Jag känner mig rädd

För ett år sedan den här dagen tog jag ställning, drev en debatt och förde fram mina åsikter om vikten med en internationell mansdag! Den är idag. För ett år sedan drev jag på hårt i Movember och min insamling MoSpeedway, i år har jag inte puschat så jättemycket för den, det känns liksom inte riktigt som högprioriterat. Vid den här tidpunkten förra året hade vi nått 10 000 insamlade kronor (slutade på 12 000kr) och i år ligger vi på knappt 3000kr.

Självklart tror jag att alla insamlingar till Darcy är en orsak inom speedwayvärlden men jag tror också att folks fokus ligger mer globalt just nu än på mäns hälsa. Internationella mansdagen är annars ett ypperligt tillfälle att väcka frågor och puscha för Movember, i år nöjer jag mig med att säga, vill du skänka pengar till min insamling, gå in på moteam.co/MoSpeedway. Vill du ändå grotta in dig mer i mansdagen kan du läsa mitt inlägg från förra året här!

Nej, just nu är jag mer rädd, rädd för vart vår värld är på väg. Jag har varit rädd för att tillräckligt tydligt säga vad jag tycker om IS och om Sveriges hantering av det, rädd för att då bli stämplad som rasist. Rädd för vilka konsekvenser mins åsikter skulle kunna ge för mig och min familj, så jag har hållit ganska tyst, en ganska mild framförhållning (jämfört med Markus Birro till exempel).

Jag är rädd för vilken värld min son ska få växa upp i. Rädd för vilken människosyn han kommer få eller kommer behöva ha. Rädd för hur hans liv kommer se ut? Vad kommer yttrandefrihet vara? Hur trygg kommer han kunna vara när han går på stan?

Sista tiden har jag ändå ganska tydligt tagit ställning, äntligen har vissa partier tagit tag i migrationspolitiken. Jag tycker självklart vi ska ta hit invandrare, ta emot dem med öppna armar, men jag tycker också att om man inte sköter sig så ska alla papper rivas, då har man förbrukat sin rätt. Jag har tidigt kritiserat vissa politikers uttalanden om att välkomna tillbaka IS-krigare till Sverige efter ”utfört arbete” – läs mer här

20150620_205224588_iOSNu står vi mitt i en enorm kris. Flyktingtillströmningen eskalerar lavinartat och vi har inte reurser att ta emot alla. IS-terroriserar och hotar värre än någonsin och även i Sverige börjar det märkas vilket är enormt obehagligt – det gör mig rädd! Mitt i detta står vi med svensk historias sämsta ledare, Statsminister Stefan Löfven. Jag säger inte att Aliansen hade hanterat situationen bättre, det vet vi inget om, men jag hade känt mig betydligt mycket tryggare med Reinfeldt som ledare för mitt land i en sån här kritisk situation. Nu står vi istället med en passagerare till ledare, en mytoman. Det enda han är bra på är efterhandskonstruktioner.

Förra veckan stängde han gränserna. 2 timmar före detta sa han att det gäller att arbeta långsamt och noggrant, inte ta några förhastade beslut, inte slänga ur sig förslag på löpande band som övriga partier gör. 2 timmar senare anser han att vi har en kritisk situation där drastiska åtgärder krävs. Idag höll han en presskonferens där han säger: ”Sverige har varit för naiva”. För allt jag rabblat upp hittills om vad jag är rädd för, så är det nu jag blir rädd på riktigt. När jag såg presskonferensen höll jag på att bryta ihop, bryta ihop i tårar alltså. Det var det mesta skrämmande tal jag hört en ledare hålla, på alla plan!

Jag sympatiserar inte med SD, men ca 20% av befolkning gör det, dem har inte varit naiva. Det finns många fler som sagt tydligt vad dem tycker, de har blivit stämplade som rasister och SD-anhängare även om det tar kraftigt avstånd från detta, det har inte varit naiva. Sen finns det nog extremt många fler än jag som inte riktigt vågat säga rakt ut vad vi tycker, men vi har ändå sagt en del, vi har inte varit naiva. Så snälla Stefan Löfven, DU har varit naiv, politiker har varit naiva. Ja, till och med alianspartierna har varit för naiva.

