Årskrönika

Idag har jag tänkt mig göra något för mig helt nytt. Ni som hänger med skapligt på simonnyman.com har säkert inte haft allt för mycket nytt att läsa senaste tiden, därför hoppas jag att detta är efterlängtat. Jag har haft bloggen igång i snart 2 år och egentligen bara skrivit på utan större eftertanke, därför tänkte jag nu försöka mig en årskrönika. Jag har just nu ingen aning om vart detta kommer sluta men helt klart tänker jag göra ett försök!

2015 har varit ett annorlunda år på många sätt. Både i Sverige/världen, i mitt liv och även här på bloggen. För egen del började året på sämsta tänkbara sätt när jag drog av korsbandet i skidbacken den 3:e januari. Därför har hela mitt liv 2015 handlat mycket om rehab, att komma tillbaka från den skadan och åter stå på skidor. Jag sa direkt när jag fick höra ungefärliga prognoser för min typ av skada att jag ska göra det snabbare, jag skulle åka skidor igen innan 2015 var slut! Motivationen för all rutten rehab-träning var länge på topp! Eller ja, den är fortfarande hög men sista månaderna har det väl varit lite mer upp och ner, fram och tillbaka, lite bakslag och förkylningar och annan skit som sabbat träningen en del, men över lag har det gått bra!

20150217_173654353_iOS

20150315_083648000_iOS

20150331_122600000_iOS

I början fick ni hänga med ganska mycket i min rehab men som ni kanske märkt har mitt skrivande inte varit fullt så aktivt i år som jag hade tänkt mig. Jag var med i blogg-100 utmaningen i våras och det tog musten ur mig måste jag ärligt säga. Jag är alldeles för mycket tävlingsmänniska för att ge upp en utmaning men när den väl var slut så var jag det med! Därefter kom mitt bloggande att förändras en del. De dagliga uppdateringarna försvann, de som var mer random om mitt liv, min vardag och i stället la jag mer fokus på ämnen jag verkligen bryr mig om och saker jag verkligen reagerat på. Lite färre inlägg men förhoppningsvis mer intressanta för er som läser. Men för att avsluta rehaben nu så vill jag bara informera, jag spelade golf 2 månader tidigare än beräknat, något som bara var en bonus då fokus hela tiden var skidåkningen. Jag är starkare i mitt skadade ben nu än innan skadan, jag är även starkare i det friska så jag är inte helt liksidig än och därför är jag inte friskförklarad. Jag har lite komplikationer med baksida lår fortfarande men jag är stark där med och det börjar närma sig att vara bra! Därför är jag otroligt glad över att jag han med 3 dagar på skidor i mellandagarna! Knät höll bra och efter första dagen fattade mitt huvud det också!! Jag har nu haft 5 dagar på skidor och jag måste säga att det var länge sedan jag orkade åka så mycket utan att bli trött. Jag har alltså lyckats med mitt mål och är dessutom mer förberedd för en säsong på skidor än vad jag varit sedan jag slutade tävla för typ 15 år sedan! Målet uppnått!!

20151226_145817000_iOS

Under 2015 har jag dessutom bytt arbete, insett hur snabbt en människa, vän och kollega kan förändras från att lova saker och ting, att allt ska lösa sig, till att helt plötsligt aldrig ha sagt något sånt. Att samma människa fortfarande försöker bete sig som en vän är bara komiskt och jag har än en gång lärt mig att många människor bara säger saker och lovar saker så länge det gynnar dem själva i slutändan. Jag är därför otroligt glad att jag bytt arbete och jag trivs fantastiskt bra på det nya, både med arbetet i sig, med kolegor och med chefer! Som om inte det vore nog med ett arbetsbyte 2015 blev vi dessutom uppköpta några månader senare så nu mer både bor och arbetar jag i Göteborg, allt börjar falla på plats som man brukar säga!

20151019_162713192_iOS

Det var länge sedan jag var så här privat i bloggen, just nu kändes det dock bra men jag tror att bloggen 2016 kommer innehålla ännu mindre privata livshändelser och ännu mer fokus på krönikor och speedway! Självklart brukar krönikor kunna börja någonstans i det privata och dem vill jag bli bättre på igen, hitta mer ämnen att skriva om utifrån saker som jag faktiskt upplever i livet. Men som sagt, speedwayen kommer vara det återkommande fokuset på simonnyman.com och övriga saker kommer säkerligen förändras många gånger! Jag har insett att jag älskar att skriva men att jag har svårt att ta mig tid för det och där hoppas jag på att bli bättre 2016, jag har haft många tankar i huvudet 2015 som aldrig blivit nedskrivna. Många krönikor som aldrig blivit av. Jag ska skippa blogg-utmaningen i år och i stället försöka hålla ett jämnt fokus på skrivandet hela året där jag ska försöka få ut 1-2 inlägg i veckan! 

