nya erfarenheter

Mitt inlägg här om dagen om supporterkultur blev igår publicerat i Aftonbladet. Självklart är det roligt när något man skrivit blir publicerat, det är ändå något jag lagt tid och tanke på, men att det skulle skapa så mycket hat och påhopp, det kunde jag aldrig tro. Tyvärr verkar det mesta grunda sig i meningar plockade ut sitt sammanhang, men frågan snurrar i mitt huvud? Finns det hat som inte är av ondo?

Att gårdagskvällen spenderades framför datorn är ingen underdrift. Dum som jag är så läser jag varje tweet som skickas till mig, varje kommentar på artikeln både på aftonbladet och på facebook. Dessutom hörde jag att jag idiotförklarades ganska grovt inne på svenskafans forumet också så självklart måste jag in och läsa där. Jag kunde han undvikit det, samtidigt vill jag se reaktionerna för att kunna bemöta dem. Jag vill kunna bemöta dem sakligt även om de i 95% av fallen inte bemötte mig sakligt från början.

Jag har förstått några saker. En supporter som är med i en supporterförening lever i den föreningen, ÄR sitt lag. Den kommer aldrig förstå att någon annan i publiken går dit för att njuta av idrotten, den kommer aldrig tänka tanken på att förändra sitt beteende för någon annans skull, för övrig publiks skull. Alla fall inte att döma av de personer som har skrivit till mig. Eller jo, jag har faktiskt blivit nerbjuden till Vita Hästens hemmamatch om någon vecka där dem vill visa mig en annan sida av supporterkulturen, en familjär sida där hat inte får förekomma. Jag skulle till och med ta med min son för att vi båda skulle få uppleva det. Jag funderar helt klart på att åka ner och se om det verkligen är så som han skriver till mig. Inte för att jag har något ut av matchen och lagen men för att se en annan sida av kulturen.

Jag har också förstått att jag skrev en klumpig sak, en sak jag borde ha utelämnat helt eller förklarat mer; jag skrev att min son fick heja på vilket lag han ville, att han kunde heja på dem som vinner. Tyvärr tror jag ingen i den här kulturen kommer köpa min förklaring alla fall, att inte leva för ett enda lag är helt främmande i deras värld. Men faktum är ändå, en 5åring som inte vill och inte heller ska behöva välja mellan sina skilda föräldrar i något sammanhang. Att tvinga honom att välja ett lag att heja på vore exakt samma sak som att tvinga honom att välja mellan Mamma och Pappa och det kommer aldrig att ske, det kommer jag aldrig belasta min son med! För er som spydde galla över mitt föräldraskap, över min roll som pappa och allt var det var. Ni kommer nog inte förstå förklaringen alla fall, men den är till er.

Sen har jag upprepade gånger fått höra nu att det är skillnad på hat och ”hat”, man hatar inte på riktigt, det är ett skådespel etc etc. Jag kan köpa det så långt som att det är rivalitet, passion och känslor, men att hatet ni skanderar inte är verkligt, det är bara bullshit, det märks även på den typen av kommentarer ni har gett mig efter min artikel, de är fyllda med hat mot mig, men de kanske inte är verkligt de heller, de kanske bara är ett skådespel?

Folk ifrågasätter också hur jag kan skriva om en match jag inte var på. Man frågar hur jag kan skriva en artikel med en 5åring som enda sanningskälla. Ni har tyvärr inte läst artikeln över huvud taget, ni vill bara hänga på gruppen och hata lite extra. För hela artikeln är skriven på grund av min sons reaktioner när han kom hem till mig och pratade om matchen. Det är hans känslor över hur det var på matchen som fick mig att skriva!

Om hatet skanderades hela matchen eller ej kan jag inte säga, det tror jag inte att det gjorde! Om det skanderades under hela pauserna eller bara till och från kan jag inte heller svara på! Men ATT de skanderades under matchen och ATT det skanderades under uppvisningen i pauserna, det kan jag säga, för det är det enda min son kommer ihåg från matchen, alla fall det ända han pratar om! Och här är ju hela frågeställningen, ska en 5åring komma ihåg skanderat hat eller ska han komma ihåg det som hände på isen när han kommer hem från en hockeymatch?