Men kom inte och säg att Sverige har varit för naivt. Det är ni politiker som vägrat lyssna, vägrat samtala med SD, vägrat förstå att vissa delar av deras åsikter faktiskt inte är helt bakom flötet även om mycket är det. Ni har vägrat att ens ta i migrationspolitiken med tång, vägrat att stänga ute en enda människa, inte ens dem som krigat för IS. Det är NI som varit för naiva, inte Sverige. Detta är ett slag i magen på många av oss. Var vi inte rädda före så blev vi det nu.

Avslutningsvis vill jag dela Marcus Birros text, Talet statsministern BORDE hållit… från tidigare idag, enormt bra sammanfattat!

”Hej svenska folk. Jag, statsminister i Sverige, erkänner utan omsvep att både jag och samtliga etablerade partier totalt tappat kontrollen över vad som hänt och händer i vårt land. Vi är en krutdurk och jag är som jag varit ända sedan hösten 2014, absolut sist på bollen. Jag har varit ohjälpligt sist på exakt alla bollar under ett drygt år.

Jag ber urskillningslöst om ursäkt till alla de tappra, modiga jävlar som vågat lyfta blicken och höja rösten rörande det hot vi nu står inför. Förlåt till alla som jag och övriga etablissemang kallat rasister. Jag förstår nu att man inte alls är rasist för att man vågar berätta hur denna terror ser ut. Jag har gått på vänsterns brutala lögner om att man är rasist om man ser den militanta grenen av islam som ett faktiskt och verkligt hot.
Jag ber om ursäkt för det.

Jag erkänner också att jag och alla andra statsministrar vi haft sedan mitten av sjuttiotalet, tillsammans med media, statlig television, statlig radio och varenda liten murvel på Södermalm, hjälpts åt med att tysta ner problemen med radikalisering i svenska förorter. Vi har lagt locket på. Vi har jagat alla som vågat uttrycka sig i dessa frågor. Vi har gett dem sparken och försökt sno all heder och ära av dem.

Jag medger detta utan förbehåll. Förlåt Sverige. Jag inser att det var jag, och inte ni, som varit naiva. Jag är sist med att begripa detta. Ni är smartare än vad jag är. Förlåt mig. Nu drar jag mig undan och utlyser nyval. Var rädda om er”.

DET talet hade jag applåderat…”  – Saxat från marcusbirro.se på länken ovan texten.

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Annonser

Nu har jag tröttnat!

Många gånger senaste åren har jag kritiserat sittande regering! Många gånger har det kanske varit i onödan eller enbart för att jag själv har mina sympatier på den andra halvan, för med handen på hjärtat, Aliansen gjorde inte allt bra när de satt som regering heller. Men nu har jag på riktigt tröttnat! Inte bara på regeringen, utan även media.

Jag ger mig kanske ut på djupt vatten idag. Många av er kommer säkert kalla mig för racist efter det här, ni som känner mig vet däremot att det är extremt långt bort från sanningen. Det finns dock gränser för vad jag tycker är acceptabelt och jag känner att den gränsen nu har nåtts!

Först och främst gick jag i taket här om dagen när jag läste vår finansminister, Magdalena Andersson, uttala sig om flyktingkatastrofen i gp (här), där hon överväger att skära ner på assistansvården för att ha råd med alla flyktingar. Sedan ser man Stefan Löfven förkasta Moderaternas senaste förslag med hårdare gränskontroller och automatiskt nekande av flyktingar som redan passerat andra EU-länder innan de når Sverige med motiveringen, vi måste besluta och sammarbeta inom hela EU i detta, vi har dock inte hunnit tala med EU än. Inte hunnit!? Det är lätt att förkasta andras förslag, men kanske det är läge att komma med något eget snart?

löfven

Självklart ska vi hjälpa till, inget snack om den saken! Och vad dessa flyktingar har gått igenom för att ta sitt pick och pack och färdas genom hela Europa, det kan vi nog inte ens vara i närheten av om vi så än tänker de värsta situationer vi kan komma på! Självklart blir ingenting i situationen bättre för att några idioter bränner ner varenda byggnad tilltänkt för flyktingboende! Men vi kan dock inte hjälpa ALLA, inte ens i närheten, det går inte hur gärna vi än vill! Och ska vi börja skära ner på stödet till våra egna medborgare med t ex funktionsnedsättningar för att försöka hjälpa fler flyktingar, då är vi extremt snett ute!