Skrivandet här på bloggen har också gett mig mycket spännande tillbaka i form av nya möjligheter och många nya vänner! Bland annat har jag vunnit många nya vänner inom speedwayen, vissa mer ytliga men några som också har blivit riktigt goa vänner, ni vet vilka ni är! Och jag törs säga att hade jag inte skrivit om speedway på bloggen hade jag aldrig fått kontakt med någon av er! Jag har har för andra gången fått vara gäst i en speedwaypodd (metanolpodden) och jag har även fått skriva en gästkrönika hos svenska sportnätverket. Jag fick till och med rycka in som vikarie på speedwaynyheter och skriva en artikel vilket jag tidigare aldrig har gjort, även det en spännande utmaning! Ganska fantastiskt vilka grejer som hänt tack vare skrivandet och det ska bli enormt spännande att se vad det leder till 2016!

simon och anders

20150324_102858000_iOS

Just angående speedway och 2016 har det hänt en del 2015 som leder till många spännande saker under kommande säsong. Vissa saker måste jag hålla på ett tag till men det känns väldigt spännande och jag tror att det kommer bli roligt även för er som läser, men jag får återkomma till det lite längre fram! ;) I övrigt är jag med och startar igång Saxarna Speedway i Borås vilket jag nämnt lite om tidigare. Det har varit en spännande höst där föreningen har bildats och medlemmar ramlar in så sakta! Vi har redan startat ett samarbete med Örnarna (Mariestad) och kommer säsongen 2016 köra med ett gemensamt lag i Div. 1 med Canvac Arena som hemmabana! Det känns otroligt spännande och en mycket bra start för en nystartad förening! Fokus 2016 kommer givetvis vara samarbete med Örnarna men också arbetet med samarbeten i Borås för att så snart som möjligt kunna ha en egen bana i Borås! Vi har ett gediget arbete framför oss men jag känner ändå positiva vibbar och ser fram mot arbete 2016 och Saxarna Speedway! Vill Du vara med och stötta oss?

Bli medlem -2

2015 har även innehållit politiskt kaos, brutna löften, klagomål på andra partier för att dagen efter ta deras politik som sin egen. Vi har haft flyktingströmmar utan dess like och stängda gränser som resultat. Stängda gränser ser jag kortfattat som ett nödvändigt ont utifrån hur situationen nu är men visst vore det bättre om EU:s yttre gränser hade den kontrollen vi nu har i Sverige. Och att vi inom EU sedan kunde sammarbeta på ett bättre sätt med fördelning och ansvar för alla flyktingar som kommer. Sverige som enskilt land kan inte hantera den mängden som kommit till oss och just därför ser jag våra stängda gränser som ett korrekt beslut utifrån förutsättningarna, även om det kom ALDELS för sent!! Ska jag gå in djupare i ämnet just nu blir det ett helt eget inlägg och det får inte plats i min årskrönika men visst finns det en hel del mer att skriva i ämnet! Men det finns också redan en hel del skrivet om ni söker lite bakåt.

Det här med någon form av årskrönika/sammanfattning av 2015 var inte jättelätt och jag har säkert missat hälften av allt jag borde ha skrivit men det får räcka så här! Jag har åkt skidor igen 2015, jag sitter som sekreterare i Saxarna Speedway, jag har bytt arbete, jag har spännande samarbeten på gång för bloggen 2016 och jag höll nästa på att glömma, samarbetet med speedwaynyheter kommer fortsätta! Stort tack för all feedback på vårt körschema vi haft på alla GP:n, SBPC och SEC. Vill ni se förändringar inför 2016 så får ni mer än gärna höra av er med förslag!

Tack för att ni tog er tid att läsa, nu ser vi fram mot 2016 med målsättningen att kunna skriva mer kontinuerligt här och samtidigt jobba hårt för att Saxarna Speedway ska gå starkt framåt. Det känns helt klart som att 2016 kommer handla mer om speedway!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

 

Annonser

Vad är vänskap?

