TBT och diskussionen om könsroller

tidigare idag, på jobbet. Då hade jag inte heller tur med vädret.... :)

tidigare idag, på jobbet. Då hade jag inte heller tur med vädret…. :)

Torsdag igen, en helt vanlig sådan med regn och hagel och allmänt tråkigt väder, vardag helt enkelt! Jag passade på och tog en promenad efter jobbet (testade även springa en del men säg det inte högt) vilket var väldigt skönt fram till att himlen öppnade sig igen och jag var genomblöt. Men men, hemma igen och torr nu så tänkte bjuda på ett Throwback Thursday-inlägg. Det finns ju vissa ämnen och samtal som återkommer och nedan delar jag med mig av ett ständigt aktuellt ämne och även ett inlägg som har visat sig vara ganska så poplärt här på min sida.


 

Hen, ett ord som strö mig!

Satt på lunchen idag och kollade igenom flödet på facebook och där dök det upp en gammal artikel från aftonbladet, skriven av Alf B Svensson. Han är en, i mina ögon, mycket bra föreläsare, framförallt i ämnet barn och familj.
För att läsa artikeln, gå till Aftonbladet här

Min åsikt, ordet ”hen” löser inga problem när det gäller klyftan mellan kvinnor och män, löneskillnader etc. Pojkar måste få vara pojkar lika väl som flickor måste få vara flickor, det kommer inte fungera annars! Jag kan möjligen köpa att ”hen” används som ett uttryck i text när man refererar till en icke bestäm person, att man istället för att skriva ”han/hon” kan skriva ”hen”, men i övrigt, NEJ!

Hur skulle världen bli om alla gick runt och var hen? Ska alla se lika dana ut också? tjejer och killar ska ha samma kläder, så att alla ser lika ut? eller förlåt, hen och hen ska ha lika kläder?

Nej bara tanken på detta skrämmer mig. Precis som Alf skriver i sin artikel finns det biologiska skillnader mellan kvinnor och män, kvinnor och män kommer alltid att vara olika och det handlar snarare om att förstå olikheterna och anpassa uppväxten MER efter olikheterna än att försöka göra uppväxten identisk för både killar och tjejer!

”Vi ska inte göra våld på naturen och försöka skapa könsneutrala barn. Ska de utvecklas optimalt och inte hämmas av biologiska skillnader och stereotypa könsroller ska vi i stället behandla dem olika. Men inte på det traditionella sättet där pojkar att vara tuffa och coola och flickor söta, tysta och snälla.”

Ett klassiskt exempel är när ett barn ramlar och slår sig. Om det är en kille sägs det oftast något i stil med, ”upp igen, det är bara ett litet skrubbsår, ingen fara!” och om det istället är en tjej låter det mer ”oj, lilla vän, hur gick det, kom till pappa så ska du se att det går över” med lite mer gulligull-röst. I det sammanhanget ser jag gärna att man kan tona ner det lite med killar och kanske tuffa till sig lite som förälder till en tjej, inte för att göra dessa till ”hen” utan för att hjälpa killar att få en lite mer känslig sida och tjejer att bli lite tuffare. Självklart finns det känsliga killar och tuffa tjejer redan idag, men jag tror ni förstår min poäng.

Tjejer och killar utvecklar olika färdigheter i olika åldrar, om alla vore ”hen” hur ska man då förklara för sin ”hen” att ”hen” inte kan det och det lika bra som ”hen” kan eller att ”hen” gör si och så bara för att ”hen” är en ”hen” och inte en ”hen”..? det känns som det skulle kunna bli lite rörigt! :)

”Hjärnan utvecklas exempelvis olika hos pojkar och flickor. Flickors hjärna är störst när de är tio, elva år, medan pojkars hjärna blir det först senare. Kvinnor har fler förbindelser mellan vänster och höger hjärnhalva. Pojkar och män har mer av hormonet testosteron, en orsak till att de är mer aggressiva och har fler tillfälliga sexuella förbindelser.”