Faktum är att vi inte ens kan hjälpa alla våra egna medborgare idag, eller, vi gör det alla fall inte! Här ställs det i ordning flyktingboenden på löpande band för skyhöga kostnader, bara för att alla som kommer hit ska få tak över huvudet. Fint så, men sen har vi ändå ex antal hemlösa i Sverige, varför ställer vi inte ordning liknande boenden åt dem? Ex antal som hamnat snett i livet och går på soss, varför får inte dem gratis boende som hjälp att komma till rätta med sitt liv igen?

Nu fortsätter det välla in flyktingar över gränsen och vi kan inte längre erbjuda tak över huvudet åt alla som kommer, ska vi då ändå ta emot dem? Bygga upp flyktingläger i Malmö med hjälp av tält, är det bättre än att säga ”nej” redan vid gränsen? ”nej, vi har fullt, våra pengar är slut, vi vill gärna hjälpa till men vi kan inte ta emot fler. Vi kan inte ge er tak över huvudet, inte heller någon mat”. Är det omänskligt att säga så? Eller är det bara helt rimligt? Kanske till och med humant att vara ärlig redan där? I stället för att släppa in dem i Sverige för att sedan visa dem att de får bo i tält, utan mat, i minusgrader så ger man dem då en chans att hinna söka asyl i ett annat land där trycket än så länge inte är fullt lika stort? Omänskligt eller humant?

Ska vi kunna ta emot och ta hand om de flyktingar som kommer, vara de medmänniskor vi vill kunna vara, då måste vi först ha ett samhälle som fungerar, ett samhälle som fortsätter fungera. Tar vi emot fler än vad vi kan, skär ner på alla kostnader i vårt samhälle, då skapar vi kaos, vi skapar ett samhälle som faktiskt inte längre kommer fungerar. Då skapar vi också en plats där vi inte längre kan ta hand om någon flykting alls. Det blir ohållbart!

Och som om inte det vore nog här så klumpar vi dessutom ihop alla flyktingar på ett och samma ställe. Vi vill så gärna hjälpa alla så vi glömmer till och med att kolla upp fakta. Vi klumpar till och med ihop flyktingar som flyr från samma krig, men från de olika sidorna! Hur tror vi ens i vår vildaste fantasi att det ska fungera? Det vi gör då är att vi tar in deras konflikt innanför våra gränser, vilket skapar ett ännu större kaos, ännu större kostnader, ännu mindre humanitet i mottagandet och ännu mindre möjlighet att på riktigt hjälpa dem vi tar emot!

Sen har vi PK media, den oberoende journalistikens motsats. Media som försöker dölja problematiken med invandringen genom att förfina nyheterna! Jag beskriver det inte mer noga än så utan låter bilden nedan tala för sig själv!

pk-media

Nej, det är dags att sätta upp hårdare gränskontroller nu. Vi måste kunna säga stopp! Genom att försöka hjälpa alla hjälper vi ingen och det vi vill är väl ändå att hjälpa så många vi kan? M och KD kommer med konkreta förslag just nu, kanske inte alltid helt genomtänkta men det är en god bit på väg. De har förstått problematiken och försöker hitta en lösning. Löfven däremot, han har inte ens hunnit ringa EU.

 

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Vilka styr Sverige egentligen?

Satt i bilen några timmar idag och slog på partiledardebatten. Tycker det kan vara ganska intressant att lyssna på vad de debatterar om men idag blev jag mer bedrövad. En partiledare håller ett anförande, i replikskiftet efter blir han/hon ifrågasatt på ex antal punkter, var på den förstnämnde svarar på frågor som inte ställdes och dessutom med motfrågor, därpå svarar motparten på ytterligare andra frågor än vad som nu ställts och sedan är replikskiftet slut.