En omtumlande helg på många sätt, en fantastiskt rolig helg! En helg i vänskapens och speedwayens tecken där jag så här i efterhand i så många olika avseenden har funderat över vad vänskap egentligen är. Vem är din vän? Hur blir man vänner? Varför blir man så bra vänner med vissa men inte med andra? Men framför allt, vad är vänskapen värd?

Jag har spenderat helgen med folk som för mig var helt okända för ca 1 år sedan. Ta bara Anders som exempel som jag delade husvagn med. Vi har via speedwayen haft kontakt på internet drygt ett år. Jag har haft förmånen att få gästa hans podd, Metanolpodden, 2 gånger genom mina kunskaper inom speedwayen. Vi träffades en kort stund i våras då slumpen gjorde att hans arbetsgivare blev kund till mig. Ändå kändes det helt naturligt att fråga om jag kunde bo med honom under GP:t? Och jag tänkte på det när jag kom hem, när vi träffades var det som att det var det mest naturliga i hela världen! Det känns som att vi varit vänner hur länge som helst! Men faktum är nog snarare, jag har fått mig en ny väldigt god vän den här helgen! Tack för en grym helg Anders!

simon och anders

 

På vägen hem lyssnad jag dessutom på Arkan Asaads Sommarprat vilket berörde mig enormt mycket. Jag hade gåshud flera gånger under avsnittet och jag rekommenderar er att lyssna på hela. Men framförallt är det de sista 5 minuterna som berörde mig mest, som fick mig att tänka ännu ett var på vänskap och vad den egentligen är värd. Jag pratade dessutom i telefon med en annan god vän som faktiskt sa mer eller mindre samma sak, eller alla fall samma innebörd.

Efter att ha lyssnat på det sommarpratet och pratat med den vännen bestämde jag mig. Vissa saker går kanske inte att prata ut om, vissa sår kanske alltid kommer finnas kvar, men man kan lägga dem bakom sig. Man kan faktiskt försonas ändå! Det är aldrig försent att försonas, eller alla fall att göra ett försök!

Jag saknar min bästa vän, min bror, i mitt liv. Jag kommer alltid tycka samma sak om det som skedde i våras, det jag skrev då kommer jag alltid att stå för. Besvikelsen jag kände då kommer jag alltid att bära med mig, men jag måste lägga den bakom mig nu. Han är min bror och jag saknar honom. Jag ska göra det jag kan för att vi återigen ska kunna bygga upp vår vänskap!

Har du någon gammal vän eller familjemedlem som du förlorat kontakten med av någon anledning. Någon du är besviken på och tagit avstånd ifrån, lyssna på Arkans sommarprat, du kommer inte att ångra dig!

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Duschat och lämnat huset!

Jämfört med hur mina senaste dagar varit så har den här dagen varit helt sjuk händelserik! Redan när jag vaknade imorse kände jag att knät (och höger ben där senan togs) kändes lite bättre istället för att som hittills bara bli värre och värre, bra start! Då bestämde jag mig också för att försöka komma in i duschen.

Ni kan ju tänka er hur man känner sig efter att i måndags och tisdags morse enbart duschat och tvättat sig med descutan och sedan inte duschat på resten av veckan, man känner sig inte speciellt fräsch! Så imorse var det glapack runt benen för att inte blöta ner kompresserna och sedan försöka tvätta sig så gott det gick, underbar känsla! :)

2015-03-06 12.18.47

Nya jeans, Humör, från mrH i Avesta. Passade på att besöka pappa och shoppa loss på ett par till samt några tishor och en hood när jag ändå kommit ner på stan. Kul med nytt märke!

Att sedan få komma i ett par jeans, helt nya för övrigt, var som en dröm! På med deo och parfym, fixa i ordning håret, wow! Nog för att jag hade ont, nog för att jag var ordentligt svullen om knät men ändå, bara grejen.