De gånger jag varit på hovet och följt mitt Djurgården, (även om jag inte är välkommen där längre, jag är en tvestjärt och gnagare, en bonde och allt vad man kunnat komma på att kalla mig, sånna som mig ska bekämpas så jag vet inte, kanske skiter i hockey live i framtiden!) men alla fall, de gånger jag varit där så kan jag konstatera att hatramsorna är få, de är sällan. Förutom dem så är stämningen grym, den är magisk, klacken gör då en grymt jobb och jag älskar det! Självklart byggs stämningen av passionen, känslorna, RIVALITETEN! Allt det måste få finnas inom idrotten, men när rivaliteten övergår till hat, då försvinner också stämningen!

Dessutom rent idrotts-psykologiskt så hjälper du inte ditt lag över huvud taget när du skanderar något annat lags namn, även om det föregår av att hata nämnda lag, det fungerar inte så! Så vill ni hjälpa ert lag, skapa trycket, stämningen, atmosfären? Använd er passion till att hylla ert eget lag, lyft fram dem! Hatet hjälper dem inte!

snsvAvslutningsvis kan jag till viss del förstå att Djurgårdens klack i Scandinavium hade mer känslor än sig bör, upprörda känslor, då jag idag har läst att dem serverats mackor från subway som ända alternativ, inte kylda eller varmhållna, alla framlagda i rumstemperatur. Dessutom fanns där inte ens en toalett eller urinoar, enbart bajamajor utan belysning. Att sätta en stor grupp känsloladdade människor med dessa förutsättningar, dessutom inhägnat som i en bur, jag förstår att det kan skapa kraftiga känslor, det är att be om dåligt beteende från borta supportrarna! Samtidigt kan man vända på det, historien har garanterat påverkat anledningen till samma behandling och där återgår vi till ursprunget. Sluta hata, börja bete er som vuxna civiliserade människor så ska ni se att ni blir behandlade som det också! Ni säger att ert hat inte föder hat – jag anser att motsatsen är bevisad!

Simon Nyman —| Sharing is Caring|—

Annonser

supporterkultur, eller apor i bur?

Det var ett tag sedan nu, men jag har skrivit i ämnet förut. Det blev dock aktuellt idag igen när jag satt och pratade med min son, 5 år gammal. Till att börja med, ni som känner mig vet att jag håller på Djurgården. Jag är ingen fanatisk följare men jag kommer ändå alltid hålla på dem.

Min son tycker om många lag, Djurgården så klart, men lika mycket Frölunda eftersom vi bor här nere och det är laget vi oftast kan se, han gillar hockey! Jag sa till honom på facetime i lördags när han ringde och berättade att han skulle gå på Frölunda -Djurgården med sin mamma och inte riktigt visste vilka han skulle heja på, att det bästa är att heja på dem som vinner, då blir det roligt oavsett vilket och det snappade han upp! Tänk vad okomplicerad världen kan vara för en 5-åring!

När jag idag frågade honom om det var roligt på hockeyn i lördags så var första svaret ”ja, men det var för lite mål!” och jag han inte mer än hålla med innan han fortsatte – ”Men pappa vet du? Heeeeeeela matchen, till och med när det var jätte fin konståkningsuppvisning i pausen, så skrek dom som stod bakom ena målet, hata Frölunda! Varför skrek dom HATA? Varför gjorde dom det till och med när det var jättefin uppvisning?” Här börjar jag bli lite brydd, jag har inget bra svar att ge honom. Varför beter man sig så? Vi pratar alltså om Djurgårdens klack. Klacken till laget jag håller på.