2015-04-22 14.08.33Alltså, dessa människor styr Sverige men de kan inte ens föregå med gott exempel i hur man för en debatt? Eller jo, de respekterar talmannen nu mer och tiderna de får på sig i replikskiftena respekteras (nästan). Det är ju alltid något, men sen då? Det är ju sandlådenivå över det hela, och de från alla parter! Hur ska jag kunna få förtroende för någon av dem? Den som ändå skötte sig bäst måste jag nästan säga, det var Jimmie Åkesson. Inte för att jag håller med honom i sak speciellt ofta men han kan debattera, det ska han ha all heder för. Till och med så bra att man kommer på sig själv med att tro på det han säger lite väl mycket ibland men det tyder ändå på hans skicklighet som politiker, något de andra saknar.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Alla partier skulle vinna mycket på att lära lite av SD, att ta dem på allvar och att diskutera politik med dem. Skulle man ta SDs största sakfrågor och på allvar diskutera dem i stället för att nonchalera dem, då skulle man också avväpna SD och deras kraftigaste vapen. I stället fortsätter man ignorera dem, man fortsätter att på alla sätt ta avstånd från dem. Så långt att man till och med vill ge IS-krigare en fristad att komma till Sverige och få gratis boende och arbete, bara för att göra tvärt mot vad SD tycker. När ska de fatta att detta bara får SD att växa mer och mer för varje dag som går?

I stället får vi höra Åkesson berätta om Sossarnas bakgrund och i sin tur Löfvens svar där han berättar om nazi-kopplingarna SD har och på det en Miljöpartist som inte ens kan ta i hand efter avslutat replikskifte. Hur olika man än tycker kan man väl ha hedern kvar och föregå med gott exempel? Om inte ens vår vice statsminister kan det, hur ska då Sverige i övrigt kunna bli ett mer accepterande samhälle?

Politik kan vara väldigt intressant men idag hade det varit mer givande att höra 2 treåringar bråka om vem som hade sönder vems sandslott först och vem av dem som därför var dummast. Och dessa människor styr Sverige! Inte konstigt att det går utför!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Debatten fortsätter

Igår skrev jag ett inlägg om fördelningen av föräldraledighet, framtida tvång av 50/50 där vi mer eller mindre blir omyndigförklarade så snart vi blir föräldrar. Jag skrev om arbetet för jämställdhet i övrigt men att kanske just det här ämnet är fel område att jobba på.  Jag är idag helt chockad över vilken spridning inlägget har fått, det är helt otroligt! Och ja, majoriteten håller dessutom med mig i det jag skrev – det brukar vara än mer ovanligt :) Några har också vågat kommentera och säga vad man tycker när man inte håller med vilket är roligt, då får vi en chans att utbyta åsikter och erfarenheter och förhoppningsvis kan alla parter lära sig ännu mer i ämnet! Att få debattera kring ett inlägg jag skrivit händer tyvärr inte allt för ofta då det endera bara är tyst, en kort positiv peppande mening (tack för alla sånna!) eller så är det mer ilskna kommentarer som inte är värda att besvara. Men idag har det som sagt väckts ett par kortare debatter och det tycker jag är jätteroligt! Har ni missat själva inlägget hittar ni det så klart här!

Men nu är det ju ändå vardag igen, en vardag jag nog försöker fly lite ifrån just nu. Det har varit en lite omtumlande tid med både stort välmående men också oväntade vändningar med sämre mående. Jag har dock inset att jag är mycket tryggare i mig själv och att jag väldigt mycket lättare tar mig igenom och kan hantera både positiva och negativa händelser på ett bättre sätt nu mer! Så kontentan är väl ändå positiv även om det inte alltid är lika lätt att se den delen. Men just därför kom vardagen med jobb väldigt lägligt. Jobb på det sättet jag vill ha det, vara ute och resa, bo lite på mitt andra hem (scandic)! Träffa kunder, träna långa pass på hotellet på kvällarna och sedan slappa lite i hotellsängen! Det är så många måsten som försvinner när man ligger borta och när jag är lite down mår jag bättre av att vara på hotell än att vara hemma av någon anledning. 

20150601_164916736_iOS

 

Bild från dagens rehab-pass som helt plötsligt innehöll lite nya övningar och när jag ändå körde blev det lite övningar för resten av kroppen också! En ordentlig genomkörare och det var nog precis vad jag behövde! Trots att jag knappt sovit i natt kände jag mig stark och kunde öka i vikter på samtliga övningar, en grym känsla som visar på att rehaben fortsätter framåt! Jag ska spela golf v28 och jag ska åka skidor nästa vinter, mitt knä ska fungera till dess!