Priset togs nog ändå av förskolan i Stockholm, som sedan solsidan tog med i ett avsnitt, (ja, händelsen är hämtad från verkligheten) där förskolan skulle vara könsneutral. Man tog bort ALLA pojk- och flickleksaker och ersatte dem med ”könsneutrala” leksaker. Detsamma gällde böcker och till slut även sånger. Problemet var när man kom till julfirandet, fast då skrev man om sångerna så att de BLEV könsneutrala!! ”En sockerbagare här bor i staden, HEN bakar kakor…”

Nej nu ska jag sluta svamla och störa mig på detta! Min pojk är alla fall en pojke, han är född med snopp! Självklart vill han ibland sminka sig för så gör ju mamma, nagellack etc. och ibland vill han ha vax i håret lika som pappa och självklart får han då ha det! vill han leka med dockor får han göra det och vill han leka med bilar får han göra det, men det spelar ingen roll för hans kön, han är pojke och ingen ”hen”!

Avslutar med en bild på Charlie, min POJKE!

Bild

 

Simon Nyman —| Sharing is Caring |— 

Annonser

Vad minns jag idag?

Torsdag idag igen, det går rätt snabbt i veckorna just nu tycker jag. För att komma på något bra att fylla bloggen med idag, då jag fortfarande har ganska dålig inspiration, det är ju att utnyttja ämnet Throwback Thursday. Så ja, jag tänkte att så får det ju bli.

Sen öppnade jag Macen och skulle börja skriva men fick inte fram ett enda ord. Vad ska jag minnas tillbaka på idag? Jag kunde inte komma på någonting!? Eller, alla fall inte någonting värt att skriva om eller dela med mig av. Det finns ju roligare poster som Tony-snuset, mina 30 år eller när vi jagade renar i pjäxor till exempel! Vissa poster sätter ju liksom standarden på vad som sedan känns roligt att dela med sig av framöver, och kanske just därför stod allt still även i ”minnesvägen” nu ikväll.

Så hur löser jag det här nu ikväll? Jag tänkte så här… jag lägger till mitt absolut första inlägg här nedan, det är lite drygt ett år sedan det skrevs, kanske 1 och 1/2 år sedan. Av vad jag skrev då (se nedan), hur mycket tycker du stämmer?


 

Ja, då är bloggen startad.

Vad kommer jag skriva om? Har inget bra svar på det just nu men det kommer nog ge sig självt framöver.

Jag kommer säkert berätta en del om min tidigare sjukdom, min syn på sjukvården etc. Förmodligen kommer jag också skriva en del om min son, Charlie. Vardagen med honom och vardagen utan honom.
Jag tänker inte skriva om min träning och hur nyttigt jag äter, självklart är träning en del av livet och något inlägg kan säkrt handla om ett träningspass också och mat äter jag varje dag men snarare det jag tycker är gott än det som är nyttigast! Vem vet, en bild på en pizza kanske dyker upp! :)

Jag är ju också en sportnörd av rang och tittar jag på TV är det oftast sport på! Allt från fotboll och hockey till diverse motorsport och vintersport men det bästa är ändå Alpint och Speedway. Kommer säkert skriva en del om detta också.

Nu ta vi och avslutar detta för idag och funderar lite mer på vad det ska bli av det hela i framtiden!

Så, god natt och sov gott!

Jag och Charlie

Avslutar första inlägget med en bild på mig och Charlie


Har något blivit som jag skrev då eller har jag helt bytt inriktning på bloggen? Lämna era tankar och synpunkter här nedan, vore så roligt att höra era åsikter!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Hittade ett gammalt minne!

Länge sedan jag använde mig av Throwback Thursday för att skriva ett blogginlägg, något jag trodde skulle utnyttjas till max under den här blogg100-utmaningen. Men typiskt nog verkar jag ha haft saker att skriva om ändå just på torsdagar så det har helt enkelt inte blivit så många poster som den här!

Jag flyttade ju här i början av December och inte förens nu i helgen som var fick jag tummen ur att köpa mig ett nytt skrivbord! Det har i sin tur inneburit att en hel låda med kontorsmaterial och skärp varit kvar som ouppackad fram till nu. Framför allt skräp skulle jag nog vilja säga, sånt som tydligen inte bedömdes som skräp när det packades ner för 5 månader sedan! :)

Men mitt bland allt det här kontorsmaterialet och skräpet hittade jag en liten sak, ett trevligt minne! Det är närmare bestämt 8 och 1/2 år sedan om jag minns rätt. Tony Rickardssons final-lap som jag tror hölls i Avesta i början av Oktober 2006.

