva för min egen del, detta är ett sådant inlägg. Jag var bara tvungen att få skriva av mig. Imorgon kanske jag är helt opersonlig igen, skriver om någon dum artikel eller så, who knows! ;)

2014-03-21 18.12.25

Bjuder på en ”träningsbild” även om denna är efter en promenad vid något annat tillfälle ;)

Ha de fint! // Simon

Skidor, Charlie och sjukskrivning..

Ja, nu har snart en vecka gått sedan jag fick åka in till akuten med smärta i magen och senare bortopererad blindtarm som resultat! En omtumlande vecka lider mot sitt slut!

På ett sätt kan man säga skönt!! Men samtidigt har veckan inneburit så mycket positivt och roligt! Jag har fått fantastisk hjälp med Charlie av framför allt mamma och pappa! Vi fick en underbar långhelg i Stöten med massor av sol, bättre ställe för återhämtning går nog inte att vara på! Jag har kunnat vila, vara i solen, se Charlie vara överlycklig över snö och skidåkning, se Charlie göra enorma framsteg och själv vara glad över dem! Ja, att jag har haft ont har jag inte behövt tänka på och när jag har behövt vila har jag haft möjligheten till det trots att jag haft Charlie! Att ha Charlie är absolut inget negativt men utan hjälp och avlastning är det väl i stort sett omöjligt att vila med en aktiv 3åring runt sig!

Se filmen för att se Charlie åka skidor helt själv!! Filmen är redigerad i Stötens egen app för filmer! Har jag sagt att Stöten är bästa fjället i Sälen och mitt andra hem!? :)

I helgen har det även avslutats en hel del världscuper! Alpint med Frida som 2:a i slalomcupen och Jessica 2:a och Maria 3:a i storslalomcupen! Grymma prestationer! Men grymmast på damsidan är väl ändå Shifferin!? 19 år gammal och har redan VM-guld från u fjol och OS-guld i år i Slalom! Därtill helt överlägsen i slalomcupen och i helgens avslutande slalom! Något med USA och alpint, dom har absolut ingen bredd men dom har några toppar som är HELT överlägsna (läs Shifferin och Lighety)!!
I längd var det för-VM och tillika världscupavslutning i Falun och där hade vi något helt grymt, trippel svenskt på pallen i herrarnas sprint!! Ser gärna en kopia på den pallen på VM nästa år!

Vintersporterna går mot sitt slut som sagt men nu börjar istället motorsporterna! F1 hade premiär i helgen, tyvärr med mycket tekniska problem för toppförarna och även för Marcus Eriksson. Ska dock bli riktigt kul att få följa en Svensk i F1!
Speedwayen drar igång så smått också men mer om det en annan gång!

20140316-233059.jpg

Nu ska jag ta och sova, förhoppningsvis är morgondagen sista dagen som sjukskriven! Och vem vet, när vi vaknat imorgon kanske Ukraina är ryskt, ett malaysiskt flygplan kan vara återfunnet (om det någon gång har varit borta?) och jorden är troligen fortfarande rund! :)