Det kan ju vara så vackert - varför måste man då förstöra? (bild från difhockey.se)

Det kan ju vara så vackert – varför måste man då förstöra? (bild från difhockey.se)

En supporter i min värld älskar sitt lag, stöttar sitt lag i vått och torrt, gör allt för att få sitt lag att höja sig och sitt spel på planen. Jag har dock aldrig förstått det där med att man ska hata det andra laget, hata andra lagets spelare? Det är så mycket hat, det är inte konstigt att det även spårar ur i våldsamma scener emellanåt! Det är inte konstigt att bortaklacken i Scandinavium får vara instängda in en bur. Men visst, det är en del av supporterkulturen, en del jag dock inte förstår, men må så vara för nu.

I pauserna i lördags i Scandinavium, en match som gick av stapeln kl 16:00 och således lockade många familjer, då hade man tydligen konståkningsuppvisning enligt min son. Att man som vuxen människa inte ens kan respektera det, att man till och med då måste skandera ”hata Frölunda”, det är inget annat än pinsamt! Skandera bäst ni vill under matchen, men visa lite respekt, någon form av civiliserat vuxet beteende, håll i alla fall tyst i pausen när resten av åskådarna vill njuta av underhållningen!

Att min son, 5 år gammal, ska komma hem från en hockeymatch, något han som sagt älskar att se på, och det han berättar är detta och inte vilket lag som vann, det skrämmer mig! Ska inte hans upplevelse av en hockey match vara positiv och relaterad till sporten? Nu var den mer oroad och frågande om hur dom bakom ena målet betedde sig.

Jag har sagt det för och det tåls att säga det igen, hat föder hat som föder hat, det är inte konstigt att det spårar ur på läktarna. Och det här mina damer och herrar, det är lagens problem, det är SHL:s problem och det är hockeyförbundets problem!

Det finns bara en sak att göra från klubbarnas sida och det är att markera mot sina egna supporterklubbar. Kravet måste ställas, ”vi vill ha er på våra matcher, vi vill att ni är där och höjer stämningen, vi vill att ni är där och lyfter oss på isen, bär fram oss mot nya segrar! Vi vill dock inte att ni är där om ert fokus är på våra motståndare, på att hata dem, det blir vi inte hjälpta av, det höjer inte vår prestation! Hör vi något sådant så kommer vi stänga av hela klacken från nästa match! Ni är inte ensamma på arenan och vi vill att alla som är och kollar på våra matcher ska kunna gå hem med en positiv upplevelse! Genom att hata våra motståndare bidrar ni INTE till en sådan!”

20150620_205224588_iOSFrån förbundets och SHLs sida handlar det om att sätta upp tydliga regler med stränga straff som följd, matcher inför tomma läktare etc. Gemensamt uppsatta regler, tillsammans med klubbarna, kanske till och med tillsammans med supporterklubbarna?

Jag tänker i alla fall inte acceptera det här längre och därför skriver jag! Min son ska inte behöva ha de här funderingarna efter att ha gått på en hockeymatch! Han ska komma hem och berätta om snygga mål, häftiga tacklingar, fräcka dribblingar och vilket lag som vann! Inte fråga varför vuxna människor beter sig som apor i bur!

Hat föder hat som föder hat – det måste få ett slut!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

vårt rättsväsende mår inte bra

Som ni vet var det en tragisk händelse i våras i samband med en fotbollsmatch mellan Helsingborg och Djurgården. En händelse där en person blev ihjälslagen. Jag väljer att säga person ,eller kanske människa, för det är precis det han var. Säger jag ”där en djurgårdssupporter blev…” låter det så mycket mindre, en del av en djurgårdsfamilj. Nej, han var en del av mänskligheten, och han blev misshandlad till döds. En människa, en make och en flerbarnsfar.

Ni som följer med i det jag skriver har säkert läst det jag skrivit i ämnet tidigare och för att inte upprepa mig allt för mycket hittar ni länkar till de inläggen här (jag blir bara så ledsen…) och här (Är det sant? Händer detta?).

Idag föll domen mot gärningsmannen. 8 månader bakom galler. Troligen ute igen efter 5 månader. 40 000kr i skadestånd för sveda och verk. Oavsett vad domen hade blivit hade familjen troligen varit missnöjd. Jag menar, det spelar ingen roll hur mycket pengar i världen de får, eller hur många år mannen i fråga får sitta inne, dom får inte tillbaka sin pappa ändå, hon får inte tillbaka sin man ändå.