Jag minns inte mycket av tävlingen mer än att Tony hade kastat in handduken redan tidigare under säsongen men körde ändå den här, sin allra sista speedwaytävling inför hemmapubliken i Avesta. Han körde inget vidare bra, var inte specielt fokuserad, utan gick mest omkring och mådde bra i depån som jag minns det. När han dock skulle ut för sitt allra sista heat så förändrades allt. Hans smile försvann, hans fokus förändrades, helt plötsligt såg han ut som inför en GP-final. Behöver jag säga att han vann det heatet? Och vem, förutom just Tony, skulle kunna göra så och därmed skriva det perfekta slutet på en näst intill perfekt karriär? – Jag kan inte komma på någon! Detta säger en del om tävlingsmänniskan Tony.

Efter detta var det en stor avskedsfest i Avesta med både mat och dryck. Swedish Match, som var en av Tonys stora sponsorer under karriären och grundorsaken till den här texten, hade snuskylar utställda här och var i lokalen, gratis snus för alla som var där. Hur moraliskt bra det var lämnar jag där, men så var det alla fall.

Mitt under kvällen började det dessutom florera speciella snusdosor. Jag har ingen aning om antalet som trycktes upp men låt säga att det var kanske 50-100 stycken (någon kanske kan hjälpa mig på traven här?). Jag vet bara att jag fick en av dem och när en vän som var med skulle fixa en också så var dem redan slut. Den jag pratar om finns på bild här nedan, det var den jag hittade här hemma när jag packade upp. Jag hade glömt den men det ska inte hända igen! Det må vara en snusdosa, men det är ett enormt minne och jag tror som sagt inte det finns jättemånga exemplar av den, framförallt inte kvar än idag!

20150430_150819730_iOS

20150430_150909956_iOS

20150430_150856666_iOS

Är ni fler som har en vore det ju så klart roligt att höra! :)

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Torsdag igen, måste utnyttjas!

Som ni säkert vet vid det här laget håller jag på med utmaningen blogg100. Det handlar ganska mycket om att hitta inspiration till att skriva och i en sådan utmaning är det självklart att man lär utnyttja Throwback Thursday till att skriva något roligt! Hur långt det blir vet jag inte riktigt, är fortfarande sjukt trött och sover dåligt men någon gång ska de väl återgå till det normala får jag tro!

Torsdag som sagt, en vecka kvar till påsk! För ett år sedan var jag och Charlie i stöten med mamma, pappa och Paulina (som jobbade där) och bara njöt av fantastisk skidåkning. Det var bättre skidåkning den veckan än vad det var på sportlovet förra året. Dagarna var blå himmel och sol, även nätterna var klara vilket gav flera minusgrader, backarna frös ihop helt fantastiskt och höll hur bra som helst varje dag! Mycket bättre piståkning kan man faktiskt inte ha! När man dessutom kan ta pauser i solen på det här sättet på balkongen, då är livet inte helt kasst! ;)

2014-04-14 17.00.09

 

Lagom till påsken sedan flyttade Charlie vidare till Hundfjället för några dagars skidåkning med sin mamma. Själv var jag kvar i stöten och bara njöt av fortsatt både fint väder och skön skidåkning! Solen värmde på ytterligare under dagarna och gjorde till och med offpisten mjuk och åkbar igen! Så ja, de typ 10 dagarna jag hade där uppe för ett år sedan, de var bland de skönaste dagarna i fjällen på väldigt länge!

20140420-134743.jpg 20140420-135155.jpg 2014-04-21 18.26.57 2014-04-22 00.06.00

 

Som ni ser på bilderna njöt man i backen på alla sätt! Solen tog styggt och kanten på understället var ganska tydlig! :) Sista bilden var hemresan och temperaturen ute var alltså 17,5 grader och det när jag passerade kläppen! Väl hemma var det shorts-varmt i några dagar!

Ja, det var alltså den här tiden för ett år sedan! Jag minns det för att vi såklart ska låta Charlie åka skidor i år igen, även om jag själv inte kan åka något i år. Vi åker därför bara upp över påsken och jag stannar inte något efter av förklarliga skäl. Men nog hoppas jag på lika fint väder i år, då kan min rehab göras utomhus medan Charlie får åka skidor med sin farmor och farfar, det skulle göra gott det!

