supporterkultur, eller apor i bur?

Det var ett tag sedan nu, men jag har skrivit i ämnet förut. Det blev dock aktuellt idag igen när jag satt och pratade med min son, 5 år gammal. Till att börja med, ni som känner mig vet att jag håller på Djurgården. Jag är ingen fanatisk följare men jag kommer ändå alltid hålla på dem.

Min son tycker om många lag, Djurgården så klart, men lika mycket Frölunda eftersom vi bor här nere och det är laget vi oftast kan se, han gillar hockey! Jag sa till honom på facetime i lördags när han ringde och berättade att han skulle gå på Frölunda -Djurgården med sin mamma och inte riktigt visste vilka han skulle heja på, att det bästa är att heja på dem som vinner, då blir det roligt oavsett vilket och det snappade han upp! Tänk vad okomplicerad världen kan vara för en 5-åring!

När jag idag frågade honom om det var roligt på hockeyn i lördags så var första svaret ”ja, men det var för lite mål!” och jag han inte mer än hålla med innan han fortsatte – ”Men pappa vet du? Heeeeeeela matchen, till och med när det var jätte fin konståkningsuppvisning i pausen, så skrek dom som stod bakom ena målet, hata Frölunda! Varför skrek dom HATA? Varför gjorde dom det till och med när det var jättefin uppvisning?” Här börjar jag bli lite brydd, jag har inget bra svar att ge honom. Varför beter man sig så? Vi pratar alltså om Djurgårdens klack. Klacken till laget jag håller på.

Det kan ju vara så vackert - varför måste man då förstöra? (bild från difhockey.se)

Det kan ju vara så vackert – varför måste man då förstöra? (bild från difhockey.se)

En supporter i min värld älskar sitt lag, stöttar sitt lag i vått och torrt, gör allt för att få sitt lag att höja sig och sitt spel på planen. Jag har dock aldrig förstått det där med att man ska hata det andra laget, hata andra lagets spelare? Det är så mycket hat, det är inte konstigt att det även spårar ur i våldsamma scener emellanåt! Det är inte konstigt att bortaklacken i Scandinavium får vara instängda in en bur. Men visst, det är en del av supporterkulturen, en del jag dock inte förstår, men må så vara för nu.

I pauserna i lördags i Scandinavium, en match som gick av stapeln kl 16:00 och således lockade många familjer, då hade man tydligen konståkningsuppvisning enligt min son. Att man som vuxen människa inte ens kan respektera det, att man till och med då måste skandera ”hata Frölunda”, det är inget annat än pinsamt! Skandera bäst ni vill under matchen, men visa lite respekt, någon form av civiliserat vuxet beteende, håll i alla fall tyst i pausen när resten av åskådarna vill njuta av underhållningen!

Att min son, 5 år gammal, ska komma hem från en hockeymatch, något han som sagt älskar att se på, och det han berättar är detta och inte vilket lag som vann, det skrämmer mig! Ska inte hans upplevelse av en hockey match vara positiv och relaterad till sporten? Nu var den mer oroad och frågande om hur dom bakom ena målet betedde sig.

Jag har sagt det för och det tåls att säga det igen, hat föder hat som föder hat, det är inte konstigt att det spårar ur på läktarna. Och det här mina damer och herrar, det är lagens problem, det är SHL:s problem och det är hockeyförbundets problem!

Det finns bara en sak att göra från klubbarnas sida och det är att markera mot sina egna supporterklubbar. Kravet måste ställas, ”vi vill ha er på våra matcher, vi vill att ni är där och höjer stämningen, vi vill att ni är där och lyfter oss på isen, bär fram oss mot nya segrar! Vi vill dock inte att ni är där om ert fokus är på våra motståndare, på att hata dem, det blir vi inte hjälpta av, det höjer inte vår prestation! Hör vi något sådant så kommer vi stänga av hela klacken från nästa match! Ni är inte ensamma på arenan och vi vill att alla som är och kollar på våra matcher ska kunna gå hem med en positiv upplevelse! Genom att hata våra motståndare bidrar ni INTE till en sådan!”