Men vi pratar om någon som på ett eller annat sett har bragt en annan människa om livet, och straffet blir 8 månader och 40 000kr i böter! Jag tänker samtidigt på dansken som sprang in på planen under kvalmatchen mellan Danmark och Sverige, han fick mångmiljonbelopp i böter/skadestånd och om jag inte minns fel så var det över ett år i fängelse? Du kan fiffla lite med siffror i en bokföring och få mellan 3 och 5 år i fängelse! Men misshandlar du någon så allvarligt att han avlider, då får du 8 månader! Helt fantastiskt!

Är det någon mer än jag som anser att systemet är fel? Eller snarare, systemet är helt sjukt! Jag förstår det inte. Jag förstår det verkligen inte! Vem sätter perspektivet? Vem anser att bokföringsbrott är värre än misshandel med dödlig utgång? Vem anser att misshandel med dödlig utgång inte ens ska ge 1 år i fängelse? VEM anser att misshandel med dödlig utgång är bättre för samhället än att någon fifflar med sin bokföring!? Kan någon förklara det för mig? För jag förstår det faktiskt inte!

 

/Simon Nyman – Sharing is Caring

uppgivet…

Djurgården spelade hemmamatch i kvalserien i hockey ikväll. Man förlorade matchen mot Örebro med 2-4. Örebro blev klara för SHL, Djurgården har inte längre saken i egna händer. Men vad spelar det för roll? Djurgården var inte på hugget ikväll, men vem kan klandra dem?

AUxX5I9pCR5vwnu7x7ECK9tZL9uGFoto lånat från aftonbladet

Det bästa med hela matchen var talen före matchen, den tysta minuten, manifestationen när hela hovet sjöng för den avlidne 4-barnspappan ”myggan” under HELA 1:a perioden, när Örebro-klacken inte ens tänkte tanken att försöka höras, det var en sorgsen magisk stämning. En stämning som tyvärr inte lyfter sitt hemmalag, men vad gör väl det, idrotten känns inte så viktig längre… Djurgården gjorde 1-0 efter 16 sekunder, jag satt still i soffan och kände inte för annat, normalt sett hade jag flugit upp och skrikit mig hes av glädje, men det kändes inte viktigt längre..

Simon Bank skrev en riktigt bra artikel idag i Aftonbladet, läs den här. Han är inne på samma linje som mig, att vi måste sluta hata. AIK stoppade försäljningen av sina t-shirts med texten ”hata Göteborg” igår, motiveringen var ”idag är ingen dag för hat”… Vilken dag är det?

Jag skrev det igår, ”en supporter ska älska sitt lag, inte hata de andra!” Hat föder hat, hat föder våld, unga människor växer upp med att det är ok att hata, vad förväntar vi oss ska hända med dem? Dom förstår inte att ”hatet bara är mot motståndarlaget under matchen” – som någon smart supporterledare sa. Dom lär sig att man ska hata alla som inte håller på samma lag som du, sen slutar det så här…

AIK mötte Göteborg, på arenan kunde man tydligen höra klacken skrika ”Djurgårdsjävlar”. Vad har det med matchen att göra? Hur lyfter det ditt lag? Känns det lämpligt dagen efter att en djurgårdssupporter blivit ihjälslagen? Jag blir spyfärdig! 

Hur kommer vi tillrätta med problematiken? Jag vet ärligt talat inte om det går. Men några grundläggande saker borde vara enkla att införa. Bland annat borde det innebära flera års fängelsestraff att maskera sig inför en match. Det är självklart inte kriminellt att maskera sig men vad är anledningen till att man gör det? – Man ska inte kunna kännas igen när man begår en brottslig handling! Med andra ord, maskerar du dig inför en match är du inställd på att göra något som inte är OK! Jag såg att Patrik Ekwall skrev på twitter idag att regeringen skulle se över möjligheten till ett maskeringsförbud, utredningen skulle bli klar den 15:e december. Vänta nu, 15:e december!?!? det är 8 månader bort!! Hur kan det beräknas ta 8 månader att fatta ett beslut i frågan? Vill man invänta valet och ett eventuellt maktskifte och sedan lägga över ansvaret på någon annan? är det därför det ska ta 8 månader? Jag fattar helt enkelt inte!

