Knät fick testa nya utmaningar

En lång och ganska trött dag börjar lida mot sitt slut. Att vara upp igång och ute till 4 på natten är inte riktigt något man är van med nu förtiden. Man är uppenbarligen inte 20 längre :) Men kul hade jag det med Eric igår, alltid trevligt att se nya ställen av stan och umgås med vänner. Absolut något som lär ske oftare fast man skulle ju kunna tänka sig att gå hem lite tidigare dock. Men å andra sidan, då missar man allt folk för i den här stan går man tydligen ut rätt sent och är kvar till stängning, jag har nog en del att lära som sagt! :)

Så idag har jag varit ganska trött och rehaben kördes igår så jag fick ju inte köra ett pass till idag och det var väl ganska passande. Men ändå måste jag ju göra någonting så jag tog mig faktiskt en promenad i solen och ganska snabbt kommer ju tävlingsmänniskan igång i mig. Gå lugnt och sakta är ju inte riktigt min grej så jag travade på lite snabbare.

Ja, jag är ungefär så här trött ;)

Ja, jag är ungefär så här trött idag också ;)

Jag måste ju se vad kroppen orkar, vad benen klarar av och självklart, hur bra är knät? Springa har jag inte fått OK för än så jag undvek den delen men överlag är jag imponerad av hur bra det gick! I en längre nedförsbacke började jag känna av knät lite grann och fick då sakta ner tempot lite men i övrigt kände jag ingenting av knät. Ingen svullnad efteråt heller så det var mycket positivt! Det jobbigast var faktiskt att känna hur klen benen fortfarande är men det kommer så småningom det med antar jag!

Jag hade runkeeper igång och när jag kom hem hade jag ändå promenerat 4.5km. Kanske var onödigt långt som test men när det kändes bra var det ju lika bra att ge det en liten bit. Tempot var långt från vad jag brukar kunna ha på mina tjockispromenader då jag brukar gå ca 7min/km och idag låg jag på ca 9min/km så en viss försiktighet fanns nog där i bakhuvudet ändå. Och självklart finns inte samma power i benen heller som sagt.

Jag avskyr att springa men av någon anledning, bara för att jag inte får, så var det de enda jag ville göra idag! Märkligt det där! I höstas hade jag en hel del intervaller med i mina tjockispromenader, rusher på 5 minuter varvat med promenad lika länge. En typ av löpning och konditionsträning som jag ändå känner passar mig ganska bra och jag kan hålla ut i lång distans. Annars, i ren löpning, har jag aldrig mäktat med några längre distanser. Men målet nu blir att kunna komma upp i milpromenaderna igen så snart som möjligt för att sedan lägga in intervallerna successivt i dem också. Ska bli spännande att se hur tidshorisonten för detta ser ut, måste ta det med sjukgymnasten nästa gång!

Nu ska jag nog ta och sova, imårn blir det ett rehab-pass på gymet igen och sen får vi se vad vädret bjuder på för något. Måste nog ut och lära mig min nya bil lite också! Den har sjukt mycket funktioner jag behöver sätta mig in i och för att nämna en, med farthållaren i behövde jag inte röra varken gas eller broms från att jag körde på motorvägen i Borås i fredags tills att jag svängde av densamma hemma i Göteborg, och detta genom rusningstrafiken också! Ganska skrämmande på ett sätt, hur den känner av avstånd, bromsar in och till och med stannar av sig själv om bilen framför gör samma sak! Samtidigt är det en enorm säkerhetsfunktion och det är väl framförallt så den ska användas och jag kan inte sluta tänka på det. Med den här bilen hade jag troligtvis inte krockat på motorvägen i höstas! Jag vet inte om det hunnit nita till stillastående men den hade alla fall börja bromsa tidigare än vad jag gjorde, någon som hade väckt min uppmärksamhet tidigare och jag hade troligen hunnit väja för den stillastående bilen. Som sagt, det finns mycket i den här bilen att sätta sig in i och lära sig att hantera, hur det fungerar osv, det kanske får bli ett pyssel för morgondagen.

Sov gott!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Annonser

Sjukt stolt över mig själv!