Så nu ska jag ha en bra arbetsvecka här i hufvudstaden innan jag på torsdag beger mig hemåt igen för att ha en efterlängtad vecka med Charlie. Tänk att man kan längta efter någon så mycket varje dag att det gör ont, det är en konstig känsla men också en härlig känsla på något sätt! Men när jag hämtar honom på torsdag, den känsla är härligare! :) Då ska vi dessutom på första fotbollsträningen för försök två, ska bli enormt roligt men också spännande att se hur det går. Förra året när han ville börja på fotboll var det inte så roligt när han väl var där. Han var ju tvungen att lämna ifrån sig bollen till andra barn, stå i kö och göra övningar. Han ville ju ha bollen hela tiden och göra mål och inget annat! :) Så hur det blir den här gången när han nu vill börja på fotboll igen, det återstår ju att se!

Nu ska jag avsluta det här inlägget, ett ganska rörigt inlägg med mycket svammel känner jag men det får bli så, jag är fortfarande lite tagen av att gårdagens inlägg sprids som en löpeld fortfarande vilket känns jätteroligt!

Må väl och ta hand om er!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Kaoset är totalt – vi blir omyndigförklarade!

Vad innebär det att vara myndig? Det är nog en fråga man ställer sig ganska ofta i unga år men säkert ganska ofta som vuxen också. Du fyller 18 år och blir myndig, du är helt plötsligt vuxen och får bestämma helt och hållet över ditt eget liv. Alla val du gör får konsekvenser för dig själv och du får göra allting, förutom att handla på bolaget – en konstig grej i sig men en annan diskussion. 

2015-04-22 14.08.42Så här har det sett ut ganska länge i Sverige och jag tror vi alla är ganska nöjda med att få vara myndiga. Nu vill dock regeringen ändra på detta. Inte själva åldersgränsen för när man blir myndig men man kommer sätta hela principen ur spel. För i regeringens värld är det så här just nu. Du fyller 18 år och blir myndig med alla saker som det innebär. Sen är du myndig genom hela livet, precis som det ska vara. Men med ett undantag – när du blir förälder! För då, när du blir förälder, då blir du helt plötsligt mer eller mindre omyndigförklarad! Din möjlighet att själva bestämma, ihop med din partner, hur och när man ska vara föräldraledig, den tar man nu bort. Man börjar med att lagstifta om en 3:e pappamånad men man lägger också in en handlingsplan mot målet att dagarna ska delas 50/50 mellan föräldrarna på sikt. Man ska också ta bort möjligheten att ge dagar till varandra så även den friheten tas bort.

Man anser alltså att trots att du är myndig, du har dessutom satt ett barn till världen och ska bygga en familj, uppfostra ett barn som ska bli framtiden i samhället. Trots det är du inte kapabel till att bestämma när du själv ska vara hemma med ditt barn!? Att uppfostra barnet kan du få göra själv, men vem som ska vara hemma och hur mycket, det får vi inte bestämma själva? Jag tycker faktiskt det har gått för långt!

Jag förstår syftet med det hela. Jag vet att många pappor är hemma minimalt med sina barn vilket är tragiskt. Jag vet att många kvinnor drabbas negativt i yrkeslivet på grund av barnafödsel och mammaledighet. Jag förstår att vi behöver jobba för att det ska bli mer jämställt här, det är inget snack om det! Men att tvinga oss till att dela lika är att sätta all förståelse för hur olika familjesituationer ser ut, ur spel. I vissa familjer kanske det ekonomiskt sett inte går att dela dagarna lika och ändå ha råd att betala räkningarna som ett exempel. I andra går det helt enkelt inte att dela lika. Ta en elitidrottare tillexempel, ska han vara pappaledig från ex antal matcher/tävlingar bara för att Löfven vill det? Hur skulle det se ut? Men som sagt, förståelsen för att familjesituationerna ser olika ut, den finns inte. Alla ska dela lika, kan vi inte det så ska vi nu ändå tvingas till det och jag tycker det är förkastligt!

Lägg hellre fram förslag som uppmuntrar till att dela lika så långt det går, men låt valet vara vårt eget! Vi är myndiga människor som har ansvar för våra egna liv. Vi vet bäst hur vår familjesituation ser ut och därmed också hur vi vill planera vårt livspussel med arbete och föräldraledighet! Stefan Löfven får gärna tycka till över situationen i sin egen familj, men min familj, mina vänners familjer, där ska han inte lägga sig i! Hade vi vilat det hade vi väl gift oss med honom i så fall!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—