20150620_205224588_iOSFrån förbundets och SHLs sida handlar det om att sätta upp tydliga regler med stränga straff som följd, matcher inför tomma läktare etc. Gemensamt uppsatta regler, tillsammans med klubbarna, kanske till och med tillsammans med supporterklubbarna?

Jag tänker i alla fall inte acceptera det här längre och därför skriver jag! Min son ska inte behöva ha de här funderingarna efter att ha gått på en hockeymatch! Han ska komma hem och berätta om snygga mål, häftiga tacklingar, fräcka dribblingar och vilket lag som vann! Inte fråga varför vuxna människor beter sig som apor i bur!

Hat föder hat som föder hat – det måste få ett slut!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Jag blir bara så ledsen…

Jag har haft en underbar dag, med underbart väder och tillbringat den med min son. Vi har haft det helt fantastiskt! Men på något sätt känns det helt fel att skriva och berätta om det just idag. Söndagen den 30:e mars 2014 blev en svart dag i svensk fotbollshistoria, en sorgens dag. En dag som hade alla förutsättningar till att bli en underbar premiäromgång med toppmatch och grymt väder, kunde ha blivit en riktig fotbollsfest, så blev det inte. – Alla tankar går givetvis till familj och anhöriga till den fotbollssupporter som idag blev offer för fotbollsvåldet och senare avled, en tragedi.

svart

Det har skrivits spaltmeter i ämnet bara idag. Erik Niva skriver att det är fotbollens fel (läs här). Jag håller inte med. Eller jo, på ett sätt. Vissa fotbollssupportrar använder namnet på sin klubb som ett ”armé-namn” och en anledning till att få slåss. Men om det är fotbollens fel, då skulle fotbollen behöva upphöra för att komma till rätta med våldet.

Nej, jag tycker snarare att det är samhällets fel. Våldet blir värre för varje dag som går, varje dag kan man läsa om nya skottlossningar osv. Våldet har eskalerat och är ett samhällsproblem! Att våldet också är en del av fotbollen, supporterkulturen över lag, det är än mer tragiskt. Att man ska bli nedslagen, och idag till och med dödad, för att man är på väg till en fotbollsmatch i sitt lags färger, i fel lags färger enligt andra!

Min son hade en djurgårds-tröja på sig idag, jag tog av honom den. Inte för att jag inte längre håller på djurgården utan för att man uppenbarligen ska behöva vara rädd för att visa vilket lag man håller på! Efter idag ska det mycket till om jag i framtiden går på en fotbollsmatch, än mindre med min son och absolut aldrig någonsin i djurgårdens färger. Detta är tragiskt då det mest underbara som finns på en fotbollsmatch/hockeymatch är att se en fullsatt arena i djurgårdsfärger! Ni som håller på andra klubbar säger säkerligen samma sak om ert lags färger, det är inte  just djurgårdens färger som är det viktiga idag.

Stefan Alfelt har också skrivit en artikel om detta (läs här), en artikel som jag tycker tar upp problematiken på ett mycket bra sätt.

Att känna tillhörighet till en klubb innebär idag mer att HATA de andra lagen än att ÄLSKA sitt eget! Lyssna på ramsorna, det flesta är hatiska. Vart tog kärleken till ”sin klubb” vägen? Självklart gäller detta bara en liten del av alla supportrar en klubb har, men det är dem som förstör! Och vad jag förstod så är den mannen som blev bragd om livet idag ”bara en vanlig supporter”, en fyrabarnsfar!

Det som gläder mig idag (känns svårt att skriva den meningen just nu) är att man i de flesta flöden på sociala medier ser kommentarer från alla personer, oavsett klubbtillhörighet och att alla för en gång skull står enade mot våldet, man kan hoppas att denna svarta dag alla fall leder till en förändring!

Simon Nyman