Idag har varit en märklig dag på många sätt. Jag har känt mig trött och lat ända sedan i morse och tog till och med med mig en extra kopp kaffe i bilen på väg till jobbet idag. Jag äter sällan godis och sötsaker men är det något jag har så är det dålig karaktär, jag erkänner det. Därför blev dagen idag kass till att börja med.

Jag kom till jobbet i morse och någon har hällt upp en stor skål med lösgodis i fikarummet. Jättegulligt på alla sätt och vis men för mig med dålig karaktär och dessutom trött och slö så är det förödande. När man då dessutom tagit någon godis redan på morgonen och man vet att den där skålen står där i fikarummet, då blir det lätt någon promenad till in dit under dagen – dålig karaktär!

Som om inte det var nog så skippade jag den korta lunchpromenaden jag brukar försöka ta när jag väl är på kontoret och dessutom har matlåda med mig. Ja, jag hade låda med idag vilket ju egentligen var upplagt för en mer hälsosam dag på alla sätt och vis men jag skippade alltså promenaden – Igen, dålig karaktär

Som avslutning på all den här skiten så kommer jag in i fikarummet på eftermiddagspausen för att ta en kopp kaffe. Då har någon tyckt att det var en bra dag att fixa måndagsfika och ställt in en stor vetekrans i fikarummet! Kunde Simon hålla fingrarna borta? Knappast!

Jag köper aldrig sötsaker som jag sa och äter det sällan, men bulle! Ställer någon fram en bulle framför mig, har jag dålig karaktär normalt sätt blir den inte bättre av en bulle framför mig. Simon gav upp dagen för en stund och tryckte i sig 2 bitar bullar och tänkte samtidigt att nu får det bli en långpromenad när jag kommer från jobbet! På något sätt lär jag kompensera detta! Stillade mitt dåliga samvete lite.

Åkte hem från jobbet och insåg när jag kom hem att shit, batteriet i telefon räcker inte för en lång promenad med både musik och runkeeper igång. Jag lär ladda telefonen först! Och när den ändå laddar kan jag ju lägga mig på soffan en liten stund, bara vila en kort stund. Dum i huvudet är man ju eftersom jag vet att jag kommer somna och jag vet att resten av dagen också kommer vara förstörd, men jag lägger mig på soffan, jag somnar – Fruktansvärt dålig karaktär!!

Har ni läst hit börjar ni nog bli ganska skeptiska till rubriken ”Sjukt stolt över mig själv” vid det här laget men det är nu allt händer! Jag vaknar till i soffan igen vid 19:00 och känner mig som en riktigt dålig människa, jag nästan förbannar mig själv över att ha somnat och jag känner att nu var ju dagen på riktigt helt förstörd. Först all skit jag tryckt i mig och nu sov jag bort möjligheten till motion också.

Men då kommer rycket, jag bara bestämmer mig, jag bara gör. Jag byter om, ser att det regnar, skiter i det! 2014-09-08 22.20.53Tar på mig hörlurarna och går ut. Jag tar min promenad! Jag trycker dessutom in löpintervaller i uppförsbackarna och mot slutet några intervaller även utför. Jag brukar kombinera pw (tjockispromenad) med intervaller. Dels för att göra det mindre enformigt men också för att få till mer och mer löpning på sikt.

Normalt när jag bara går har jag ett km tempo på strax under 8 minuter. När jag lägger in någon intervall brukar jag komma ner mot 7:30 ungefär. När jag mot slutet av promenaden hör i lurarna att jag håller ca 7 minuter / km tvingar jag mig att trycka in ytterligare ett par intervaller bara för att slå ”rekordet”. Kommer hem efter 7 km i duggregnet och känner mig bara så sjukt stolt. Det var tidernas motigaste dag, där jag gjorde alla fel man kan göra rent karaktär-mässigt och normalt hade jag aldrig kommit ut på promenaden 2014-09-08 20.04.11efter att ha somnat på soffan så, men jag gjorde det idag och jag är så sjukt stolt över mig själv!

Så var det med den stoltheten, ingen märkvärdigt men jag rykte upp mig och vände en dag med dålig karaktär till att avslutas på ett bra sätt, jag är ofantligt nöjd över det! Nu ser vi till att Sverige vinner också så är dagen komplett!

// Simon Nyman – Sharing is Caring