Så åka ner på stan med Anton, en av mina bästa vänner som jag tyvärr träffar alldeles för sällan (eftersom vi bor 50 mil från varandra), sitta på stan å dricka kaffe som förr i tiden och bara snacka skit, underbart! Och visst passar han även bra som min assistent? Har ju själv lite svårt att bära kaffe medan jag hoppar fram på kryckor! ;)

2015-03-06 13.53.13

Bara att komma iväg en timme idag var en underbar känsla. Att jag sedan behövde hem och lägga benet i högläge, kyla och smärtstillande, det gjorde inte så mycket just då! Ren och fräsch, dagen innehöll något mer än bara filmer i soffan, vilken grej! Som ni märker blir jag just nu glad för det lilla! :)

Mycket ovanligt inlägg blev det också känner jag men jag bjuder på det, vardagen som nyopererad är ju ganska underbar i sig, haha! Just ja, blogg 5 av 100 i utmaningen att blogg 100 dagar på rad! Har en bit kvar, bara att kämpa på! Undrar vad morgondagens inlägg ska handla om?

Må väl! /Simon Nyman —| Sharing is Caring |—

Jaga renar i pjäxor | #tbt

Jag försöker ju som ni kanske nu vet att blogga 100 dagar i rad, som en ren utmaning från Jonas Tackerudh. Idag tänkte jag skippa att skriva om knät mitt, inga större framsteg och eftersom det ändå är torsdag kör vi Throwback Thursday tema idag! Och som ni ser satte jag rubriken ”Jaga renar i pjäxor” och minnet dök upp nu under kvällen när jag såg Sandra (som jag brukar få lite speedwaybilder av) lägga ut en bild på just renar med beskrivande text om att det var en hel flock!

Läger -03 (Simon) 022

Vad gör man då om man ser dessa fina djur stå på vägen och slicka i sig salt? Det ät ju inte direkt så att de flyttar på sig. Det kan vara en aningen frustrerande och man kan bli väldigt sen dit man ska om man drabbas av renar på vägen, i vägen! Jag tror att vi backar bakåt till någonstans runt -98, idioterna nedan var på Mellansverige-Final i Fjätervålen i alpint, även kallad ChickyWorldCup! Vi var väl 13 år och hade bara allmänt ganska roligt. Detta är alltså långt före speedway, kändisskap, vuxenlivet, bloggandet och allt sånt ens fanns i tanken hos oss.

simon_anton_skidor

Grymma illustrationer av Monsterscollide!

Så en dag efter tävlingarna på väg tillbaka till stugan där vi bodde ihop med våra pappor så fick vi då en hel renflock på vägen, de var överallt verkligen! Först tittar man lite fascinerat på dem, hur de slickar i sig salt från vägbanan. Sen tutar man lite lätt och kör närmare men helt utan reaktion från renarna. Det är då tanken väcks, säkerligen från Anton som alltid var den lite mer galna av oss två, att gå ut och klappa renarna. Detta iförda fartdräkt och pjäxor fortfarande bara för att ni ska få hela bilden framför er.

När vi då kliver ur bilen börjar renarna så sakta reagera och drar sig å sidan lite gran. Vi följer efter dem av vägen ut i lössnön i den ganska öppna skogen och kommer då på tanken, ”vi skrämmer bort dem så kan vi köra hem sen”. Sagt och gjort så börjar vi springa mot dem, i djupsnö, i pjäxor, i fartdräkt och de delar sig som i två flockar. Jag springer efter den ena och Anton efter den andra. Ganska snabbt springer dem ifrån oss, ganska logiskt.

Vi har alltså skrämt upp två flockar med renar som springer ifrån oss ungefär som i ett V bortåt. Så långt var allt ganska roligt! Tills båda flockarna svänger mot varandra, bildar en stor flock igen och springer nu raka vägen mot oss! I det här laget är två 13 åringar, i pjäxor och fartdräkt, inte riktigt lika stöddiga längre!

Vi tar helt enkelt skydd bakom första bästa träd och ser sedan renflocken springa förbi oss på båda sidor. Vi är som mitt i en skenande flock med Renar! Nu vet jag inte om det egentligen var så farligt eller om de helt enkelt hade sprungit runt oss oavsett vilket. Men efter detta pulsar två 13 åriga killar, i fartdräkt och pjäxor, ganska snabbt tillbaka till bilen. Vägen var för övrigt nu fri från renar! Varje dag före detta hade vi sett renflockarna på båda sidor av vägen på väg till backen, men efter den här dagen såg vi inte en enda ren på resten av den veckan! :)

Detta kanske var en annorlunda Throwback Thursday, ganska få bilder. Men hoppas ni kan sätta er in i situationen och skrattar lika gott som jag gör när jag tänker tillbaka på det! :) Detta var alltså dag 4 av 100!

 

Simon Nyman —| Sharing is Caring |—