Nästa år ska jag kunna åka skidor igen, kunna njuta av detta igen! Det är mitt mål, det är min inspiration när tiden på gymmet på testcykel och rehab-övningar känns som det tråkigaste i världen, som pest och pina! Då tänker jag på detta, drömmer mig tillbaka, siktar framåt!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Så var det dags igen

Vart tar tiden vägen? Jag är sjukskriven och trodde jag skulle avlida av tristess vid det här laget men dagarna bara flyger förbi!2015-03-15 14.30.44

Nu har jag förvisso njutit av min sons närvaro från onsdag till tisdag så det förklarar väl en hel del men ändå. Nyss skickade jag ut ett inlägg med en massa bilder från när jag var bebis fram till nu som en TBT. Det var med andra ord en vecka sedan, det var min 30-årsdag. Jag kan inte för mitt liv förstå att det var en vecka sedan! Med andra ord är det redan dags igen för en ny Throwback Thursday och de blir väl ett tema jag kommer återuppta mer frekvent nu när jag ska blogga 100 dagar i rad! :)

Innan jag kastar tillbaka något tänkte jag bara få jubla lite över att jag idag kört mitt första ”riktiga träningspass”! Jag satt på en testcykel i 25 minuter och bara njöt! Kan tro att jag inte njuter lika mycket av samma sak om någon vecka men idag gjorde jag det, jag njöt!

Det var ganska roligt faktiskt, när jag hoppade in på Scandic Crown i Göteborg på kryckor och bad om att få låna en nyckel till gymmet, de kollade en aningen snett på mig då! De funderade säkerligen över vad för fel jag hade, och då inte på den fysiska skadan! Och samma reaktion när jag sedan hoppade in på gymmet på kryckor, hjälp vad folk kollade! Ja, det var en rolig händelse den här dagen! Nu hoppas jag bara att den upptrappade träningen med cykel ger önskat resultat och inget bakslag, men det visar sig väl kanske mer i morgon! Ingen ökad svullnad idag alla fall så det verkar lovande! :)

Men åter till rubriken, det var dags igen för att kasta tillbaka lite. Jag har des värre inga bilder från sammanhanget men att göra saker efter skada kom jag att tänka på just idag.

Ibland kanske man inte har varit fullt lika smart som nu när jag faktiskt följer råden från en extremt kunnig sjukgymnast! Kort och gott efter att jag hade gått igenom mina proppar i lungorna med efterföljande kärloperation i båda benen och legat i en sjukhussäng i mer eller mindre konstant i 2-3 månader så kanske jag inte tänkte helt klart, men jag tyckte väl just du att jag var oerhört smart!

Jag hade alltså en helt ny ven insydd i mitt knäveck, en hastig maxsträckning kunde ju riskera att den kunde ”spricka i sömmen” har jag förstått i efterhand. Jag åt dessutom blodförtunnande som gjorde att ett smäll mot huvudet kunde ge inre blödningar – hjärnblödning och lika så en smäll mot magen kunde ge allvarliga följder.skidor Minsta lilla smäll gav enorma blåmärken. Självklart var jag heller inte speciellt stark i benen just då när jag blivit utskriven från sjukhuset.

MEN jag var ju faktiskt anmäld till en skidlärarutbildning torsdag-söndag och om jag minns rätt blev jag utskriven på tisdagen. Och eftersom jag var utskriven och hemma så var jag frisk och jag skulle dit och delta. Jag visste att jag inte fick åka skidor på det nyopererade benet, alla fall inte belasta det i sväng så jag bestämde att då åker jag väl helt enkelt på ett ben, för jag skulle vara med (man får ju inte vara dum, typ)! Hur jag lyckades övertala mina föräldrar att åka har jag faktiskt ingen aning om, men åkte gjorde jag! Och jag tog mig igenom utbildningen och jag kom hem igen. Men ja, så här i efterhand kan det nog ha varit ett av de mest korkade beslut jag tagit och jag ska nog bara vara glad och tacksam över att inget hände den gången!

Ett minne, en erfarenhet, förhoppningsvis blev jag lite klokare på kuppen! :) Sov gott!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—