Nästa sak jag anser borde åtgärdas per omgående är att sätta upp kameror som täcker varje läktarplats på arenan! Har man sedan också ett maskeringsförbud kan det inte vara speciellt svårt att plocka in dem som inte sköter sig! Och även där, hårda fängelsestraff är det enda som kanske biter, så inför fängelsestraff för att rusa in på planen! Då kanske vi alla fall kommer en bit på vägen! Nu hände ju dock detta utanför arenan, men börjar vi med att få ordning på det som händer inne på arenorna så får vi förhoppningsvis ordning utanför också. Kanske alla fall är en start? Har ni några förslag kring hur man ska göra med detta? några tankar i ämnet? dela gärna med er!

 

Må väl // Simon Nyman

Jag blir bara så ledsen…

Jag har haft en underbar dag, med underbart väder och tillbringat den med min son. Vi har haft det helt fantastiskt! Men på något sätt känns det helt fel att skriva och berätta om det just idag. Söndagen den 30:e mars 2014 blev en svart dag i svensk fotbollshistoria, en sorgens dag. En dag som hade alla förutsättningar till att bli en underbar premiäromgång med toppmatch och grymt väder, kunde ha blivit en riktig fotbollsfest, så blev det inte. – Alla tankar går givetvis till familj och anhöriga till den fotbollssupporter som idag blev offer för fotbollsvåldet och senare avled, en tragedi.

svart

Det har skrivits spaltmeter i ämnet bara idag. Erik Niva skriver att det är fotbollens fel (läs här). Jag håller inte med. Eller jo, på ett sätt. Vissa fotbollssupportrar använder namnet på sin klubb som ett ”armé-namn” och en anledning till att få slåss. Men om det är fotbollens fel, då skulle fotbollen behöva upphöra för att komma till rätta med våldet.

Nej, jag tycker snarare att det är samhällets fel. Våldet blir värre för varje dag som går, varje dag kan man läsa om nya skottlossningar osv. Våldet har eskalerat och är ett samhällsproblem! Att våldet också är en del av fotbollen, supporterkulturen över lag, det är än mer tragiskt. Att man ska bli nedslagen, och idag till och med dödad, för att man är på väg till en fotbollsmatch i sitt lags färger, i fel lags färger enligt andra!

Min son hade en djurgårds-tröja på sig idag, jag tog av honom den. Inte för att jag inte längre håller på djurgården utan för att man uppenbarligen ska behöva vara rädd för att visa vilket lag man håller på! Efter idag ska det mycket till om jag i framtiden går på en fotbollsmatch, än mindre med min son och absolut aldrig någonsin i djurgårdens färger. Detta är tragiskt då det mest underbara som finns på en fotbollsmatch/hockeymatch är att se en fullsatt arena i djurgårdsfärger! Ni som håller på andra klubbar säger säkerligen samma sak om ert lags färger, det är inte  just djurgårdens färger som är det viktiga idag.

Stefan Alfelt har också skrivit en artikel om detta (läs här), en artikel som jag tycker tar upp problematiken på ett mycket bra sätt.

Att känna tillhörighet till en klubb innebär idag mer att HATA de andra lagen än att ÄLSKA sitt eget! Lyssna på ramsorna, det flesta är hatiska. Vart tog kärleken till ”sin klubb” vägen? Självklart gäller detta bara en liten del av alla supportrar en klubb har, men det är dem som förstör! Och vad jag förstod så är den mannen som blev bragd om livet idag ”bara en vanlig supporter”, en fyrabarnsfar!

Det som gläder mig idag (känns svårt att skriva den meningen just nu) är att man i de flesta flöden på sociala medier ser kommentarer från alla personer, oavsett klubbtillhörighet och att alla för en gång skull står enade mot våldet, man kan hoppas att denna svarta dag alla fall leder till en förändring!

Simon Nyman